- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1385-1386

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Büsching, Johannes Gustaf - Büttneriaceæ R. Br., bot. - Bützow, stad i Mecklenbuerg-Schwerin - By en förening af flere landtgårdar (hemman) - By, sjöv., en snart öfvergående häftig vindstöt - By, socken i Kopparbergs län - By, socken i Värmlands län - Bya-allmänning, jur. Se Allmänning - Byalag, bysamfällighet. Jfr By - Byaman, den som eger eller innehar jord i en by och är derstädes bosatt - Byaman, under medeltiden innevånare i en stad, borgare - Byam-Martin-sundet, det vatten som skiljer öarna Melville och Bathurst i Parry-arkipelagen i Norra Ishafvet - Byamot kallades under medeltiden de allmänna sammankomster, som höllos af byamännen (borgarena) i de svenska städerna - Byamål, jur., delningsgrund för skiftande af en bys egor - Byarum, socken i Jönköpings län - Byarätt l. Byrätt, ett slags domstol. Se Byordning - Byavård, Strandvård och Bötavård, namn på vakter - Byblos, urgammal stad i Fenicien - Byelfven, det förnämsta vattendraget i vestra Värmland - Byfogde, titel på ett slags längre statstjenstemän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1807), Grundriss zur geschichte der deutschen
poesie
(1812), Erzählungen, dichtungen,
fastnachtspiele und schwänke des mittelalters
(1814)
samt Ritterzeit und ritterwesen (1823).

Büttneriaceae R. Br., bot., naturlig växtfamilj,
tillhörande de tropiska trakterna och ganska rik
på arter. Hon är både i botaniskt och
farmako-kemiskt hänseende beslägtad med Malvaceae och
Sterculiaceae. Utmärkande för henne är en riklig
halt af slem, som ofta är förenadt med ett
bittert ämne och lindrigt sammandragande
beståndsdelar. Frukterna äro köttiga och
innehålla socker; i fröen finnes fet olja. Mest
bekant bland dessa växter är det artrika slägtet
Theobroma L., som lemnar de såsom
näringsmedel vigtiga kakaobönorna. Af några
arters frukter beredas medelst jäsning rusdrycker.
Bastet af nästan alla dithörande växter är
användbart till band, mattor o. d. O. T. S.

Bützow, stad i Mecklenburg-Schwerin, vid
Nebels inflöde i Warnow. 5,204 innev. (1875).
Säte för storhertigdömets kriminaldomstol.
Betydlig spanmålshandel. 1760 upprättades der
ett universitet, som likväl 1789 förenades med
Rostocks.

By (Fornsv. byr, by, af boa, bo), en
förening af flere landtgårdar (hemman), hvilkas
ego-områden förr utgjorde eller ännu till större
eller mindre del utgöra en samfällighet. Sådana
samfälligheter hafva funnits från odlingens
äldsta tider och i de mest skilda land: Indien,
Kina, Egypten, hela Europa, Mejico och Peru.
Då fordom, åtminstone i de skandinaviska
landen, ej någon väsentlig skilnad fans emellan
stad (köpstad, handelsställe) och land,
nyttjades benämningen by icke allenast om landsby,
utan ock, såsom fallet ännu är i Norge och
Danmark, om hvad man i Sverige nu kallar stad.
I de svenska landskapslagarna förekommer ordet
by i båda de nämnda bemärkelserna och
dessutom i betydelsen af enstaka gård, något som
eljest vanligen benämnes "torp". By betecknar
ock de sammanhängande hustomterna i en
landsby. Såväl byn som den jord, hvilken tillhörde
byn, kallades i forna tider äfven "bolstad" (af
bol, gård, landtgods). Hos de nomadiserande
lapparna menas med by (lappska sita) en
förening af flere hushåll, som med sina renhjordar
år efter år genomtåga en viss del af landet
och hvilka tillsammans skola ansvara för den
i äldre tid bestämda skatt (lappskatten), som
för byns samfällda betesrätt skall erläggas till
staten. E. P.

