- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1329-1330

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dohna - 1. D'Ohsson, Ignatius Mouradgea, diplomat och historieskrifvare - 2. D'Ohsson, Abraham Konstantin Mouradgea, friherre, diplomat, lärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtruppen på Daniel Rantzaus tåg uppåt Sverige
1567. Sedan Rantzau stupat, vid Varberg (1569),
öfvertog D. befälet öfver danska hären. Slutligen blef
han danskt riksråd. Död 1581 och begrafven i Odense. –
Äfven Friedrich D., den föregåendes broder, f. 1536,
var general i dansk tjenst. Han drunknade vid Malmö
1560. – 2) Fabian mit der schmarre ("med ärret"),
burggrefve af D., den förres broder, f. 1550, gick i
tjenst hos kurfursten Johan Kasimir af Pfalz. Han
deltog i dennes expedition till Nederländerna
(1577) för att hjelpa protestanterna och kämpade
1587 i Frankrike på hugenotternas sida, i spetsen
för en tysk hjelphär af 13,000 man, samt 1591–92
under Kristian af Anhalt. D. tjenade sedermera
kurfursten af Brandenburg och blef öfverburggrefve i
hertigdömet Preussen samt medverkade kraftigt till
detta lands förening med Brandenburg. Död 1621. –
3) Kristoph, burggrefve af D., stamfader för grenen
D.-Schlodien, föddes 1665, stred 1689 mot Frankrike
såsom öfverste för ett af franska emigranter bildadt
regemente, var 1698 och 1699 sändebud i England och
utnämndes 1713 till preussisk infanteri-general. Död
1733. D. författade Mémoires sur le règne et
la cour de Frédéric I, roi de Prusse
(1833). – 4)
Alexander, burggrefve af D., den förres broder,
stamfader för grenen D.-Schlobitten, föddes 1661,
blef 1687 preussisk generalmajor, afgick 1690 i en
beskickning till Sverige samt blef 1691 statsminister
och 1713 generalfältmarskalk. Död 1728. – 5) Friedrich
Ferdinand Alexander,
grefve af D.-Schlobitten,
den förres sonsons son, f. 1771, var, efter Steins
aflägsnande, 1808–10 preussisk inrikesminister,
organiserade 1813 med ifver folkbeväpningen mot
Napoleon och blef s. å. civilguvernör i provinsen
Preussen. Död 1831. – 6) Siegmar, grefve af
D.-Schlobitten, den förres brorson, f. 1818, preussisk
generallöjtnant, har (en längre tid i svenska arkiv)
gjort grundliga forskningar för och 1877 utgifvit
början af en utförlig historia öfver familjen Dohna.

Den svenska linien, D.-Carwinden, härstammar från
Kristoph, burggrefve af D. (f. 1583), hvilken genom
sin son Friedrichs söner, Kristoph och Alexander – se
ofvan 3) och 4) – blef stamfader äfven för grenarna
Schlodien och Schlobitten. Till 1620 var han i
kurpfalzisk tjenst (han följde den olycklige Fredrik
V:s gemål på hennes flykt till Breslau, efter slaget
på Hvita berget) och vistades derefter i Preussen; men
då svenskarna 1626 inföllo i detta land, afseglade hän
med sin familj till Holland, hvars arfståthållare,
prins Fredrik Henrik af Oranien, var gift med hans
svägerska, en grefvinna af Solms-Brauenfels. D. blef
1630 guvernör öfver furstendömet Oranien och dog
1637. Hans son Kristoph Delphicus blef under drottning
Kristinas regering naturaliserad i Sverige. Ätten,
som egde den carwindenska delen af Dohnagodsen,
blef 1720 introducerad på svenska riddarhuset,
sålde 1762 sina stamgods till den schlodienska grenen
(Schlodien-Carwinden) och utgick på svärdssidan 1820.

Kristoph Delphicus, burggrefve af D., svensk grefve
och fältmarskalk i svensk tjenst,

son af grenens stamfader (se ofvan), föddes i
Delft i Holland 1628, inträdde kort efter 1645 i
svensk tjenst, blef 1653 öfverste för Lifgardet
och 1654 generalmajor, deltog såsom sådan i
Karl X:s krig, utnämndes 1659 till general af
infanteriet, 1662 till rikstygmästare och 1666
till fältmarskalk samt förde i denna egenskap
s. å. högsta befälet mot Bremen. 1666–67 var
han, jämte G. Fleming och P. J. Coyet, svensk
fullmäktig vid fredsunderhandlingarna i Breda,
och 1668 undertecknade han i Westminster, å
Sveriges vägnar, den mellan Holland, England och
Sverige ingångna ryktbara trippelalliansen. Han
dog d. 21 Maj 1668 (enl. Låstbom d. 28 Maj) i
London och ligger begrafven i Upsala domkyrka.
J. Th. W.

1. D’Ohsson [dåssång], Ignatius Mouradgea, diplomat
och historieskrifvare, föddes i Konstantinopel
d. 31 Juli 1740. Hans fader, Johannes Mouradgea,
härstammade från Armenien och var förste tolk
vid svenska konsulatet i Smyrna. 1763 trädde D. i
tjenst hos svenska beskickningen i Konstantinopel
och anställdes 1768 såsom förste tolk (drogman)
vid densamma. Efter några års vistelse i Frankrike,
för utgifvande af sitt stora verk rörande Turkiets
historia, utnämndes han 1792 till legationsråd
och 1795 till svensk minister i Konstantinopel.
1799 lemnade han denna post och slog sig åter
ned i Frankrike. Död i Bièvre, nära Paris,
d. 27 Aug. 1807. – D. upphöjdes 1780 i svenskt
adligt stånd, under namnet Mouradgea, men fick
1787 tillåtelse att derjämte upptaga namnet D.,
efter sin farbroder. På grund af sin börd och sin
ställning var han mycket förtrogen med orientens och
särskildt Turkiets förhållanden. Efter tjugoårigt
förarbete utgaf han, med Mallet Dupans biträde,
det stora illustrerade verket Tableau général de
l’empire othoman
(1787–90; 3:dje delen utgafs af hans
son 1820; öfversatt på tyska af D. Beck 1788–93),
hvilket för senare skildrare af Turkiets historia
varit en vigtig källa. Han författade dessutom
Tableau historique de l’Orient (1804).

2. D’Ohsson [dåssång], Abraham Konstantin
Mouradgea,
den förres son, friherre,
diplomat, lärd, föddes i Konstantinopel d. 26 Nov.
1779 och kom 1798 till Sverige, der han 1799 aflade
kansliexamen vid Upsala universitet. Sistnämnda år
blef han e. o. kanslist vid utrikesexpeditionen,
vistades 1801–03 som attaché i Paris, der han
ifrigt sysselsatte sig med forskningar i Orientens
historia, och var derefter legationssekreterare:
1805–06 i Madrid, 1807–08 vid beskickningen hos
preussiska hofvet, en del af 1809 i Sevilla, der
spanska insurrektionsregeringen hade sitt säte,
och 1810–11 i Paris, der han 1811–13 var chargé
d’affaires. Sedermera tjenstgjorde han en tid
såsom kabinettssekreterare hos kronprinsen Karl Johan,
utnämndes 1816 till svensk minister i Haag, flyttades
1834 i samma egenskap till Berlin och återkallades
derifrån 1850. D. öfvergick 1815 från katolska till
lutherska kyrkan. 1828 upphöjdes han i friherrligt
stånd. 1817 blef han medlem af Vetenskapsakademien,
1823 hedersledamot af Vitt. hist. o. ant. akad. samt
1828

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfac/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free