- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
795-796

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Euergetes. Se Evergetes. - Euf___. Ord som icke finnas under Euf___, sökas under Euph___. - 1. Eufemia, norsk drottning - 2. Eufemia Eriksdotter, hertiginna af Mecklenburg - Eufemia, dansk drottning - Eufemia-visorna - Eufemism - Eufemos - Eufon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Euergetes. Se Evergetes.

Euf ... Ord, som icke finnas under Euf ...,
sökas under Euph ...

1. Eufemia, norsk drottning 1299–1312, Håkan V
Magnussons gemål, var bördig från Rügen och moder
till prinsessan Ingeborg, med hvilken den svenske
hertigen Erik blef förmäld 1312. Hon är bekant
egentligen genom de trenne öfversättningar ifrån
främmande språk till svenska, hvilka hon lät
föranstalta till sin mågs ära. (Se Eufemia-visorna).

2. Eufemia Eriksdotter, hertiginna af Mecklenburg,
den föregåendes dotterdotter, var dotter af den
svenske hertigen Erik Magnusson och den norska
prinsessan Ingeborg Håkansdotter samt föddes 1317.
Hon blef 1336 förmäld med hertig Albrekt I af
Mecklenburg och hade med honom sonen Albrekt (d. y.),
hvilken 1363 af de upproriske svenske stormännen
uppsattes på Sveriges tron i stället för hennes
broder, konung Magnus Eriksson. E. dog 1370.

Eufemia, dansk drottning, dotter af hertig Bogislav IV
af Pommern, var gift med Kristoffer II, med hvilken
hon hade sonen Valdemar Atterdag. Hon dog 1330
och ligger jämte sin man begrafven i Sorö kyrka.
C. R.

Eufemia-visorna l. Drottning Eufemias visor,
trenne i början af 14:de årh. till svenska öfversatta
riddaredikter: Ivan Lejonriddaren (öfversatt 1303),
Hertig Fredrik af Normandie (öfv. 1308) samt Flores
och Blanzeflor
(öfv. omkr. 1312). Öfversättningen
skedde i Norge, på föranstaltande af drottning
Eufemia, hvars dotter, Ingeborg, i Sept. 1302 blef
förlofvad och 1312 förmäld med den svenske hertigen
Erik. Rörande tiden för dessa romantiska dikters
införlifvande med den svenska medeltidsliteraturen
äfvensom rörande deras utländska original lemna
dikterna sjelfva flere värdefulla upplysningar. Alla
tre uppgifva drottning Eufemia såsom den, genom
hvars försorg de blifvit öfversatta. I "Ivan" säges
derjämte, att öfversättningen gjordes "aff valske
tungo a vart maal", i "H. Fredrik" att "henne (= boken)
lot kesar Otte [troligen kejsar Otto IV, d. 1218]
göra ok vaenda aff valsko ij thyzt maal". Sedan
blef hon "annan tiidh (= för andra gången) giordh
til rima aff thyzko ok ij swaenska tungae". "Ivan"
tyckes sålunda hafva blifvit öfversatt från franska
och "H. Fredrik" närmast från tyska. Källan till
den svenska "Ivan" är Chrestien de Troyes’ dikt
"Li roman dou chevalier au lyon" (utg. 1862 af
W. L. Holland), ehuru visserligen i en annan redaktion
än den nu bibehållna. Om "H. Fredriks" föregångare
inom literaturen vet man intet annat än det, som
innehålles i den svenska öfversättningen. Denna
saga (hvilken liksom Ivan tillhör Artus-kretsen)
finnes nämligen numera qvar endast på svenska
samt i en från detta språk i slutet af 1400-talet
gjord afskrifts-öfversättning till danska (hvilken
äfven omfattar Ivan och Flores-sagan). Om "Flores
och Blanzeflors" främmande original nämnes intet:
det säges endast, att dikten blef "vaend til rima"
(= öfversatt på vers). Det är af språkliga skäl
sannolikt, att dess närmaste original varit den norska
Flores-sagan på prosa.

Möjligen har bearbetaren derjämte haft tillgång till
en fransk redaktion af dikten. (En med den svenska
nära beslägtad fransk bearbetning af Flores-sagan,
"Floire et Blanceflor", utgafs 1856 af E. Du Méril.)

De tre dikterna (utgifna i Sv. fornskriftssällskapete
saml.: "Ivan" 1845, "H. Fredrik" 1853 och "Flores"
1844) äro utan tvifvel öfversatta af samma person (man
har utan tillräckliga skäl gissat på Erikskrönikans
författare, hvilken tillhörde hertig Eriks hird)
och ämnade att, möjligen tillsammans med flere andra
öfversatta riddare-romaner (det bör ihågkommas,
att Eufemia afled 1312; straxt efter Flores’
öfversättande), utgöra ett "corpus poeticum". De följas
åt i de flesta äldre handskrifterna och äro i den
äldsta af dessa (från 1430-talet) ordnade efter
öfversättningsåren.

Några forskare (G. Brynjúlfsson, Munch, Kölbing
m. fl.) antaga, att Eufemias åtgörande inskränkte
sig till att låta från norsk prosa (den norska
Iventsagan förskrifter sig från 1200-talet,
"Flores ok Blankiflur" enligt några ifrån samma tid,
enligt andra från början af 1300-talet; huruvida
"H. Fredrik" funnits på norska är okändt) öfversatta
de trenne dikterna till svensk vers; andra (Nyerup,
G. W. Gumaelius och G. Storm) hålla före, att de på
drottning Eufemias föranstaltande blifvit öfversatta
till norsk vers, hvarifrån de under den följande
tiden (ovisst när) öfverförts till svensk vers. Som
dikternas eget vittnesbörd dock måste tillerkännas
ett afgörande vitsord, torde det sannolikaste vara,
att den svenske öfversättaren verkligen användt
främmande original för "Ivan" och "H. Fredrik"
(detta säges nämligen uttryckligen i dessa). Vid
öfverflyttandet af "Flores och Blanzeflor"
åter torde han hufvudsakligen hafva begagnat den
norska prosaöfversättningen. Att åtminstone två af
Eufemia-visorna funnos på svenska så tidigt som år
1340, ådagalägges af Magnus Niclissons inventarium
öfver konung Magnus Erikssons lösegendom (Nova acta
Soc.scient. Upsal., VIII), i hvilket bland andra
böcker nämnas "unum Yvan" och "unum librum de haertog
Frethrik", hvilkas citerande på svenska i en latinsk
förteckning tydligen angifver, att de voro affattade
på svenska. Möjligen voro de samma exemplar, som en
gång tillhört konung Magnus’ fader, hertig Erik. –
Jfr K. R. Geete, "Studier rörande Sveriges romantiska
medeltidsdiktning. I. Eufemiavisorna" (1875) och
O. Klockhoff, "Studier öfver Eufemia-visorna" (1881).
R. G.

Eufemism (af Grek. ev-, väl, och feme, tal), refor.,
en s. k. talfigur, som består deri att man med
mildrande, skonsamma uttryck nämner sakförhållanden,
hvilka under sina verkliga namn skulle blifva stötande
eller motbjudande; förskönande omskrifning.

Eufemos, Grek. sagohist., en son af Poseidon och
Europa, deltagare i Argonavternas tåg och den
Kalydoniska jagten, hade till gemål Herkules’
syster Laonome. A. M. A.

Eufon (af Grek. ev, väl, och fone, ljud), ett
af Chladni 1790 uppfunnet instrument, i hvilket
tonerna frambragtes genom jernstafvar, satta i nära
förbindelse med glasstafvar, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:16 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free