By (Holl. bui, D. byge), sjöv., en snart
öfvergående häftig vindstöt. De häftiga
orkanbyarna på oceanerna och i de tropiska
farvattnen gifva vanligen sin ankomst tillkänna genom
vissa förebud i luften och bibehålla merendels,
i motsats till orkanerna, sin vindriktning nästan
oförändrad. Deras hastighet, när de nått sin
högsta styrka, uppskattas ända till 144 kilom.
(19,6 mil) i timmen, och vindtrycket till 230
kilogr. på qvadratmetern (omkr. 47,5 skålp. på
qvadratfoten). Vid deras annalkande har
seglaren antingen att "lägga bi" för små segel eller
att fly undan med vinden akter in. – Hagel-,
regn-, åsk-by,
by åtföljd af hagel, regn eller

åska. – Kastby, plötslig vindstöt vanligen
från högt land. R. P.

By. 1. Socken i Kopparbergs län, Näsgårds
fögderi. Arealen 32,318 hekt. (2,83 qv.-mil).
50 31/32 mtl (enl. 1825 års jordebok). 4,874
innev. (1877). Konsistorielt pastorat af 2:dra
kl., Vesterås stift, Hedemora kontrakt. – 2.
Socken i Värmlands län, Näs härad. Arealen
8,061 hekt. (16,330 tnld). 34 3/4 mtl, hvaraf
hälften förmedlade. 2,446 innev. (1877). Jämte
Bro, Ny och Huggenäs utgör B. ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Karlstads stift, Nors
kontrakt. I denna socken ligger gården
Kyrkerud, der Esaias Tegnér föddes (d. 13 Nov. 1782).

Bya-allmänning, jur. Se Allmänning.

Byalag, bysamfällighet. Jfr By.

Byaman. 1) Den som eger eller innehar
jord i en by och är derstädes bosatt. – 2)
Under medeltiden innevånare i en stad, borgare.

Byam-Martin-sundet [bä’j-], det vatten, som
skiljer öarna Melville och Bathurst i
Parry-arkipelagen i Norra Ishafvet.

Byamot kallades under medeltiden de
allmänna sammankomster, som höllos af
byamännen (borgarena) i de svenska städerna, Jfr
Borgare och Rådstuga.

Byamål, jur., delningsgrund för skiftande af
en bys egor.

Byarum, socken i Jönköpings län, Östbo
härad. Arealen 23,026 hekt. (46,644 tnld). 42 7/8
ofm., 34 1/8 fm. mtl. 2,338 innev. (1876).
Annex till Tofteryd, Vexiö stift, Östbo kontrakt.

Byarätt l. Byrätt, ett slags domstol. Se
Byordning.

Byavård, Strandvård och Bötavård, namn
på vakter, som fordom i vårt land utsattes vid
byar, stränder och i skärgårdar för att medelst
eldar (vårdkasar) tillkännagifva, att något
fientligt var på färde. En af konungen
förordnad man hade tillsyn öfver dessa vårdar, som
fingo upprätthållas endast af pålitliga bönder.
Vanligen tjenstgjorde tre personer samtidigt vid
en vård och aflöstes hvarje middag.
Försummade någon att tända upp eld, då fara hotade,
dömdes han förlustig all sin egendom. C. O. N.

Byblos (Hebr. Gebal, nu Dsjebail),
urgammal stad i Fenicien, i närheten af hafvet,
berömd som Adonis-kultens hufvudsäte och i
besittning af ett ryktbart Afrodite-tempel. Staden
hade sina egne furstar, ända tills Pompejus
lade den under det romerska väldet.

Byelfven, det förnämsta vattendraget i vestra
Värmland, bildar, vester om Värmlandsnäs,
aflopp till Vänern för den vidsträckta
Glafsfjorden samt är utförsel-led för Gillberga och Jösse
härads naturrikedomar. Störst af dess många
källfloder är Vrangselfven, som rinner upp i
sjön Aklangen nära Kongsvinger. Vid högt
vattenstånd afbördar sig Glommen på denne
väg en del af sitt öfverflöd. – Sjöfarten mellan
B. och Vänern förmedlas genom Seffle kanal
(öppnad 1837). J. H.

Byfogde (D. Byfoged). 1. Titel på ett slags
lägre statstjenstemän, som från början af
1400-talet och in på 1600-talet funnos i Sveriges
städer. Troligen var byfogden ursprungligen
endast ordförande i den underdomstol, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free