Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant / 65-66 (1880) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carvin l. C. Epinoy, stad i franska depart. Pas de Calais - Cary, Henry Francis - Cary, W., missionär. Se Carey - Carya Nutt., Hickory-träd, bot., växtslägte - Caryocatactes, zool. Se Nötkråka - Caryophylleæ, bot. Se Alsinaceæ - Caryophyllus aromaticus Lin., Kryddnejliketrädet, bot. farmak. - Cas, Fr., fall, händelse - Casa, Lat., hydda, hus; under medeltiden äfven kloster - Casa santa, Ital., Jungfru Marias heliga hus i Loreto - Casa, Giovanni della - Casabianca, François Xavier, grefve de - Casalanza, by i den italienska prov. Neapel - Casale Monferrato, stad i den italienska prov. Alessandria (Piemont)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carvin l. C. Epinoy [karväng epinåa], stad i franska
depart. Pas de Calais. Omkr. 7,000 innev. I närheten
stenkolsgrufvor och ett gammalt kapell, som är en
mycket besökt vallfärdsort.

Cary, Henry Francis, engelsk öfversättare, f. 1772,
d. 1844 som pensionerad tjensteman vid biblioteket
i British museum. Han förvärfvade sig ett aktadt
namn som öfversättare. Bl. a. utgaf han (1805)
Dantes "Inferno" och (1814) hela "Divina commedia"
i engelsk öfversättning.

Cary, W., missionär. Se Carey.

Carya Nutt., Hickory-träd, bot., växtslägte
af nat. fam. Juglandeae, kl. Monoecia
L., ordn. Polyandria. Dithörande arter, hvilka
härstamma från Nord-Amerika, äro storväxta träd,
beslägtade med valnötträdet. Liksom detta hafva de
parbladiga blad och stenfrukt. Frukterna af C. alba
Nutt. m. fl. arter ("hickory-nötter") innehålla
oljerika, ätliga frön, som äro ännu mer välsmakande än
valnötternas. Veden af nyssnämnda träd och flere andra
arter af samma slägte utgör ett hårdt och varaktigt
virke. Ldt.

Caryocatactes, zool. Se Nötkråka.

Caryophylleae, bot. Se Alsinaceae.

Caryophyllus aromaticus Lin., Kryddnejliketrädet,
bot. farmak., ett till nät, fam.



Myrtaceae hörande träd, som ursprungligen växte endast på
Moluckerna, men numera odlas på flere andra ostindiska
öar samt i Zanzibar, på östra Afrikas kust, äfvensom
i Syd-Amerika och Vestindien. Trädet lemnar drogen
kryddnejlikor, flores caryophylli, som
utgöras af de ännu ej utslagna blommorna, hvilkas
kronblad bilda en klotformig knopp, med de nedanför
utstående 4 små flikarna af det 1–2 centim. (3–6
lin.) långa, rörformiga, ursprungligen cylindriska
fodret. Blommorna sitta i knippen. Dessa afplockas
hela eller hvar blomknopp för sig, eller

ock skakas de ned på underlagda tygstycken, och
torkas sedan, hälst i solen, hvarefter blomskaften
bortrensas. Kryddnejlikorna hafva en något mörkare
brun färg på det något plattade fodret, och en
svagare brun å kronbladsknoppen, som bör finnas
oskadad qvar. De äro ofantligt rika på en egendomlig
flyktig olja, som ger den starka aromatiska lukten
och smaken åt drogen och är officinel under namnet
nejlik-olja, aetheroleum caryophylli. Halten
af flyktig olja är vanligen 15–18 %, men kan
uppgå till 28 %. Också behöfver man på en god drog
endast klämma med nageln för att oljan skall sippra
fram. Nejlikoljan ar straxt efter beredningen färglös
eller gulaktig, men blir med tiden brunaktig, något
tjockflytande och tyngre än vatten. Hon består af
ett kolväte samt nejliksyra, som är en färglös,
småningom brunaktig olja, med kryddnejlikans lukt och
smak. Ur kryddnejlikor har man äfven framställt ett
par kristalliserande ämnen, eugenin och karyofyllin,
som likväl ej ega någon större betydelse.

Kryddnejlikorna verka lifvande och värmande. De äro
ett gift för insekter och sannolikt äfven för de
lägsta växtorganismerna, hvarför mögelbildning kan
förhindras genom dem. De ingå i många officinella
preparat. O. T. S.

Cas [ka], Fr. (af Lat. casus), fall, händelse.

Casa, Lat., hydda, hus; under medeltiden äfven
kloster; Ital. och Sp., hus; Port., domstol. – Casa
santa, Ital., Jungfru Marias heliga hus i Loreto.

Casa, Giovanni della, italiensk prelat och
skriftställare, f. 1503, var bl. a. ärkebiskop i
Benevent, nuntius i Venezia och slutligen påflig
statssekreterare. Död 1556. Han är hufvudsakligen
märkvärdig som ledare af en reaktion mot den allmänna
efterhärmningen af Petrarcas poesi och som upphofsman
till en stil, hvilken är mera kraftig och ståtlig,
ehuru mindre elegant och mjuk, än nämnde skalds. C:s
förnämsta verk äro sedeskildringarna Galateo,
trattato de’ costumi (utgifven af Tommasco 1825)
och Trattato degli uffizi communi tra gli amici
superiori e inferiori. Hans samlade arbeten utkommo
i Florens 1707 och förekomma i "Classici italiani"
(bd IV, 1806).

Casabianca, François Xavier, grefve
de C., fransk statsman, f. 1796 i Nizza, invaldes
1836 i deputerade kammaren – der han, såsom befryndad
med familjen Bonaparte, slöt sig till oppositionen
– och 1848 i nationalförsamlingen (såsom ombud för
Korsika). 1851 blef han handels- och åkerbruksminister
samt kort derefter finansminister. Såsom bonapartist
godkände han naturligtvis statskuppen af d. 2
Dec. s. å. 1852–64 var han ministerpresident (utan
portfölj). 1852 utnämndes han till grefve och medlem
af senaten.

Casalanza, by i den italienska prov. Neapel. Der
afslöts 1815 en konvention, genom hvilken Neapel
öfverlemnades åt österrikarna.

Casale Monferrato, stad i den italienska
prov. Alessandria (Piemont), vid Po. 27,514 innev.
(1871). Sidenfabrikation. Biskopssäte. Katedralen
har ett präktigt marmorkapell. C. var fordom en af
Italiens starkast befästa platser och hufvudstad i
hertigdömet Montferrat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>