- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
46

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 46 —

filosofera en smula? Mer än en gång har jag undrat: hvarför sträfvar
alltid en brottsling, till och med en, som är så mäktig som Nero och
som står öfver all bestraffning, hvarför sträfvar han efter ett sken af
sanning, rättvisa och hederlighet? Hvarför gör han sig dessa bekymmer?
Jag anser, att mördandet af en moder, broder eller hustru är en sak
värdig någon liten asiatisk konung och ej en romersk kejsare, men om
detta hände mig, skulle jag ej rättfärdiga mig inför senaten. Det gjorde
Nero. Nero håller på skenet, ty han är feg. Tiberius var dock ej någon
pultron, men ändå försvarade han hvart steg han tog. Hvarför? Hvilken
underbar ofrivillig hyllning från synden till dygden ! Och vet du hvad
jag tror? Att det är så, emedan lasten är ful och dygden är vacker.
Därför är en man med utprägladt skönhetssinne på samma gång en
dygdig människa. Därför är jag dygdig. Jag tog Lygia från Aulus, för
att gifva henne åt dig. Men Lysippus skulle ha gjort härliga bilder af
henne och dig. Ni äro båda vackra, således är min handling skön,
och om den är skön kan den ej vara dålig. Marcus, här har du framför
dig Caius Petronius, inkarnationen af dygd! Om Aristides den rättrådige
hade lefvat, skulle det ha varit hans skyldighet att komma till mig och
bjuda hundra minæ för en kort afhandling om dygden.»

Men Vinicius, mera intresserad af verkligheten än af afhandlingar
om dygd, svarade:

»I morgon skall jag få se Lygia och sedan hafva henne hos mig
dagligen, alltid, hela mitt lif.»

»Du har Lygia och jag får Aulus öfver mig. Han skall mana alla
undergjordens gudar till hämnd mot mig. Och om det odjuret åtminstone
först ville taga lektioner i deklamation. Men han kommer att klandra
mig som min forne dörrvaktare klandrade mina klienter, och honom
sände jag i fängelse.»

»Aulus har besökt mig. Jag lofvade att gifva honom underrättelse
om Lygia.»

»Skrif till honom att den gudomlige’ kejsarens vilja är den högsta
lagen, och att din förste son skall bära namnet Aulus. Den gamle
måste ha någon tröst. Jag skall gärna bedja Rronsskägg inbjuda honom
till festen i morgon. Låt honom få se dig i triclinium bredvid Lygia.»

»Gör icke det. Det gör mig ondt om dem, särskildt om Pomponia.»

Och Vinicius satte sig ned för att skrifva det bref, som tog från
den gamle härföraren återstoden af hans hopp.

SJUNDE KAPITLET.

En gång hade de förnämsta hufvuden i Rom böjts inför Acte, Neros
förra favorit. Men till och med under den tiden visade hon ingen lust
att blanda sig i otfentliga angelägenheter, och om hon någon gång användt
sitt inllytande öfver den unge härskaren, var det endast för att bedja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free