Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danilevski, Alexander Ivánovitsch Michailovski - Danilo Petrovitsch - Danilovgrad, en 1871 grundlagd stad i Montenegro - Danism l. Danicism - Dankali - Dankberg, Friedrich Wilhelm - Dankwarderoda - Danmark, socken i Upland - Danmark l. Danmarks lilja - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom adjutant i fälttågen 1812–15, blef
generallöjtnant 1835 samt derefter senator och medlem
af statsrådet. Död 1848. Enligt uppdrag skref han
(på ryska språket) historien om alla de krig, i hvilka
ryska trupper deltogo mellan 1805 och 1814, äfvensom
biografiska arbeten öfver Alexander I m. fl. Många
af hans skrifter äro öfversatta på tyska. Af största
intresse för svenskarna är hans Beskrifning öfver
kriget till lands och sjös 1808–09 (hvilken utkom i
svensk öfversättning 1850). D:s skrifsätt är ledigt
och klart, men hans uppgifter äro icke alltid fullt
riktiga. C. O. N.
Danilo Petrovitsch, furste af Montenegro, f. 1826,
tillhörde den montenegrinska regentfamiljen Njegosch
och besteg 1851, efter sin farbroder Peter II,
Montenegros tron. För att kunna grundlägga en dynasti
skilde han från furstevärdigheten det biskopliga
ämbetet, som tvang till celibat och som förut varit
förenadt med nämnda värdighet, samt utropades 1852
till ärftlig furste af Montenegro. Porten, som vidhöll
sina höghetsanspråk på nämnda land, protesterade och
skred till fientligheter. D. försvarade sig tappert,
men skulle icke hafva kunnat värja sig, om ej Ryssland
och Österrike trädt emellan. Då Ryssland emellertid
indrog sina subsidier, slöt han sig till Frankrike. I
landets inre förhållanden sökte han åstadkomma flere
reformer, men stötte på starkt motstånd och nödgades
för lugnets bevarande landsförvisa nästan alla sina
slägtingar. Den 12 Aug. 1860 blef han i Cattaro
genom ett pistolskott dödligt sårad af en montenegrin,
Kaditsch, som blifvit misstänkt för deltagande i en
af de många sammansvärjningarna mot furstens lif och
derför landsförvisats. Han afled dagen derpå. – 1855
gifte han sig med en i Triest bosatt serbisk köpmans
dotter, Darinca Kvekicova, men efterlemnade ingen son.
Danilovgrad, en 1871 grundlagd stad i Montenegro,
belägen nästan i landets medelpunkt och inom
dess bördigaste område, Zetadalen. Omkr. 2,000
innev. (1877). Landtbruksinstitut. Ända till senaste
tid hade D. ett mycket exponeradt läge, på endast tre
timmars afstånd från turkiska fästningen Spuz och
sju timmars väg från Niksjidsch; men sedan nämnda
fästningar i följd af 1876–78 årens krig kommit
i montenegrinernas händer, lär furst Nikita hafva
varit betänkt på att flytta sitt residens till D.
A. G.
Danism l. Danicism, dansk språkegenhet eller
ordvändning, nyttjad i ett annat språk än det
danska. Ordformer och ordvändningar af detta slag
finnas i svenskan till ett ej obetydligt antal,
en qvarlefva från den tid då Sverige och Danmark
tillsammans utgjorde ett politiskt helt. Äfven på
senare tider hafva åtskilliga danismer inkommit i
svenskan. – Danisera, fördanska, göra till dansk.
Dankali, medlem af någon bland de folkstammar, som
med ett gemensamt namn kallas Danakil.
Dankberg, Friedrich Wilhelm, tysk bildhuggare,
f. 1819, d. 1866, kom 1839 såsom snickaregesäll
till Berlin, der han fick tillträde till
konstakademien. 1843 började han vända sig till den
arkitektoniska ornamentiken. Sitt rykte
grundlade han genom arbetena för det Borsigska
etablissementets fasad (1845) och blef snart
så anlitad af Berlins arkitekter, att han kunde
upprätta ett institut för arkitektonisk ornamentik
med en storartad mönster- och modellsamling. Denna
anstalt lemnade under 1850- och början af 1860-talet
den ornamentala skulpturen till en mängd betydande
byggnader såväl i Tyskland (Babelsbergs slott,
slottet i Schwerin m. fl.) som i andra land
(t. ex. nationalmuseet i Stockholm).
Dankwarderoda, en på floden Ockers venstra strand
år 861 anlagd borg, som lär hafva gifvit första
anledningen till uppkomsten af staden Braunschweig.
Danmark, socken i Upland, Upsala län, Vaksala
härad. Arealen 5,431 hekt. (11,002 tnld). 1,108
innev. (1878). Prebendepastorat af 3:dje kl., Upsala
stift, Vaksala kontrakt. I denna socken finnas ganska
många runstenar.
Danmark l. Danmarks lilja, en vid inloppet till
Göteborg belägen liten holme, som fordom kalladas
Danaholmen. Se d. o.
Danmark är det sydligaste af de tre nordiska
konungarikena. Ordet D. tages än i vidsträcktare,
än i inskränktare betydelse, näml. dels 1) såsom hela
den danska staten (Island och kolonierna inräknade),
dels 2) såsom konungariket ensamt, i motsats till
bilanden, och dels 3) såsom konungariket D. med det
historiskt och språkligt, ehuru numera ej politiskt,
dermed sammanhängande Slesvig (Sönderjylland).
Läge och storlek. D:s vestligaste punkt är
Blåvandshuk, 25° 44 1/2’ ö. l.; dess östligaste de
vid Bornholm belägna Ärtholmarna, 32° 52’ ö. l.;
den sydligaste punkten finnes på Falster, 54° 33 1/2’
n. br.; den nordligaste är "Grenen", 57° 45’ n. br.,
på Skagen. Ytinnehållet är 38,200 qv.-kilom. (694 1/2
qv.-mil), hvartill komma Färöarna med 1,322
qv.-kilom. (24 qv.mil).
Naturbeskaffenhet. Landet består i fysisk-geografiskt
hänseende af tre delar: Bornholm med de små
Ärtholmarna, 583,5 qv.-kilom. (10,6 qv.-mil), vidare
de öfriga öarna, 12,392 qv.-kilom. (225 qv.-mil),
som kunna delas i två grupper: den själländska och
den fyenska, samt Jylland, Nörrejylland (Jutland),
25,240 qv.-kilom. (458 1/2 qv.-mil). Bornholm
utgör liksom en fortsättning af Bleking. På mer
än halfva ön består jordgrunden af granitgneis,
täckt med lerjord; återstoden utgöres af sand-
och kalksten eller stenkolsförande jernsten,
liksom Höganäsformationen. Den högsta punkten
är Rytterknägten, 148,8 m. (500 f.). Kusten är
inskuren med djupa remnor, och utanför densamma
finnes en skärgård. Det öfriga Danmark tillhör det
mellan-europeiska låglandet. I östra delen utgöres
underlaget af kritbildningar, som på många ställen
närma sig jordytan och der lemna tillfälle till
kalkbrytning, t. ex. vid Faxe, på södra Själland, och
vid Dagbjerg, midt i Jylland. Vackrast utveckla sig
dessa bildningar i Möens klint, med Dronningestolen,
omkr. 120 m. (400 f.) och Aborrebjerget, 134 m. (450
f.). Vid Stevns klint, söder om Kjögebugt, sträcker
sig kritan, liksom vid Möens klint, ända ut till
Östersjön. I vestra delen af landet utgöres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
