Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Devoniska formationen - Devoniska systemet, geol. Se Devoniska formationen. - Devonshire - Devonshire-rasen - Devot - Devouerad - Devrient, namn på en tysk skådespelareslägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der de äro väl utvecklade samt rika på organiska
lemningar, af hvilka många äro identiska med dem, som
finnas i Devonshire. I Tyskland har man fördelat de
devoniska lagren i flere afdelningar, af hvilka de
vigtigaste äro Spirifersandsten (underdevonisk),
Calceola-skiffer och Stringocephalus-kalk
(medeldevoniska) samt Cypridina-skiffer och
Clymenia-kalk (öfverdevoniska). Vidare uppträda
nämnda lager i Belgien, Frankrike, Ryssland, Turkiet,
Nord-Amerika o. s. v. De devoniska lagren i Ryssland
och Nord-Amerika likna till en del den gamla röda
sandstenen, till en del de marina lagren i Devonshire.
I Sverige känner man inga devoniska lager. Vissa röda
sandstenar, t. ex. i Mälaretrakten och Dalarna, hafva
stundom betecknats såsom devoniska, men några verkliga
skäl dertill finnas icke. Efter all sannolikhet äro
dessa sandstenar kambriska eller möjligen till en
del siluriska. Deremot är det högst sannolikt,
att en mäktig sandstensbildning, som täcker de
öfversiluriska lagren på åtskilliga ställen i
södra Norge, tillhör den devoniska formationen. Dock
hafva i denna sandstensbildning inga försteningar
träffats, och dess ålder ar derför ej fullt bevisad.
G. L.
Devoniska systemet, geol. Se Devoniska formationen.
Devonport [dävönpårt], en med Stonehouse och Plymouth
sammanbyggd stad i sydengelska grefskapet Devon,
vid Engelska kanalen. 49,449 innev. (1871). Dockor,
skeppsvarf och sjöarsenal. Till 1824 hette denna
stad Plymouthdock.
Devonshire [dävönsjir]. 1. Grefskap i England. Se
Devon. – 2. Engelsk slägt, härstammande från William
Cavendish, baron Hardwick, som 1618 af konung
Jakob I erhöll titeln grefve af D. En ättling till
honom var William Cavendish, fjerde grefven och
förste hertigen af D. Han föddes 1640, inträdde
1661 i parlamentet och blef snart bemärkt såsom
en af de beslutsammaste motståndarna till hofvets
politik. 1679 blef han medlem af hemliga rådet,
men drog sig, jämte sin vän lord Russel, snart undan
från denna hederspost, då han fann, att det romerska
inflytandet behöll öfvervigten i styrelsen. Han angrep
öppet konungens ministrar och röstade för en ansökan
om deras afskedande. Vid lord Russels rättegång
1683 uppträdde han modigt till dennes försvar, och
efter hans fällande ville D., genom att byta kläder
med honom, bereda honom tillfälle att fly. Med stor
djerfhet motsatte han sig Jakob II:s godtyckliga
styrelse. En opassande träta vid hofvet med en ökänd
öfversittare och slagskämpe ådrog honom en plikt
af 30,000 p. st. (540,000 kr.), en för den tiden
oerhördt stor summa, och föranledde honom att för en
tid draga sig undan från det politiska lifvet. Böterna
efterskänktes sedermera af Vilhelm III. D. var en af
de sju, som undertecknade inbjudningen till Vilhelm
att med en här gå öfver till England för att befria
det från Jakob II:s förtryck. Han var ock en af de
få engelske statsmän, till hvilka Vilhelm III satte
ett obetingadt förtroende. 1694 blef han
upphöjd till markis af Hartington och hertig af D. Förut
hade han blifvit utnämnd till rikshofmästare. Död
1707. – En ättling af denna slägt är Spencer Compton
Cavendish, markis af Hartington (se d. o.). A. B. B.
Devonshire-rasen [dävönsjir-] är en af de
utmärktaste bland Englands nötkreatursraser och
öfverträffas, hvad beträffar dess lämplighet att
användas såsom gödboskap, endast af den förbättrade
korthornsrasen. Den förekommer i sydvestra delen af
England, i Cornwall och Devonshire. De till denna
ras hörande kreaturen äro medelstora, hafva ett
litet, spetsigt hufvud, försedt med fina och uppåt
riktade horn, kort hals, tunnformig bröstkorg samt
ovanligt fin benbyggnad. Huden är mjuk och lös;
färgen är rödbrun, med mörka stjernformiga fläckar
på bröst- och bukväggarna. Denna ras var fordom
berömd för de utmärkta dragare den lemnade, men
har i vår tid uteslutande blifvit utvecklad såsom
gödboskap. – Till Sverige har hittills (1880)
endast en tjur af denna ras blifvit införd.
C. A. L.
Devot (Lat. devotus, af devovere, lofva, helga,
inviga), "invigd åt Gud", from, andäktig; skenhelig,
fromlande.
Devouerad (Fr. devoué, af Lat. devotus), tillgifven;
blindt hängifven.
Devrient [dövriäng], namn på en tysk
skådespelareslägt. – 1. Ludvig D., f. 1784,
åtföljde några år ett kringresande teatersällskap,
var derefter anställd först i Dessau och sedan
i Breslau samt hade från 1815 till sin död, 1832,
engagement i Berlin. Han var snillrik både som komiker
och som tragiker, men hans uppfattningssätt, mimik
och deklamation voro mera karakteristiska än sköna
uti ideal mening. Hans bästa roler voro Franz Moor,
Richard III, Mercutio (i "Mycket väsen för ingenting")
och moren (i "Fiesco"). Ett omåttligt förtärande af
spritdrycker bröt i förtid hans krafter. – 2. Karl
August D., den förres brorson, f. 1798, d. 1872,
blef 1822 anställd vid hofteatern i Dresden, 1836
vid hofteatern i Karlsruhe och 1839 i Hannover. Han
var rikt utrustad, men studerade icke nog flitigt och
allvarligt. Detta hade till följd, att vissa delar af
hans framställningar ibland alldeles misslyckades. I
sin ungdom utförde D. älskareroler, men öfvergick
sedermera till karaktersskådespelarefacket. Han
var gift med den ryktbara skådespelerskan
W. Schröder. (Se Schröder-Devrient.) – 3. Filipp
Eduard D., den förres broder, f. 1801, var till
en början operasångare, men öfvergick, sedan han
förlorat sin sångröst, till talscenen. 1844 blef
han öfverregissör vid hofteatern i Dresden, och
1852 kallades han till direktör vid hofteatern
i Karlsruhe. Under hans ledning blef sistnämnda
skådebana ett mönster för Tysklands öfriga teatrar i
fråga om såväl repertoar som spelsätt. De grundsatser
D. praktiskt tillämpade utvecklade han skriftligen
i Briefe aus Paris (1840), Ueber theaterschule
(s. å.) och Nationaltheater des neuen Deutschland
(1849). Bland hans öfriga arbeten förtjena nämnas
Geschichte der deutschen schauspielkunst
(1848–74), som är hans förnämsta verk, Meine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
