- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
133

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 133 —

en verklighet, som endast skall vara ett njutande af lifvet. Vi vilja
glömma Rom, förlägga världens tyngdpunkt någonstädes mellan Grekland,
Asien oeh Egypten. Lefva ett lif likt gudar och icke som människor,
icke veta hvad hvardaglighet vill säga, fara rundt Archipelagen i gyllene
galärer i skuggan af purpursegel. Vi vilja vara Apollo, Osiris och Baal
i en person; vara rosiga med daggryningen, gyllene med solen,
silverglänsande med månen, härska, sjunga och drömma. Och, vill du tro
det? Jag, som likväl har ett sundt omdöme till en sesterties värde, och
förstånd till värdet af en plåt, låter mig dragas med af sådana fantasier,
ty, om de än ej äro utförbara, äro de dock storslagna och ovanliga.

Ett sådant underbart rike skulle blifva något, som förr eller senare,
efter många århundraden, skulle synas som en dröm för mänskligheten.
Om icke Venus tar gestalt i en Lygia, eller till och med i min slafvinna
Eunice, eller om icke konsten förskönar lifvet, är detta tomt, och grinar
ofta som ett apansikte Men Bronsskägg kommer icke att utföra sina
planer af den orsaken, att han i sitt underbara Osirisrike ej räknat med
förräderi, lumpenhet och död. Och den, som skulle regera öfver detta,
med låter af en skald, är en usel komediant, finner ett enfaldigt nöje i
att köra stridsvagnar och är en småsint tyrann.

Under tiden taga vi lifvet af folk, som misshaga oss på ett eller
annat sätt. Den stackars Torquatus Silanus är nu en skugga pä de
Elyseiska fälten, han öppnade sina ådror häromdagen. Gamle Thrasea
kominer ej att undslippa döden, ty han vågar vara hederlig. Tigellinus
är ännu ej i stånd att anskaffa en befallning åt mig att jag skall öppna
mina ådror. Ty man har behof af mig ännu, icke endast som arbiler
clegantiæ, utan som en man, hvars råd och smak äro oumbärliga för
färden till Grekland. Men mer än en gång tänker jag, att förr eller
senare gäller det mig. Och vet du hvad jag då tänker på? Att
Bronsskägg icke skall få min bägare, som du känner till och beundrar. Skulle
du vara hos mig, när jag dör, är den din, skulle du vara borta, bryter
jag sönder den. Men under tiden har jag framför mig skollickarens
Beneventum och det olympiska Grekland. Jag har också Ödet, som
okändt och oförutsedt utstakar vägarna för hvar och en.

Lef väl och hyr Croton, eljest taga de bort Lygia för dig för andra
gången. Tala om för mig, när du har funnit henne, att jag må offra
för er båda ett par svanor och ett par dufvor i Venus’ tempel. En
gång såg jag i drömmen Lygia sittande i ditt knä och sträckande sig
efter dina kyssar. Sök att göra den drömmen profetisk! Måtte det icke
blifva några moln på din himmel, eller om det blir, må de få rosens
färg och doft. Farväl!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free