Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 —
»Jag skall gifva dig en ung man,» sade Vinicius, »som skall hafva
med sig den nödvändiga summan. Du skall säga åt Euricius, att denne
man är din slaf, och du skall räkna upp penningarna åt den gamle i
ynglingens närvaro. Eftersom du bragte viktiga nyheter, skall du själf
erhålla en lika stor summa. Kom och hämta slafven och penningarna
i kväll.»
»Du är en riktig kejsare,» sade Chilo. »Tillåt mig, herre, att
tillägna dig min bok, men tillåt mig också alt jag denna afton kommer
endast efter penningarna, eftersom Euricius sade mig, att alla båtar
blifvit aflastade och att andra skulle komma från Ostia först om några
dagar. ’Frid vare med er!’ Så taga de kristna farväl af hvarandra.
Jag skall köpa mig en slafvinna — en slaf, ville jag säga. Fiskar fångas
med bete, och kristna med fiskar. 1’ax vobiscum! Pax, pax, paxh
FEMTONDE KAPITLET.
Petronius till Vinicius:
»Jag sänder dig från Antium detta bref genom en pålitlig slaf, och
fastän din hand är mera van vid svärd och kastspjut än vid pennan,
hoppas jag, att du utan onödigt dröjsmål vill svara genom samma
budbärare. Då jag lämnade dig, var du vid godt mod och full af hopp,
således antar jag att du antingen redan fått dina önskningar uppfyllda
i Lygias famn eller skall få det, innan den verkliga vinterstormen blåser
från Soractes toppar ned öfver Campagnan. O, min Vinicius! Må den
gyllene gudinnan på Cypern bli din försyn och må du själf blifva
försynen för denna lygiska Aurora, som flyr för kärlekens sol. Och kom
alltid ihåg att marmor, fastän den är dyrbar, ingenting är värd i sig
själf och får sitt rätta värde först då bildhuggarens hand ur den skapar
ett mästerverk. Blif du en sådan bildhuggare, carissime! Att älska är
ej tillräckligt, man måste kunna älska, man måste veta, hur man kan
lära sig det. Fastän också pöbeln och till och med djuren erfara
njutning, skiljer sig en verklig människa från dem isynnerhet däri, alt hon
gör kärleken till en ädel konst, beundrar den, känner hela dess
gudomliga värde och tillfredsställer på så sätt icke mest sin kropp, utan sin
själ. Mer än en gång, då jag tänker på lifvets tomhet, osäkerhet och
ödslighet, kommer den tanken öfver mig, att du kanske har valt bättre,
att icke kejsarens hof, utan krig och kärlek är det enda värdt att födas
för och lefva för. Du har halt lycka i krig, må du nu äfven få det i
kärlek!
Om du vill veta, hvad man sysselsätter sig med vid kejsarens hof,
skall jag berätta dig litet 0111 det då och då. Vi lefva här i Antium
och sköta vår himmelska stämma, vi fortfara att hysa samma afsky för
Bom och ämna begifva oss till Baiæ för vintern, uppträda offentligt i
Neapel, hvars invånare, greker, skola uppskatta oss mera än vargynglet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
