- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
355-356

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berserkar (rättare Bärsärkar) - Bersezio, Vittorio - Berså, löfsal. Se Berceau - Berta - Berta, äfven Edithberga - Berthelot, Marcellin Pierre Eugène - Berthet, Elie Bertrand - Berthier, Alexandre - Berthold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såsom försedda med björn- eller
vargskinnspelsar. Den fordom vanliga förklaringen af
ordet såsom betydande brynjelös (af adj. berr,
bar, blottad, och serkr, i den föregifna
bemärkelsen brynja) måste både ur språkliga och
andra grunder förkastas. Th. W.

Bersezio, Vittorio, italiensk författare och
politiker, f. 1830 i Cori, studerade juridik i
Turin och blef 1849 redaktör för den literära
afdelningen i "Gazetta piemontese", sedan han
med glänsande framgång debuterat som novellist
genom första bandet af sin Novelliere
contemporaneo.
Hans romaner – bland hvilka må
nämnas Mentore e Calipso (1874) – utmärka
sig genom en förträfflig stil och liflig
framställning, men påminna mycket om Balzacs skola.
B. är äfven dramatisk författare och har gjort
lycka med det på piemontesiska dialekten skrifna
lustspelet Le disgrassie d’ monsii Travet. 1864
invaldes han i parlamentet, der han
representerar det piemontesiska oppositionspartiet.

Berså, löfsal. Se Berceau.

Berta var namnet på en af Karl den stores
döttrar, bekant för sin skönhet och sin kärlek
till Angilbert, abbot i klostret Centula (S:t
Riquier, i Picardie), med hvilken hon hade
sönerna Nithard och Harnid. Detta
kärleksförhållande har kanske gifvit anledning till den
bekanta sagan om Eginhard och Emma.

Berta, äfven Edithberga, "den heliga",
dotter af den frankiske konungen Charibert, blef
560 gift med konung Ethelbert af Kent, som
genom hennes inverkan öfvergick till
kristendomen.

Berthelot [bärtölå], Marcellin Pierre
Eugène,
fransk kemist, f. i Paris d. 25 Okt.
1827, blef 1851 preparatör för föreläsningarna
i kemi vid "Collége de France" och 1859
professor i kemi vid "Ecole de pharmacie". 1864
inrättades för honom en professur i organisk
kemi vid den förstnämnda institutionen. Under
kriget 1870 utsåg regeringen en vetenskaplig
komité, hvilken ställdes under B:s ledning och
hufvudsakligen hade till uppgift att tillverka
kanoner, krut och i synnerhet dynamit. B. är
ledamot af flere lärda samfund, bl. a. af
franska vetenskaps-akademien (sedan 1873) samt af
vetenskaps-akademien i Stockholm.

B:s kemiska arbeten, äro både många och
betydande. Hans vigtigaste undersökningar hafva
afseende på de organiske kropparnas syntes af
elementen, och han har medelst snillrikt
uttänkta metoder lyckats förena de oorganiska
elementen till ämnen, hvilka uppträda i den
lefvande organismen. Genom dessa arbeten,
hvilka finnas samlade i hans stora verk Chimie
organique fondée sur la synthèse
(1860) och
genom Leçons sur les méthodes générales de synthèse
en chimie organique
(1864), har han utöfvat ett
utomordentligt inflytande på gången af de
senare årtiondenas forskningar. Till B:s mera
framstående arbeten höra hans undersökningar
öfver kolvätenas bildande eller kondensering
under inflytande af hetta –, hvilka stå i
omedelbart samband med hans syntetiska arbeten –
öfver terpentinoljan, kamfer, glycerin,
sockerarterna, jodvätets inverkan på organiska ämnen,

eterarternas bildningssätt samt
värmeförhållandena vid kemiska föreningars bildande. P. T. C.

Berthet [berte], Elie Bertrand, fransk
romanförfattare, f. 1815 i Limoges, kom 1834 till
Paris för att studera juridik, men egnade sig i
stället åt literaturen och har utvecklat en högst
ovanlig produktivitet som följetonist. Hans
arbeten höja sig ej öfver medelmåttan, men hafva
vunnit en stor spridning. På svenska äro
öfversatta "Skogsmenniskan" (1867) och
"Postdirektrisen" (1874).

Berthier [bärtie], Alexandre, furste af
Neufchâtel och Valengin, hertig af Wagram, fransk
marskalk och vice-konnetabel, föddes i Versailles
1753 och inträdde i generalstaben 1770. Senare
åtföljde han Lafayette till Amerika, hvarifrån
han återvände med öfverste-grad. 1791 blef han
befälhafvare öfver nationalgardet i Versailles,
1792 stabschef vid vestra armén under general
Luckner samt 1795 divisionsgeneral och
generalstabschef i den italienska armén. 1796, då
Bonaparte öfvertog befälet öfver denna armé,
uppstod mellan honom och Berthier ett
förtroligt vänskapsförhållande, hvilket fortfor till den
senares död. Efter freden i Campo Formio
fick B. öfverbefälet öfver hären. I Febr. 1798
besatte han Rom och proklamerade den romerska
republiken. Sedan följde han såsom stabschef
Bonaparte till Egypten, återvände derifrån
tillsammans med honom och bidrog att framkalla
revolutionen af d. 18 Brumaire 1799 samt
utnämndes derefter till krigsminister. I tåget
öfver stora S:t Bernhard och i segern vid Marengo
hade han betydlig andel. 1805 var han chef
för generalstaben i kriget mot Österrike,
undertecknade d. 17 Okt. s. å. kapitulationen i Ulm, d. 6
Dec. vapenstilleståndet vid Austerlitz, bevistade
1806 och 1807 fälttågen mot Preussen och
Ryssland och slöt i Juni s. å. vapenstilleståndet
i Tilsit. Redan 1804 hade han blifvit utnämnd
till riksmarskalk. När Preussen afträdde
Neufchâtel och Valengin, fick han det suveräna
herraväldet öfver dessa båda furstendömen,
nedlade krigsportföljen och utnämndes till
vicekonnetabel, senator och kejserlig prins. Efter
fälttåget mot Österrike 1809 fick han titeln
hertig af Wagram. 1810 sändes han till Wien
för att representera Napoleon vid dennes
förmälning med prinsessan Marie Louise, kejsar
Frans I:s dotter. I fälttågen 1812–14 var han
åter chef för generalstaben. Efter Napoleons
fall hyllade B. Ludvig XVIII. Han förlorade
väl suveräniteten öfver Neufchâtel och Valengin,
men bibehöll sin värdighet såsom pär och
marskalk af Frankrike. Från Elba gjorde Napoleon
honom meddelanden, som B. hvarken besvarade
eller uppenbarade för Ludvig XVIII. Detta
gjorde honom misstänkt hos bägge. Öfver hufvud
visade han under dessa förhållanden stor
obeslutsamhet. På våren 1815 föll han i
fullständig själsförvirring. Den 1 Juni s. å. störtade
han ned från en altan och slog ihjäl sig. Hans
Mémoires utkommo i Paris 1826.

Berthold, Livlands andre apostel, abbot i
cisterciens-klostret Loccum, i Nedre Sachsen,
sändes 1196 som missionär-biskop till nämnda
land. Han sökte först på öfvertygelsens väg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free