Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belling, Wilhelm Sebastian von - Bellinghausen, tysk skald. Se Münch-Bellinghausen - Bellini - Bellini, Vincenzo - Bellinzona - Bellis - Bell-Lancasterska undervisningsmetoden - Bellman, Johan Arndt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kornett 1760 tillfångatogs i Mecklenburg,
öfvertalad att ingå i preussisk tjenst.
Bellinghausen, tysk skald. Se
Münch-Bellinghausen.
Bellini, veneziansk målarefamilj. – 1) Giacomo
B., f. i slutet af 1300-talet, d. omkr. 1465,
fortplantade den paduanska konstriktningen
(sträfvan efter antika former) till Venezia.
– 2) Gentile B., den förres son, f. 1421,
d. 1501, målade i doge-palatset scener
ur Venezias historia och arbetade äfven
någon tid för Muhammed II i Konstantinopel,
der han fick smak för framställningar af
österländska figurer. – 3) Giovanni B.,
kallad Gianbellini, den föregåendes broder,
f. 1426, d. 1516, blef den äldre venezianska
skolans grundläggare och var hennes förnämste
mästare under 1400-talets andra hälft.
Framstående både i teknik och komposition,
skapade han en mängd verk (religiösa målningar
och porträtt), som alla utmärka sig genom ovanlig
innerlighet i uttrycket och skönhet i färgen.
Ännu 1506 kallade Albrecht Dürer den
åttioårige Gianbellini den bäste bland målare.
Hans lärjungars antal var mycket stort; de mest
kände bland dem voro Giorgione och Tizian.
Bellini, Vincenzo, italiensk operakomponist,
f. 1801 i Catania på Sicilien, studerade
för Tritto och Zingarelli. Redan hans tvänne
första operor väckte uppseende, och den tredje,
Il pirata (1827), gjorde sin rund genom hela
Italien. Raskt följde sedan </i>La straniera </i>(1829,
"Den okända"), I Capuleti ed i Montecchi (1830),
La somnambula (1830, "Sömngångerskan"), </i>Norma</i>
(1831) och Beatrice di Tenda (1831), hvilka
snart tjusade hela Europa. 1833 företog B. en
resa till London och Paris, och 1834 skref han
för sistnämnde stad I puritani ("Puritanerna")
– en opera, som berättigade till ytterligare
stora förväntningar, hvilka likväl gäckades
genom tonsättarens tidiga död, 1835.
– Af alla Rossinis efterföljare är B. den mest
originelle, ehuru ingalunda den mångsidigaste
– snarare är han något enformig i sin elegiska
sentimentalitet –, men det är likväl karakter
i denna enformighet: smärtans vällust och
trånsjukans månskenssvärmeri hafva få besjungit
med samma mästerskap, och ur hans rörande
melodier andas den sicilianska herdevisans
milda melankoli. B. är icke så snillrik och
lefnadsfrisk som Rossini, men han är i sitt
arbete mer allvarlig och samvetsgrann än denne,
och han har till förmån för den enkle,
bundne sången sökt aflägsna något af dennes
öfverlastade koloratur samt gifva affekten ett
djupare uttryck. Jämte Rossini är äfven den
smäktande Païsiello hans förebild. B. saknar
egentlig dramatisk kraft och enhet, och han
gynnar solosången på ensemblens och orkesterns
bekostnad, hvarvid likväl bör ihågkommas,
att han skref sina flesta partier för bestämda
sångare-individualiteter, såsom Giuditta
Pasta och Rubini. "I puritani" röjer spår
af hans studium af den franska musiken samt
utmärker sig för en något fastare hållning och
rikare instrumentation. B: s mästerverk torde
dock vara "Norma", der Romanis text lemnade hans
egendomlige genius
fritt spelrum. – I Stockholm äro uppförda:
"Den okända" (1841), "Norma", "Puritanerna",
"Sömngångerskan" samt (på italienska af Gallis
trupp 1848–49) "Beatrice di Tenda". A. L.
Bellinzona, T. Bellenz, stad i den schweiziske
kantonen Ticino, vid floden Ticino. 2,501
innev. (1870), italienare. Staden är befäst och
af stor militärisk vigt för dalarna Leventina
och Mesocco. Stapelplats för handeln öfver S:t
Gotthard.
Bellis, <i>bot.,</I> växtslägte af nat. fam. Compositae,
kl. Syngenesia L. Bellis perennis är en liten
utmärkt täck, mångårig ört, allt för bekant
för att behöfva beskrifvas. Vild förekommer hon
endast i våra sydligaste landskap, på fuktig
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
