Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskimoer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tatuering är alldeles egendomlig, ty den verkställes
medelst sömnad eller åtminstone hudens genomdragning
med sotad tråd. – Bostäderna utgöras om sommaren af
runda, med sälhudar täckta tält, om vintern af hyddor,
uppförda på högt belägna platser och byggda efter
råd och lägenhet, till större eller mindre del af
drifved, stenar och sammanfrusna snöblock, täckta
med torf och jord. Fönsterhålen täppas med först
torkade och sedan fettdränkta säl-tarmar. Till det
inre leder för värmens skull en 12–18 f. lång gång,
ibland så låg, att man får krypa in; denna skall ock,
som en skojsten, ventilera det inre. I hvarje hus
bo flere när-beslägtade familjer. Långs väggen i det
enda rummet löper en af trä, eller i nödfall af snö,
förfärdigad bänk eller brits, höljd af sälskinn;
äfven rummets väggar tapetseras med sådant eller
med nötta pelsar, för att afhålla den neddrypande
fukten. Britsen afdelas i rum för de inneboende
familjerna genom nedhängande fällar. Belysningen samt
den sparsamt använda kokningen och uppvärmningen
åstadkommas genom tranlampor med vekar af
mossa. Framför hvarje rum finnes en konstlös eldstad
af några få flata stenar, och på den står en större
tranlampa; öfver denna hänger en kittel; öfver
honom sitter åter en rost för torkning af kläder,
matvaror m. m. Husen och tälten äfvensom husgerådet
byggas och förfärdigas af qvinnorna. Som husgeråd
användas fat och krukor af sten (till förvaring af
fett och tran), tallrikar af trä, skedar af horn,
knifvar, yxor o. s. v. – Eskimoerna äro uteslutande
jägare- och fiskarefolk. Deras föda består af rått,
torkadt säl- och hvalkött samt sjöfoglar och deras ägg,
fisk o. s. v. Renkött anses synnerligen delikat, och
renens mage (med innehåll), som kallas "nezukak"
(mat!) spisas, blandad med tran och bär, såsom
kalasmat. I stället för smör använda de sälspäck, men
uppgiften att de dricka tran torde vara en fabel. Att
röka tobak och att snusa äro högt skattade njutningar;
för dem hafva de "drinkarepassion", men spritdrycker
skatta de icke högt, Deras hufvudsysselsättning är,
under den största delen af året, jagten efter säldjur
(med harpun) och under de tre sommarmånaderna efter
ren (vanligen med pil och båge). Sjöfoglar dödas
med pilar, kastade medelst brädar. En betydande
skicklighet utveckla eskimoerna vid byggandet af sina
båtar ("kajaker" och "umiaker"), hvilka de manövrera
med utomordentlig säkerhet, efter otrolig öfning
ända från barndomen. Kajakerna äro förfärdigade
af sälskinn, spändt öfver en stomme af trädgrenar
och klyfter af hvalbarder, samt rymma blott en
man. Umiakerna (qvinnobåtarna) äro af ungefär
samma material, men rymma 10–12 personer samt hafva
stundom ett segel (af sälskinn eller sältarmar) i
fören och vanligen tio åror. Om vintern färdas man
i slädar, som dragas af hundar, eskimoernas trogna
följeslagare. Eskimoerna äro såsom ogifta särdeles
kyska. Äktenskap ingås vanligen i en – särdeles i
förhållande till det kalla klimatet – mycket tidig
ålder: af männen, då de kunna styra en båt (hvilket
anses möjligt vid 16 års ålder), af qvinnorna, då
de äro
14 år gamla. För mannen är det tillåtet att hafva
flere hustrur, men det är ej vanligt. Äfven
polyandri, vanligen dyandri, brukas i vissa
trakter. Hustrurna väljas vanligen på grund af sin
duglighet, icke af rikedom, som icke finnes inom
folket; de behandlas i allmänhet väl, och barnen
omfattas med den allra största kärlek. Med afseende
på andlig odling stå eskimoerna på en mycket låg
ståndpunkt. De hade fordom t. o. m. knappt en idé
om gudaväsen och odödlighet, åtminstone blott en
mycket oredig. De flesta stammar talade om ett slags
underjordiska väsen (förmodligen de dödas andar),
hvilka, bodde under jord och haf samt styrdes af
"Torngarsuk" l. "Tornarsuk" (den store anden)
och hans moder. I denna underjordiska verld var
evigt solsken, ingen natt och rikedom på sälar och
fisk. Folket utgjordes af dem, som här på jorden
utmärkt sig för mannadåd vid jagt och fiske. Med
dessa underjordiska och "den store anden" kunde
man kommunicera genom "angekok" l. "angakok", den
eskimoiske trollkarlen, hvilken utbildades genom
meditation och blef utrustad med en skyddsande:
"torngak" l. "tornak". Angekoken gjorde resor till
Torngarsuk, alldeles som nåiden hos lappen och
schamanen hos de nordsibiriska folken till sin
andeverld. På Grönland och Labrador äro dock numera
de flesta omvända till kristendomen, och på förra
stället har Danmark gjort mycket till kulturens
höjande genom förträffliga lärare, först genom den
utmärkte och uppoffrande Hans Egede (som började verka
1721) och sedan genom andre, ända till närvarande tid.
Eskimoerna kalla sig sjelfva innuit (menniskor), till
skilnad från européerna, som de benämna kablunät
(främlingar). Eskimospråket, "karalit", utmärker
sig, enligt Rink, för sin utomordentliga förmåga
af agglutination och suffixvidhängning; hvad
man i andra språk uttrycker med en eller flere
satser hänges i eskimospråket samman i ett ord,
hvilket derigenom kan få en alldeles vidunderlig
längd. Såsom exempel anför Rink följande stafvelserad:
igdlor-ssua-tsia-tior-fi-gssa-liar-Ku-gamiuk,
hvilket betyder: "dåhan befallde honom gå bort
till det ställe, der det medelmåttigt stora
huset skall byggas". Detta väldiga ord består
först af en urstam, igdlo, hus, vidare af sju
tilläggsstammar och slutligen böjningsändelsen
(gamiuk) för 3-dje personen imperfectum conjunctivi
med suftixet honom. Man beräknar, att språket
eger 200 sådana tilläggsstammar, men "endast
mera fyndiga hufvuden hafva större förmåga att
använda dem". Sällan begagnas dock "mer än" tio i
en rad. Såsom exempel på enklare sammansättningar må
anföras: igdlo, hus, är ett urstamord; ssuak, storr
och lik, försedd med, som eger, äro båda tilläggs-
(suffix-)stammar, fogade till urstammen; således
betyder igdlorssuak ett stort hus och igdlorssualik
en, som har ett stort hus (storhusegare skulle vi
kunna säga, men eskimoerna sätta alltid urstammen
först). Tilläggsstammarna kunna icke brukas
som sjelfständiga ord; de hafva karakteren af
-lse, -ig, -het, -ning m. fl. svenska ändelser, äfven
de en gång sjelfständiga ord; vissa hafva naturen af
nomina, andra af verb;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
