Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXXI - LXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— -135 —
har segrat, eller rättare, mina segrar lida mot sitt slut. Jag har lefvat,
som jag ville lefva, och jag skall dö. som det bäst behagar mig.
»Tag dig icke detta för nära. Ingen gud har lofvat mig odödlighet,
och därför är detla ingen öfverraskning. Och på samma gång tar du
fel, Vinicius, då du påstår, att ingen annan än din gud kan lära
människan, hur hon skall dö lugnt. Nej! Vär värld visste, långt innan du
var född, att när den sista bägaren var tömd, var det tid att gä — gå
till hvila — och den vet ännu, hur man skall göra det med jämnmod.
Plato säger, att dygden är musik, och att den vises lif är harmoni Om
det är sant, skall jag dö soin jag har lefvat — dygdig.
»Jag vill taga farväl af din gudalika hustru med samma ord,
hvarmed jag hälsade henne i Aulus’ hus: Mänga människor har jag mött
pä min väg, men din like aldrig.
iOm själen är något mer än hvad Pyrrho anser, skall min själ
flyga till dig och Lygia på sin väg till hafvets rand och skall slå sig
ned vid edert hus i en fjärils gestalt eller, som egyptierna tro, i en
sparfhöks kropp. På annat sätt kan jag icke komma.
»Och låt under tiden Sicilien ersätta Hesperidernas trädgårdar för
er! Må fältens, skogarnas och källornas gudinnor strö blommor pä
eder väg, och må hvila dufvor bygga sina bon vid hvarje pelare på
edert hus!»
SJUTTIOANDRA KAPITLET.
Petronius hade icke misstagit sig. Två dagar senare sände Nerva,
som alllid varit hans vän, sin frigifne till honom med underrättelser om
hvad som hände vid hofvet.
Det var nu afgjordt, att Petronius skulle dö. Följande dags
morgon ämnade man skicka honom en centurion, som skulle tillsäga honom
att stanna i C.umæ och invänta vidare befallningar, och några dagar
senare skulle en budbärare komma med dödsdomen.
Petronius mottog dessa nyheter med orubbadt lugn.
»Du skall taga med dig en af mina vaser åt din herre,» sade han.
»och hälsa honom från mig, att jag tackar honom af hela mitt hjärta,
ty nu är jag i stånd att förekomma dödsdomen.»
Så slog han till ett kort skralt, som om han kommit på en god
idé och nu i förvåg gladde sig åt dess utförande.
Samma kväll inbjödos hofmännen, som bodde i Cumæ, och alla
damerna till en präktig fest i arbiters villa.
På eftermiddagen skref Petronius litet i biblioteket, sedan tog ban
sig ett bad. Och med dräkten ordnad i vackra veck trädde ban sedan
ut i triclinium, rak och strålande som en yngling, för att se att allt
var i ordning. Därpå gick han ned i trädgården, där grekiska gossar
och (lickor bundo kransar för aftonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
