- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
233

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 233 —

idén att begära dig som gisslan och gifva dig åt mig. Ofta har jag i
min förtviflan gifvit honom skulden, men kanske ödet ordnat det så, tv
eljest skulle jag icke ha lärt känna de kristna och aldrig förstått dig.»

»Tro mig, Marcus,» svarade Lygia, »det var Kristus som förde dig
till mig.»

Vinicius böjde sitt hufvud med en viss förvåning.

»Ja,» svarade han lifligt. »Alltid fogade det sig så sällsamt, att då
jag sökte dig, kom jag i beröring med de kristna. I Ostranium lyssnade
jag med förundran på apostelns ord, ty jag hade aldrig hört något sådant
förr. Och där had du för mig?»

»Ja,» svarade Lygia.

De kommo fram till den med murgröna tätt öfvervuxna paviljongen
och till den plats, där Ursus kastat sig öfver Vinicius efter att ha kväft
Croton.

»Här,» sade den unge mannen, »skulle jag ha blifvit dödad, om du
ej varit.»

»Tala icke om det,» svarade Lygia, »och säg ingenting om det åt
Ursus.»

»Skulle jag kunna hämnas på honom för att ban försvarade dig?
Om han varit en slaf, skulle jag genast gifvit honom friheten.»j

»Om han varit en slaf, skulle Aulus för länge sedan Ingifvit
honom.»

»Kommer du ihåg,» frågade Vinicius, »att jag ville föra dig tillbaka
till Aulus och Pomponia, men jag kunde det icke, emedan kejsaren
måhända blifvit underrättad därom och hämnats på dem? Men nu kan
du få träffa dem, så ofta du vill.»

»Hur då, Marcus?»

»Jag säger nu, och jag tror, att du kan få träffa dem utan fara, då
du är min. Ty skulle kejsaren få kunskap härom och spörja efter
gisslan, ban gaf mig, så skulle jagsvara: ’Jag tog henne till min hustru,
och hon besöker Aulus’ hus med mitt medgifvande.’ Han kommer icke
att stanna länge i Antium, ty han vill fara till Grekland, och äfven om
han skulle stanna, behöfver jag icke besöka honom dagligen.»

Då Paulus af Tarsus undervisat mig i er lära skall jag genast
mottaga dopet och återvända hit och vinna Aulus’ och Pomponias vänskap.
De återvända till staden vid samma tid som jag, det skall icke finnas
flera hinder, sedan kan jag gifva dig plats vid min härd. Å, käraste,
käraste!»

Och ban lyfte sin hand som för att taga himmelen till vittne på
sin kärlek. Lygia såg på honom med klara ögon och sade:

»Och då skall jag säga: ’Hvarhelst du är, Caius, där är jag,
Caia.’» *

»Nej, Lygia,» svarade Vinicius, »jag svär dig, att aldrig har en
hustru blifvit så ärad i sin makes hus, som du skall blifva i mitt.»

De gingo en stund tysta, utan att kunna liksom fullt andas in sin
lycka, älskande hvarandra, som två gudar, och så sköna, som om våren
sändt dem ned till världen på samma gång som blommorna.

De stannade slutligen under en cypress, nära ingången till huset.

* Den romerska formeln för hustruns äktenskapslöfte.

30. — Från Neros dagar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free