Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ek, Quercus, bot. - Ek, socken i Vestergötland - Ek, Johan Gustaf - Eka, skeppsb. - Eka, egendom i Lillkyrka socken af Upsala län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eken står i ett mycket nära samband med de
europeiska folkens äldsta naturmyter. Från
suset af en gammal helig ek i Dodona (i det
forngrekiska landskapet Epirus) hemtade presterna
orakelsvar. Hos romarna var eken helgad åt Jupiter
(arbor Jovis). De gamle gallerna och forngermanerna
helgade ekarna åt sina gudar och offrade under deras
kronor (jfr Druider). Vid kristendomens insteg
började man fälla en mängd uråldriga ekar, som
stått i helgd. – Sedan gamla tider har ekens löf
användts såsom en symbol för medborgerliga dygder,
och hos romarna utdelades eklöfskransar såsom
belöningar. Eklöf vet har spelat en betydande rol
jämväl inom den götiska ornamentiken. – Jfr Ekskog.
S. A. Ldt. A. G. N. O. T. S. R. G.
Ek, socken i Vestergötland, Skaraborgs län, Vadsbo
härad. Arealen 2,856 hekt. (5,786 tnld). 677
innev. (1879). Annex till Ullervad, Skara stift,
Södra Vadsbo kontrakt.
Ek, Johan Gustaf, universitetslärare och latinsk
skald, föddes den 3 Sept 1808 i Skede socken af
Jönköpings län, blef student i Lund 1828, filos.
doktor (primus) 1832, docent i romerska literaturen
1833, adjunkt i samma ämne 1836, lektor i latinska
språket vid Göteborgs gymnasium 1837, samt professor
i romersk vältalighet och poesi vid Lunds universitet
1842. Prestvigd 1848, tillträdde han 1849 Hardeberga
prebendepastorat. Död i Lund den 8 Okt. 1862. –
E. var en af det sydsvenska universitetets utmärktaste
lärare. På sina föreläsningar nedlade han alltid ett
ytterst omsorgsfullt förarbete, och åt studiet af
latinska språket och literaturen sökte han gifva såväl
allsidighet som strängt vetenskaplig hållning. Den
akademiska slentrian, som på allt sätt, äfven på
bekostnad af sjelfva språkriktigheten, uppmuntrade
färdigheten i latinets talande och skrifvande, hade
i honom en afgjord motståndare. Han var alltid redo
till kamp för den satsen att det i alla afseenden är
bättre, om nämnda färdighet vinnes af endast några
få, som mäkta upprätthålla språkets klassiska rykt
och värdighet, än att den stora hopen tvingas till
öfningar, som, mer eller mindre, förvandla Ciceros
tungomål i "kökslatin". Men för att hos dem, hvilka
röjde verkliga anlag för språkliga fackstudier,
utveckla formel skicklighet i latinets behandling,
hade E. all möda ospard. Sjelf gaf han dervid det
vackraste föredöme, både som talare och skriftställare
på såväl prosa som vers. Hans latinska qväden äro
ännu icke samlade, och alla hafva ej ens utkommit
i tryck. Genom sina öfversättningar från "Fritjofs
saga" intager E. ett af de högsta rummen bland de
många, som sysselsatt sig med att omkläda svensk
poesi i klassisk drägt. Sju af detta skaldeverks 24
sånger blefvo (1829–51) af honom återgifna i utmärkt
latinsk poesi, på omvexlande antika versmått. Hans
vetenskapliga skrifter offentliggjordes under form af
dissertationer och program. Af en större allmänhet är
han känd hufvudsakligen som öfversättare af Horatius
(1847 och 1853). A. Th. L.
Eka, skeppsb. 1. Ett slags båt, som har flat botten
och framdrifves med åror. Se Ekstock. – 2. Ett slags
segelbåt, som hufvudsakligast
förekommer i Blekingska skärgården och till följd
deraf merendels benämnes Blekingseka. Utmärkande
kännetecken för denna farkost äro följande: den
har en midskepps något flat botten, öfver vattnet
något utfallande sidor, betydligt utfallande bog,
mycket fallande akterstäf och förstäf (särskildt
gäller detta förstäfven, som tillika är särdeles
hög och tunn), kort, hög och tunn köl, bred och
låg akterspegel, betydligt akterskarp, mycket
stort roder och ansenligt språng i relingen. Denna
form gör, att Blekingsekan är lastdryg och, äfven
om den bär någon last, lättrodd i smult vatten,
att den är en god kryssare, jämväl med ringa last,
samt att den är god sjöbåt, är lätt att manövrera
och att den har stor länsningsförmåga. Storleken och
antalet bordläggningsgångar kunna variera mycket:
från 5-bords-ekor
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
