- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
164

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 164 —

militär af hög rang — ty en sådan handling skulle hafva svåra följder
med sig. Det var mera troligt, att de fängslat honom för att gifva
Lygia tillfälle att dölja sig på en annan plats.

Denna tanke uppfyllde Chilo med hopp.

»Om det där lygiska odjuret icke slagit ihjäl honom vid första
anfallet, lefver han ännu, och då kan han själf vittna om att jag ej
bedragit honom, och då är jag icke endast icke hotad af någonting — o,
Hermes, du kan åter räkna på dina två kvigor — utan nya vidder öppna
sig. Jag kan underrätta en af de frigifne, hvar han skall söka sin herre,
och går han till prefekten eller icke, är det hans sak, bara jag icke
går själf. Så kan jag också gå till Petronius och räkna på belöning.
Jag har funnit Lygia, nu skall jag finna Vinicius och så Lygia igen.
Men nu måste jag först ha reda på om Vinicius är död eller lefvande.»

Emellertid kände han sig i behof af att bli uppkryad, få ett bad
och hvila sig. Den sömnlösa natten, vandringen till Ostranium och
flykten från Trans-Tiber hade gjort honom alldeles utmattad. Och då
vinbodarna ändtligen öppnades, drack han, med anledning af de summor,
han fått af Vinicius, bättre vin än vanligt, och det till sådan grad, att
ban glömde badet och framför allt ville sofva. Sömnen öfverväldigade
honom så, att det var med helt vacklande steg, han återvände till sin
bostad i Suburra, hvarest en slafvinna, köpt för penningar, som han
fått af Vinicius, väntade på honom.

Då han kommit in i sofrummet, som var mörkt som en räflya,
kastade han sig på sin bädd och somnade ögonblickligen. Han vaknade
först på kvällen, eller blef snarare väckt af slafvinnan, som sade honom,
att någon ville träffa honom i en viktig angelägenhet.

Den försiktige Chilo blef genast klarvaken, kastade öfver sig sin
med en kapuschong försedda mantel, befallde slafvinnan att gå litet åt
sidan och tittade ut med en viss oro.

Han blef alldeles förstenad! Tv vid dörren visade sig
Ursus’jättelika gestalt.

Vid denna syn blef Chilo iskall, hjärtat tycktes upphöra att slå, och
han genomilades af rysningar. Han kunde icke tala på en god stund,
och sedan sade han med skallrande tänder:

»Syra — jag är icke hemma — jag känner icke — den där gode
mannen.»

»Jag sade honom, att du var hemma, men att du sof, herre,»
svarade flickan, »men han bad mig väcka dig.»

»Gudar! Du skall . . .»

Men Ursus närmade sig otåligt dörren och trädde in med böjdt
hufvud.

»Chilo Chilonides,» sade han.

»Pax tecum! Pax! Pax’.» svarade Chilo. »Du ädlaste bland kristna!
Ja, jag är Chilo, men detta är ett misstag —- jag känner dig icke.»

»Chilo Chilonides,» sade Ursus. »Din herre, Vinicius, kallar dig
till sig, du skall följa mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free