Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagmar, dansk drottning - Dagmar (Maria Sofia Fredrika D.), rysk storfurstinna - Dagobert - Dagon - Dagop - Dagordning - Dagort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagmar, dansk drottning, dotter till den böhmiske
konungen Przemysl Ottokar I, uppfostrades vid
sin morbroders, den tyske markgrefven Dideriks,
hof i Meissen och blef 1205 gift med den danske
konungen Valdemar II (Sejr). Hon dog på Ribehus
slott 1212 och begrofs i Ringsteds kyrka. Hennes
namn, hvilket af somliga tolkats såsom liktydigt
med "dagmor" (morgonrodnad), lär (enligt Schiern)
helt enkelt vara en fördanskning af det tsjechiska
namnet Dragomir. D. omtalas mycket litet i krönikan,
men tyckes dock hafva varit ovanligt älskad af det
danska folket; ty i folkvisor, som troligen uppkommit
kort tid efter hennes död, tecknas hennes bild i
de vackraste drag. Särdeles anslående är visan om
hennes död ("Dronning Dagmar ligger i Ribe syg"),
hvilken ännu lefver på det danska folkets läppar.
C. R.
Dagmar (Maria Sofia Fredrika D.), rysk storfurstinna,
dotter af konung Kristian IX i Danmark, föddes
d. 26 Nov. 1847 i Köpenhamn, blef 1864 förlofvad
med den ryske storfursten-tronföljaren Nikolaus,
som dog 1865, och förmäldes i Petersburg d. 9
Nov. 1866 med hans yngre broder Alexander. När
hon öfvergick till den grekisk-katolska
kyrkan, antog hon namnet Maria Feodorovna.
E. Ebg.
Dagobert, namn på tre frankiska konungar af
merovingernas ätt. Den namnkunnigaste af dem är Klotar
II:s son Dagobert I, hvilken från 622 var sin faders
medregent i Austrasien och 628–638 hans efterträdare
såväl der som i Neustrien. Han var den siste duglige
regenten af den merovingiska ätten och gjorde
sig känd äfven som lagstiftare. Se Merovingerna.
S. F. H.
Dagon, Fenic. mytol., en af filistéernas förnämste
gudar. Han dyrkades såsom princip för den skapande
kraften och såsom åkerbrukets främjare. De förnämsta
af hans tempel funnos i Asdod (Azotos) och Gaza. Guden
afbildades till hälften som menniska, till hälften
som fisk. Han omnämnes i Domareb. 16: 23 o. f. samt
i 1 Sam. 5: 1 o. f. (jfr 1 Makk. 10: 83).
Dagop (af Sanskr. dhâtugarbha, relikgömma), en
öfver guden Buddhas eller ett helgons qvarlefvor
uppförd grafkulle af halfsferisk form, hvilande på
en platform. Dagopen skall föreställa en vattenblåsa
(med en sådan jämför Buddha menniskolifvet). Grafvar
af detta slag förekomma öfverallt, der buddhister
finnas. I Indien, buddhismens ursprungliga hemland,
äro de numera förfallna eller förstörda, hvaremot de
ännu finnas i mängd på Ceylon samt i Bortre Indien
och Kina.
Dagordning, statsr., den ordning, i hvilken
de ärenden, som utgöra föremål för pröfning
af en öfverläggande församling (särskildt en
representantförsamling eller någon af dess
afdelningar), skola föredragas vid hennes
sammanträden. Ordet förekommer i § 19 af
arbetsordningen (afd. 13 April 1867) för svenska
riksdagens andra kammare och användes der om den
förteckning, föredragningslista, som upprättas öfver
alla på kammarens bord hvilande ärenden, hvilka böra
föredragas vid nästa sammanträde. I § 18 af Första
kammarens ordningsstadga (af d. 27 April 1868)
nyttjas ordet bordlista i samma
betydelse. Enär det är af stor vigt, att vid ärendenas
föredragning iakttages en bestämd ordning,
som ej kan rubbas af vexlande opinionsvindar,
gifves det i de flesta land vissa föreskrifter
för dagordningens upprättande. Genom bestämmelser
i 1810 års riksdagsordning, § 47, var stadgadt,
att vid ståndens plena först skulle föredragas de
för riksstånden gemensamma ärendena och sedermera
hvarje stånds enskilda – alla i den ordning de hvar
för sig inkommit, såvida ej stånden derom annorlunda
förordnade. Såväl denna bestämmelse som den i §
48 af samma grundlag upptagna förteckningen på de
ärenden, hvilka skulle utgöra föredragningsämnen,
sakna motsvarighet i nu gällande riksdagsordning. Men
för riksdagsgöromålen nödiga stadganden förekomma i
2:dra § af de "Reglementariska föreskrifter", hvilka
båda kamrarna, jämlikt § 78 i riksdagsordningen,
samfäldt antogo d. 8 April 1868. Efter hvarje
sammanträdes slut skall, heter det der, hvardera
kammarens kansli upprätta en förteckning öfver alla på
kammarens bord hvilande ärenden för nästa sammanträde,
och är tillika bestämdt i hvilken ordning de olika
slagen af föredragningsämnen skola antecknas,
hvarjämte förklaras, att denna förteckning skall
följas vid ärendenas föredragning. Då förhållandena
kräfva en afvikelse från den föreskrifna ordningen,
är det dock kammare medgifvet att för kommande
sammanträde besluta ändring, och skall, då förslag om
sådan ändring blifvit väckt, beslut deröfver genast
fattas. En sådan ändring kan bestå antingen deri att
ärendena ställas i annan ordning än den, hvari de
förut blifvit uppförda, eller deri att en särskild
dag utsättes för ett visst ärendes behandling. I
den svenska riksdagen kan under inga omständigheter
en arbetsordning ändras samma dag, för hvilken den
gäller, hvilket deremot annanstädes under vissa vilkor
kan ske, t. ex. i danska riksdagens båda ting, om
förslag derom i föreskrifven ordning framställes af
ett visst antal ledamöter. Ej häller hafva svenska
riksdagens af konungen utsedde talmän samma makt
som danska och norska tingens valde presidenter att
bestämma dagordningen efter hvad lämpligt synes. (Jfr
arbetsordningarna för danska landstinget, § 6,
för folketinget, § 33, och för Norges storting,
§§ 15 och 27.) Den i vederbörlig ordning
bestämda dagordningen skall noggrant följas. Intet
efterföljande ärende får upptagas till föredragning,
förrän det föregående är slutbehandladt. – Äfven
andra ämnen än de på dagordningen uppförda ärendena
kunna efter eller på anmälan hos talmannen och
på af talmannen bestämd tid bringas å bane under
sammanträdet. Så är förhållandet med frågors eller
motioners väckande, meddelanden till kammaren och
anmälan af utskottsbetänkanden till bordläggning,
hvilken anmälan kan ske oberoende af om ett till
öfverläggning föredraget ärende är slutbehandladt
eller icke. Om rättigheten att utom dagordningen
framställa frågor till konungens rådgifvare se
Interpellation. H. L. R.
Dagort (Stoll), bergsv., en i sidan af någon
bergsluttning mer eller mindre horisontalt insprängd
gång ("ort"), som afser antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
