Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. D'Ohsson, Abraham Konstantin Mouradgea, friherre, diplomat, lärd - Doketer - Doketism - Dokimasi, kem., probérkonst. Se d. o. - Dokkum - Dokmie, metr. Se Dochmie. - Doktor - Doktoral - Doktorand - Doktorat - Doktrin - Doktrinal - Doktrinarism - Doktrinär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Vetenskapssocieteten i Upsala. Död d. 25
Dec. 1851. – D. studerade kemi och mineralogi
under Berzelii ledning samt författade åtskilliga
uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar äfvensom
det posthuma arbetet Gravitation universelle, la
pression de l’air et les théorémes d’hydrodynamique
(1852). Åt historieforskningen egnade han dock sin
mesta kraft. Han utgaf 1820 tredje delen af sin
faders verk "Tableau général de l’empire othoman"
och författade Des peuples du Caucase ou voyage
d’Abou-l-Cassim (1828) samt Histoire des mongols
depuis Tchinguis-khan jusqu’à Timour (1834–35; ny
uppl. 1852), ett mycket användt arbete.
Doketer (af Grek. dokein, synas), de kristna sekter,
enligt hvilka Kristus endast hade en skenkropp och
således icke var sann menniska (doketism). Doketerna
betraktade nämligen kroppen som ett säte för det onda.
Doketism, doketernas lära (se Doketer).
Dokimasi (af Grek. dokimazein, pröfva), kem.,
probérkonst. Se d. o.
Dokkum (Dockum), gammal stad i nederländska
prov. Friesland. Omkr. 5,000 innev. Bonifacius,
Tysklands apostel, blef der 755 dräpt af en skara
hedningar.
Dokmie, metr. Se Dochmie.
Doktor (Lat. doctor, lärare, af docere, lära,
undervisa), person, som erhållit högsta
lärdomsgraden inom en akademisk fakultet;
praktiserande läkare. Under medeltiden var detta
ord en hederstitel för åtskilliga filosofer,
företrädesvis skolastiker. Sålunda var doctor
angelicus attribut för Tomas från Aquino,
d. ecstaticus för J. Ruysbroek, d. fundatissimus för
AEgidius a Columnis, d. invincibilis l. singularis
för W. af Occam, d. irrefragabilis för Alexander
af Hales, d. mellifluus för den hel. Bernhard,
d. mirabilis för Roger Bacon, d. profundus för
T. af Bradwardina, d. resolutissimus för Durandus,
d. seraphicus för Bonaventura, d. subtilis för
J. Duns Scotus o. s. v. Från och med universitetens
upprättande kom ordet doktor att beteckna den högsta
akademiska lärdomsgraden inom hvarje fakultet, till
hvilken värdighet lärarekorporationen ensam hade
rätt att upphöja ("promovera"). Doktorspromotioner
förekommo redan i 12:te årh., i Bologna, och kort
derefter meddelade kejsarna universiteten formlig
rätt att utnämna doctores legum (doktorer i romersk
rätt). Sedermera tilldelade påfvarna högskolorna
rätten att äfven kreera doctores canonum et
decretalium. (Efter sammansmältningen af dessa tvänne
discipliner, den romerska och den kanoniska rätten,
uppkommo uttrycken "juris utriusque kandidat",
"juris utriusque licentiat" och "juris utriusque
doktor".) Redan omkr. 1231 lär universitetet i Paris
hafva kreerat teologie doktorer och något senare
äfven doctores medicinae eller doctores physicae,
grammaticae, logicae aliarumque artium. Doktorat
kunde vinnas endast af dem, som förut erhållit
baccalaureat- och licentiatvärdighet. Uti Italien och
Frankrike var "doktor" länge liktydigt med magister,
men efter 13:de årh. kom den förra titeln i större
anseende. Vid de tyska universiteten kallade sig
teologerna i början hällre
magistrar, men redan i 14:de årh. tillfogades titeln
doktor. I 15:de årh. började man, efter exempel från
universitetet i Prag, tämligen konseqvent skilja
mellan å ena sidan doctores juris och medicinae, å
andra sidan magistri theologiae och philosophiae. I
nyare tid har doktorstiteln efter hand kommit i
bruk inom alla fakulteterna. I Tyskland blef i äldre
tider doktorsvärdigheten ofta förlänad af kejsarna
genom deras hofpfalzgrefvar. De, som vunnit sin
värdighet på detta sätt, kallades doctores bullati
(medelst "bulla" kreerade doktorer), till skilnad från
rite promoti (sådana som genom aflagda lärdomsprof
promoverats på öfligt sätt). Doktorat meddelas
numera (genom doktorspromotion) antingen efter
förutgången examen och disputation (examen rigorosum)
eller såsom en utmärkelse för lärda förtjenster
(s. k. honorariedoktorer l. hedersdoktorer). I Oxford
och Cambridge samt någon gång vid tyska universitet
förekomma äfven promotioner af doctores musices. I
Sverige kreeras medicine, juris och filosofie doktorer
af vederbörande fakulteter, hvaremot teologie doktorer
utnämnas af konungen. Vid det finska universitetet ega
samtliga fakulteterna att utdela doktorsvärdigheten,
hvarjämte den teologiska har att öfverlemna diplom
och öfriga insignier åt de teologie doktorer,
som af regenten hugnats med denna värdighet.
R. G.
Doktoral (jfr Doktor), "doktorlig", "doktorsmässig",
värdig en doktor (doktorala frågor, lärd "i doktoral
mening").
Doktorand (Med. Lat. doctorandus) af doctor),
en som har för afsigt att låta promovera sig;
en som fullgjort de för doktorsgrad erforderliga
prestanda. Jfr Doktor.
Doktorat (Med. Lat. doctoratus, af Lat. doctor,
lärare), doktorsvärdighet, doktorsgrad. Se Doktor.
Doktrin (Lat. doctrina), lära, lärosats, vetenskap. Jfr
Doktrinär.
Doktrinal (Lat. doctrinale, af doctrina, lära)
var under medeltiden benämning på en versifierad
latinsk grammatika. (Jfr Donat.) Det fans en mängd
sådana grammatiker. Mest spridd var den af Alexander
Gallus (på hexametrar) utarbetade, hvilken ständigt
gjordes tillgänglig genom de flandriska och tyska bref
tryckarnas trätafveltryck. Jfr Boktryckarekonst (II,
sp. 812).
Doktrinarism (jfr Doktrin och Doktrinär),
pedantiskt, abstrakt och opraktiskt förfarande, som ej
fäster tillbörligt afseende på gifna förhållanden.
Doktrinär (af Lat. doctrina, lära), egentligen en
person, som stöder sina åsigter på vetenskapliga
principer; en person, som i tillämpningen af sina
åsigter gör sig skyldig till opraktisk ensidighet
och ej tager hänsyn till gifna förhållanden. Som
politisk term uppkom ordet doktrinär i Frankrike
1816, då ultrarojalisterna började använda det om den
fraktion af venstern, som – utan hänsyn till vare sig
republikanskt eller monarkiskt styrelsesätt – rättade
sitt handlingssätt efter den grundsatsen (doktrinen)
att en regerings berättigande helt och hållet beror
på det sätt, hvarpå makten utöfvas. I fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
