- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
297-298

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergolja l. Petroleum - Bergqvara - Bergqvist, Bengt Jakobsson - Bergresar, Nord. mytol. Se Jättar - Bergsadel - Bergsallmänning. Se Rekognitionsskog - Bergsalt l. Stensalt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en mer eller mindre gulaktig vätska, kolrikare
och mera tjockflytande än fotogenoljan;
smörjolja eller paraffinolja; paraffin;
asfalt,
som återstår efter de tyngre oljornas
afdestillering, och koks, slutprodukten,
när destillationen drifvits till sitt
yttersta. Stundom uppsamlas petroleum-etern och
petroleum-spriten tillsammans, och det är just
denna blandning, som utgör den nu så allmänt
bekanta och använda belysningsvätskan gasolja
(jfr Belysning).

Bergoljan har varit känd och använd sedan
lång tid tillbaka. Vid Babylons och Ninives
uppbyggande betjenade man sig af intorkad
bergolja, eller asfalt, såsom murbruk. De
gamle egypterna begagnade sig af denna olja vid
balsameringen af sina döde. Herodotos talar om
oljebrunnar på ön Zakynthos (nuv. Zante) vid
Greklands vestkust, och Plinius samt Dioskorides
berätta, att vid den lille staden Agrigentum
på Sicilien fans en olja, som innevånarna
uppsamlade och brände i sina lampor. Den
s. k. "evige elden", som perserna dyrkade, anses
med säkerhet icke hafva haft någon annan orsak än
ständigt strömmande källor af bergolja och gas,
hvilka blifvit antända vid ytan. Icke häller i
Amerika är upptäckten af bergolja ny. Tillvaron
af densamma, antingen droppvis och i tunna skikt
flytande på vattenytan i sjöar och träsk eller
såsom bäddar af asfalt, bildad genom oljans
intorkning, väckte infödingarnas uppmärksamhet
redan för flere århundraden tillbaka. Af de
hvite innebyggarna iakttogs hon först i midten af
1700-talet. Tillvaron af några särdeles betydande
qvantiteter olja i Amerika synes dock hafva varit
obekant ända till 1845, då man i Pennsylvanien,
vid borrning efter salt, påträffade en ganska
stark oljeåder. 1857 började man genom borrningar
söka efter större oljeqvantiteter, och före
slutet af 1860 var antalet oljebrunnar och
borrhål ensamt i Pennsylvanien omkr. 2,000, af
hvilka 74 större, som genom pumpning gåfvo 2,093
hektol. (80,000 knr) råolja om dagen. Sedan dess
har produktionen af olja ökats i oerhörd grad. –
De borrningar efter olja, hvilka åren 1867–69
verkställdes inom den siluriska formationen
i Dalarna, ledde icke till något lyckligt
resultat. E. E.

Bergqvara. 1) Köping i Söderåkra socken,
Södra Möre härad och Kalmar län, vid Kalmar
sund, nära 1 mil från Blekingsgränsen. 139
innev. (1875). På stället finnes tullinspektion
och 2 skeppsvarf. Hemmahörande fartyg
voro vid 1874 års slut 11, med 261 ny
läster. Ångbåtsförbindelse med Kalmar och
Öland. Sedan ortens skogstillgång numera
mycket förminskats, börjar B. visa tecken
till tillbakagång. – 2) Det största godset i
Kronobergs län, beläget vid en sjö af samma
namn, i Bergunda socken, Kinnevalds härad,
16 1/8 mtl med 702 hekt. (1,566 tnld). Af det
forna, sju våningar höga slottet, som är bygdt
af Arvid Birgersson Trolle och bland hvars
innehafvare märkes Karl Karlsson Gyllenhjelm,
återstår nu endast en tornruin. Eges nu af
kammarherre C. K. J. Posse. På B. finnes
en af statens tvänne mejeriskolor.
J. H.

Bergqvist, Bengt Jakobsson, teolog, f. 1785 i
Gumlösa socken i Skåne, d. 1847, inskrefs 1803
som student vid Lunds universitet, promoverades
1811 till filos. magister och prestvigdes samt
utnämndes till seminarii-docent s. å. 1826 blef
han andre teologie adjunkt, 1831 teologie doktor
och 1833 professor i exegetik. B. tillhörde
Auroraförbundet och var fosforisternas förste
anhängare i Lund. Bland hans skrifter må
nämnas Utkast till predikningar samt skrift- och
konfirmations-tal
(1835), Enfaldig utveckling
af dr Luthers lilla kateches
(1835, flere
uppl.). Högmässo-predikningar öfver de årlige
sön- och helgdagstexterna
(1837). Dessutom
författade han en mängd från trycket utgifna tal,
ströpredikningar och religiösa uppsatser. Efter
hans död utkommo Tal och predikningar vid
särskilda tillfällen och poetiska försök

(1862). Utan att egentligen vara vetenskapsman,
utöfvade B. som akademisk föreläsare en nyttig
verksamhet och egde ett helsosamt inflytande på
sin tids prestbildning. Som kateket utvecklade
han mycken förmåga och åtnjöt ett icke obetydligt
anseende som predikant.

Bergresar, Nord. mytol. Se Jättar.

Bergs-adel. Vid Kopparberget eller nuvarande Falu
grufva äfvensom vid Norberg och i flere andra
gruftrakter åtnjöto bergsmännen af ålder eller
åtminstone redan i 14:de årh. skattefrihet för
den jord, som de brukade sjelfva eller genom
andra (se Bergsfrälse). Innehafvarna af
sådan jord skattade deremot för sina hyttor och
hade alltså icke personlig frälserätt. Men då
emot medeltidens slut bergsmännen i Dalarna togo
en liflig och framstående del i alla politiska
angelägenheter, vunno många bergsmansslägter,
åtminstone inom sin ort, ett lika stort anseende
som det på vapentjenst grundade frälseståndet,
och utan tvifvel inträdde flere bergsmän inom
dess led. Man kunde alltså väl i slutet af det
16:de årh. tala om en bergs-adel, ehuru det
icke fans någon bestämd gräns mellan denne
samhällsklass och andra bergsmän; men sedan
Karl IX börjat fordra strängare bevisning för
åtnjutande af adliga rättigheter, erkändes icke
mer det gamla bergsfrälset såsom adel, utan dess
medlemmar måste, för att gälla som adelsmän,
skaffa sig sköldebref. Så adlade år 1621 Gustaf
II Adolf bergsmannen Kristoffer Olsson till
Noret vid Kopparberget, och i adelsbrefvet
yttras, att det "af ålder" finnes en "särskild
bergsadel", som uppstått derigenom att landets
regenter begåfvat de förnämste bergsmän,
"som till synnerlig förmögenhet kommit och
sig om fäderneslandet väl förtjente gjort,
med ansenliga och hederliga sköldemärken och
särdeles privilegier". Nämnda diplom är det
enda numera befintliga exemplet på adelsbref
för bergs-adel. Det tyckes innebära ett slags
urskuldande för en på den tiden högst ovanlig
handling, att en person upphöjdes i adligt stånd
utan att hafva varit anställd i rikets tjenst.

Bergs-allmänning. Se Rekognitionsskog.

Berg-salt l. Stensalt, miner., kallas i
mineralriket förekommande klor-natrium eller
vanligt koksalt. Bergsalt finnes i sedimentära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free