- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
21-22

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlander, Kristoffer - Carl Bernhard, pseudonym för den danske novellförfattaren A. N. de Saint-Aubain - Carlberg, Johan - Carlberg, Birger - Carlberg, Johan Eberhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fältmedikus. S. å. promoverades han frånvarande till
medicine doktor och utnämndes till adjunkt i obstetrik
vid allmänna barnbördshuset i Stockholm, men skickades
redan 1789 som fältmedikus till Sveaborg. Der
tjenstgjorde han till 1791, då han återvände till sin
adjunktsplats i Stockholm. 1792 stiftade han jämte
trenne kamrater ett läkaresällskap, "Societeten",
hvilket, ehuru det upphörde kort efter det C. året
derpå lemnade Stockholm, dock kan betraktas som
fröet till det 1808 inrättade, ännu fortlefvande
Svenska läkaresällskapet. 1798 utnämndes C. till
andre stadsfysikus och 1800 till förste stadsläkare
i Göteborg. Under sin tjugoåriga verksamhet
i denna stad, hvarunder han i enskild praktik
vårdade omkr. 25,000 sjuka, förvärfvade han sig
ett utomordentligt stort anseende både som läkare
och som medborgare. Med största noggranhet förde
han dagbok öfver alla sina sjuka, hvarjämte han,
i s. k. sjuktabeller, för hvarje dag antecknade
väderleksförhållanden, namn på tillkomna sjuka,
sjukdomarnas diagnos, utgång o. s. v. Dessutom
underhöll han en vidlyftig vetenskaplig brefvexling
med ett stort antal af Sveriges läkare och
var derigenom under lång tid den medelpunkt,
kring hvilken ett medicinskt vetenskapligt lif
inom landet rörde sig. 1812 tog han afsked från
stadsläkarebefattningen; med utgången af 1813
upphörde han alldeles med sin praktik i Göteborg,
och i Sept. 1814 flyttade han till Stockholm,
der hans framstående förmåga snart blef använd på
mångfaldigt sätt. 1816 kallades han till hedersledamot
af Sundhetskollegium (enligt de tryckta biografierna
öfver C.; i statskalendern upptages han dock som
sådan först 1839), förordnades 1817 att der vara
"assessor på stat" och fick såsom sådan 1821
uppdrag att hafva öfverinseende öfver allmänna
vaccinations-inrättningen i riket. – Någon enskild
praktik åtog sig ej C. efter sin flyttning till
Stockholm. Som rådgifvare biträdde han emellertid
gerna sina ämbetsbröder och var på sådant sätt i
lång tid den öfverinstans, till hvilken läkare och
sjuka i svåra fall vädjade. Af denna anledning var
det, som han af Stockholms allmänhet fick namnet
"dödsdoktorn". I synnerhet åtnjöt han anseende
som barn- och fruntimmersläkare. – 1812 invaldes
C. i Vetenskapsakademien. 1813 blef han ledamot af
Svenska läkaresällskapet och utsågs 1817 till dess
sekreterare. Så länge han deltog i sammankomsterna,
var han den förnämste referenten för utländsk
medicinsk literatur. C. var den förste, som i
läkaresällskapet fäste uppmärksamheten på Laennees
stora uppfinning (den fysikaliska undersökningsmetoden
medelst perkussion och auskultation) samt blef,
ehuru han i början var en stark motståndare till
skyddskoppympningen, en af dennas ifrigaste anhängare
och utbredare i Sverige. På femtionde årsdagen af C:s
doktorspromiotion öfverlemnade läkaresällskapet till
honom en särskildt präglad minnespenning i guld. – Mot
slutet af sin lefnad förlorade han synförmågan. Han
dog i Stockholm d. 8 Maj 1848. – S. å. skildrades
hans lefnad af P. H. Malmsten i en minnesteckning
(tryckt 1849). Vetenskapsakademien

lät till sin högtidsdag 1877 öfver honom slå en
medalj, vid hvilket tillfälle C. G. Santesson uppläste
en minnesteckning (tryckt s. å.).

Carl Bernhard, pseudonym för den danske
novellförfattaren A. N. de Saint-Aubain.

1. Carlberg, Johan, biskop, f. i Karlstad 1638,
blef student i Upsala 1655, besökte, från 1662, flere
utländska universitet samt blef filosofie magister i
Leipzig 1665 (l. 1667) och teologie doktor i Giessen
1677. Han återkom till fäderneslandet 1678,
och utnämndes 1679 till domprost i Göteborg.
1687 blef han öfverhofpredikant hos drottning Ulrika
Eleonora och 1689 biskop i Göteborg. Död 1701. –
C. var en kraftfull biskop och en utmärkt predikant.
Om honom berättas följande anekdot. Då han en
gång inför Karl XI predikat mot den stränghet,
hvarmed reduktionen verkställdes, yttrade konungen,
efter gudstjenstens slut, förebrående till honom:
"Ni predikar bara uppror i mina undersåtars
hjertan". C. svarade då: "Nej, E. M., vare långt
från mig sådant, utan mitt ändamål har varit att
predika uppror i E. K. M:ts hjerta", hvarpå konungen
i blidkad stämning genmälde: "Den som predikar
uppror i ett hårdt och syndigt hjerta, han predikar
som en rätt prest".

2. Carlberg, Birger, prest, den förres broder,
f. 1640 (l. 1641), idkade studier i Upsala, var någon
tid "hofpredikant" hos M. G. de la Gardie, erhöll
1670 fullmakt såsom pastor i Kristinehamn (ehuru den
förre kyrkoherden ännu lefde) och kallades 1671 till
kyrkoherde i Ölmehärad. 1675 "konfirmerades"
C. såsom kyrkoherde i båda pastoraten. 1674 blef han
magister i Giessen. C. vann en viss ryktbarhet
genom ett förhastande, som bragte honom i
olycka. Jämte flere slägtingar anställde han nämligen
en rättegång mot en nära anhörig, fru Sigrid Flygge,
med påstående att ett barn, som hon födt efter
mannens död, var understucket. Då angifvelsen
ej kunde bevisas, dömdes C. från ära och
lif. Genom en kunglig dom fick han förskoning från
dödsstraffet, men ålades att bota 2,000 daler s. m.
Derefter uppehöll han sig hos sin broder, dåv.
domprosten Johan C., och fick slutligen
nåd och befrielse från böterna samt förordnades
till kyrkoherde i Göteborgs stift, men dog 1683
(l. 1684), innan underrättelsen derom hann framkomma.
Kort före sin död författade han den rörande psalm,
som under n:o 238 finnes upptagen i 1819 års psalmbok.

3. Carlberg, Johan Eberhard, arkitekt, son
af Johan C., föddes i Göteborg 1683, egnade sig åt
fortifikationen, blef slutligen kapten vid denna kår
och utnämndes 1727 till stadsarkitekt i Stockholm,
hvilken befattning han innehade till sin död, 1773.
Han utförde ej få byggnader, af hvilka dock flertalet
ej hade någon större betydenhet, enär Hårleman och
Adelcrantz m. fl. gafvo ritningar till de vigtigare
af de offentliga byggnadsverk, som då uppfördes.
Mest bekant är hans restauration af S:t Nikolai kyrka
(Storkyrkan) i Stockholm, hvilket arbete dock ej kan
anses såsom särdeles lyckadt. Af trycket utgaf han
Förtekning på några stycken, hvaruti elever i
architect-contoiret underrättas
(1740). -rn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfac/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free