Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 209 —
då han besökte Vestas tempel, inträffade något, som ändrade alla hans
planer. Nero var rädd för gudarna, ehuru han ej trodde på dem, han
fruktade isynnerhet den hemlighetsfulla Vesta, som äfven nu fyllde
honom med sådan skräck, att åsynen af gudinnan och den heliga elden
kom hans hår att resa sig af fasa, tänderna skallrade, en rysning
genomilade honom, och ban föll i armarna på Vinicius, som händelsevis
befann sig bakom honom. Ilan blef genast buren ut ur templet och
fördes till palatset, där han snart tillfrisknade, men han lämnade icke
sängen den dagen. Han förklarade dessutom, till de närvarandes stora
förvåning, att han ändrat beslut, eftersom gudinnan i hemlighet varnat
honom för skyndsamhet.
En timme senare förkunnades det i Rom, att kejsaren, då han fått
se borgarenas sorgsna ansikten och rörts genom sin kärlek till dem,
som var en faders för sina barn, beslutat stanna och taga del i deras
angelägenheter och förströelser. Folket, som gladdes åt detta utslag,
och förvissadt som det var om att icke skådespel och sädesutdelningar
skulle fattas, samlades i hopar framför portarna i palatset, och det
uppgafs höga rop till ära för den gudalike kejsaren, som afbröt
tärningsspelet han roade sig med jämte sina hofmän och sade:
»Ja, jag måste uppskjuta denna resa. Egypten och mitt spådda
välde öfver Orienten kan icke undkomma mig, och således går jag icke
heller miste om Grekland. Jag skall låta genomskära korintiska näset,
jag skall låta resa sådana monument i Egypten, att pyramiderna skola
se ut som barnleksaker i jämförelse med dem. Jag vill hafva en sfinx
byggd, som skall vara sju gånger större än den, som stirrar ut i öknen
vid Memphis, men jag skall befalla, att den får mitt ansikte. Kommande
generationer skola endast tala om detta monument och om mig.»
»Med dina verser har du redan rest en stod åt dig, ej sju, men
tre gånger sju gånger större än Keopspvramiden,» sade Petronius.
»Men min sång?» frågade Nero.
»Å! Om människorna endast kunde bygga en staty som
Memnon-stoden, för att ropa med din röst i soluppgången! Under alla
kommande åldrar skulle hafvet vid Egypten vara öfversålladt med fartyg, i
hvilka människor från de tre världsdelarna skulle förlora sig i åhörandet
af din sång.»
»Ack, hvem kan göra detta,» sade Nero.
»Men du kan låta hugga ut dig själf, körande ett fyrspann, i
basalt.»
»Ja, det skall jag göra!»
»Du gifver hela mänskligheten en gåfva.»
»I Egypten skall jag förmäla mig med månen, som nu är änka, och
verkligen blifva en gud.»
»Och du skall gifva oss stjärnor till hustrur. Vi skola göra en ny
stjärnbild, som skall bära ditt namn. Men gift bort Vitelius med Nilen,
så att han kan alla flodhästar. Gif öknen åt Tigellinus, han skall blifva
schakalernas kung.»
»Och hvad bestämmer du åt mig?» frågade Vatinius.
»Apis välsigne dig! Du ställde till sådana bländande lekar i
Beneventum, att jag ej kan önska dig något ondt. Gör ett par skor åt
sfinxen, hvilkens tassar kunna bli fuktiga i nattdimman. Och sedan
kan du göra sandaler åt jättestatyerna, som bilda alléer fram till templen.
•27. — Från Neros dar/ar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
