Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 15 —
»Om så är fallet, låt oss gå till matsalen, där en måltid nu är
färdig, och då vi ha förfriskat oss, skola vi gifva befallning att bli förda
till Plautius.»
»Du har alltid varit god mot mig,» svarade Vinicius lifligt. »Men
nu skall jag låta resa din staty bland larerna i mitt hem — en lika vacker
staty som den här — och nedlägga offer inför den.»
Då han sade detta, vände han sig mot statyerna, som prydde en
hel vägg i det välluktande rummet, och pekade på en som föreställde
Petronius som Hermes med en staf i handen, därpå tillade han:
»Vid Helios’ ljus! Om den »gudalike» Alexander liknade dig, undrar
jag icke på Helena!»
I detta utrop låg det lika mycket uppriktighet som smicker; ty
Petronius var vackrare än till och med Vinicius, fastän han var äldre
och icke så ståtlig. Roms kvinnor beundrade icke endast hans vekhet
och hans fina smak, hvilket förskaffade honom namn af den tongifvande
i modets värld, utan äfven hans gestalt. Denna beundran blef synlig
äfven i ansiktsuttrycket hos flickorna från Kos, hvilka nu ordnade vecken
på hans toga, och en af dem, Eunice, som älskade honom i hemlighet,
såg honom in i ögonen, undergifven och fängslad. Men han märkte
det icke ens, och småleende mot Vinicius började han diskutera ett
yttrande af Seneca, angående kvinnan, — Animal impudens (en oblyg
varelse) etc. Så lade han sin hand på Vinicius’ skuldra och förde honom
in i matsalen.
I unctorium började de två grekinnorna, frygierna och de båda
negrinnorna ställa undan parfymskålarna. Men i detta ögonblick syntes
badmästarnas hufvuden sticka fram bakom gardinen till kallrummet
och ett lågt »Pst!» hördes Vid denna kallelse sprungo de frygiska
och de etiopiska flickorna samt en af de grekiska upp och försvunno
inom ett ögonblick bakom gardinen. I badrummen började de nu lefva
om ganska vildt för en stund, hvilket uppsyningsmannen ej hindrade,
ty han tog själf ifrigt del i sådana upptåg. Petronius misstänkte dem,
men som han var försiktig och ej tyckte om bestraffningar, öfversåg
han med det.
Eunice stannade kvar i unctorium. Hon lyssnade ett ögonblick på
rösterna och skrattsalfvorna. Till sist tog hon det långa bord, inlagdt
med elfenben och ambra, på hvilket Petronius nyss förut hade hvilat,
och sköt sakta fram det till hans staty. Unctorium lystes upp af solsken
och skiftningar från de mångfärgade marmorbilderna framför väggen.
Eunice stod på bordet, och då hon såg att hon var i jämnhöjd med
statyn, lade hon hastigt armen om dess hals. Hon strök undan sitt
guldgula hår och i det hon tryckte sin skära kropp mot den hvita
marmorn pressade hon häftigt sin mun mot Petronius’ kalla läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
