- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
799-800

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eugene, François E., prins af Savojen-Carignan, österikisk fältmarskalk och en af verldens störste härförare - Eugene, hertig af Leuchtenberg och furste af Eichstädt, vicekonung af Italien - Eugenia. Charlotta E. Augusta Amalia Albertina, svensk-norsk prinsessa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sistnämnda ställe, men blef slagen (d. 1 Sept.). 1702
års fälttåg är märkvärdigt för den skicklighet, som
E. utvecklade, då han, nästan fullkomligt afskuren
från all förbindelse med hemlandet, höll sig mot
öfverlägsna fiender uti Italien. Efter fälttågets
slut kallades han till Wien, der han blef president
i hofkrigsrådet. 1704 förde han en armé i Tyskland
och hade hufvudsakliga äran af segern vid Höchstädt
s. å. I 1706 års fälttåg skar E. en af sina skönaste
lagrar genom den hastiga marschen till Turin och
det lyckokrönta anfallet på den öfverlägsna franska
armé, som belägrade nämnda stad. Denna seger beredde
honom möjlighet att 1707 infalla i Dauphiné och
Provence. Från 1708 till 1713 stod E. i spetsen för
de österrikiska arméerna i Nederländerna, der han
till 1711 kämpade i förening med Marlborough. Der
bar hans krigföring en annan prägel än i Ungern och
Italien. Han visade sig der såsom ett barn af sin tid,
utförde inga djerfva rörelser, utan inskränkte sig
till belägringar och skyddande af förbindelserna,
enligt den tidens sed. Han tvangs dertill af yttre
omständigheter, såsom föreskrifter från högre ort,
oenighet mellan befålhafvarna, arméernas brokiga
sammansättning och de nederländska kommissariernas
omedgörlighet. Motgångar (nederlaget vid Denain
1712) uteblefvo icke häller. E. skördade emellertid
nya lagrar i det lysande fälttåget mot turkarna
1716–18, der hans segrar vid Petervardein (1716)
och vid Belgrad (1717) ledde till den för Österrike
ärofulla freden i Passarovitz l. Poscharevatz
(1718). Under polska tronföljdskriget (1733–38)
förde E. 1734–35 befälet öfver riksarmén vid Rhen,
der kriget dock, af politiska skäl, bedrefs ytterst
lamt. E. slutade sitt verksamma lif d. 21 April
1735. Han begrofs i Stefansdomen i Wien, der en
minnesvård af marmor är rest öfver Österrikes störste
härförare. – E. var en rikt utrustad personlighet
och utmärkte sig både såsom organisatör, härförare
och statsman. Han ådagalade i striderna ovanlig
personlig tapperhet, stort skarpsinne, viljekraft
och förmåga att reda sig i svåra belägenheter. På
grund af dessa egenskaper kunde han till en del
frigöra sig från sin tids trångbröstade åsigter
om krigföring och företaga hastiga och afgörande
rörelser. Han fordrade mycket af sina soldater,
men var derjämte mån om deras välbefinnande och
derför af dem synnerligen afhållen. E. hade en stor,
ädel karakter och afskydde allt slags kryperi. Så
t. ex. uttalade han flere gånger inför kejsaren sitt
missnöje med det sätt, på hvilket hofkrigsrådet
skötte arméerna och krigsledningen. Han utmärkte
sig genom stor bildning, samt kärlek för vetenskap
och konst och var en vän af tankefriheten. E. var
sluten och tystlåten, berömde blott synnerligen
stora förtjenster, behandlade sina personliga
fiender storsinnadt och hade en ovanlig förmåga att
utforska menniskor. – Af österrikiska krigsarkivet
utgifves f. n. (1881) ett storartadt arbete, benämndt
"Feldzüge des Prinzen Eugen von Savoyen".
C. O. N.

Eugène [ösjän] (E. Beauharnais), hertig af
Leuchtenberg och furste af Eichstädt, vicekonung

af Italien, föddes d. 3 Sept. 1781. Hans föräldrar
voro vicomte Alexandre de Beauharnais (Se
Beauharnais 5.) och Josephine Tascher de la Pagerie,
sedermera Napoleon I:s gemål. Efter sin faders död
(1794) tjenade E. vid general Hoches armé och deltog,
efter sin moders giftermål med general Bonaparte
(1796), med utmärkelse i fälttågen uti Italien och
expeditionen till Egypten (1798). 1804 utnämndes
han af sin styffader, den nyblifne kejsaren,
till fransk prins och 1805 till vicekonung af
Italien. 1806 förmälde Napoleon honom med bajerske
konungen Maximilian Josefs dotter, Augusta Amalia,
som genom ett maktspråk af kejsaren skildes från
sin förre trolofvade. 1807 adopterade kejsaren honom
under namnet Eugène Napoléon och bestämde honom till
arfvinge af konungariket Italien. E. gjorde mycket
för detta rike: finanserna ordnades, rättsväsendet
ombildades, undervisningsväsendet byggdes på mera
omfattande principer, tiggeriet hämmades genom
barmhertighetsanstalter, fängelserna förbättrades,
en italiensk armé skapades, och storartade
befästningsarbeten företogos. Universiteten i Pavia,
Padua och Bologna återupprättades, ett storartadt
tafvelgalleri grundlades i Milano. Under 1809 års
fälttåg vann E. slaget vid Raab (d. 14 Juni), som
mycket befordrade Napoleons seger vid Wagram, och på
återtåget från Ryssland (1812) bidrog han väsentligt
till räddande af franska härens spillror. 1813, då
Österrike slöt sig till Napoleons fiender, och Murat
i Neapel afföll, tillbakavisade E. Österrikes anbud
om en sjelfständig furstlig ställning i Italien
såsom priset för ett aftall från Napoleon. Med
det napoleonska kejsaredömets fall (1814) upphörde
E:s konungaskap i Italien, men han erhöll, genom
fördraget i Fontainebleau (1814), fem millioner
francs i skadeersättning för sina dotationer i
detta land. Nyssnämnda summa öfverlemnade han till
Bajern och fick (1817) af dess konung i gengäld
landtgrefskapet Leuchtenberg och furstendömet
Eichstädt. Död i München d. 21 Febr. 1824. – E. hade
ett enkelt väsende, var till karakteren menniskovänlig
och rättrådig samt ådagalade en framstående begåfning
såsom regent. – E. var fader till konung Oskar I:s
af Sverige-Norge gemål, Josefina.

Eugenia. Charlotta E. Augusta Amalia Albertina,
svensk-norsk prinsessa, konung Oskar I:s enda
dotter, föddes på Stockholms slott d. 24 April
1830. Begåfvad i flere riktningar, har hon varit
verksam såväl på literaturens som på musikens och de
bildande konsternas områden. Som skriftställarinna
har hon framträdt med det biografiska arbetet Les
princesses de la Suède
(1864; på svenska under titeln
"Svenska prinsessor") och med en öfversättning af
Roos’ "Korsets skola". De mest bekanta bland hennes
kompositioner, hvilka utmärka sig för ren musikalisk
stämning, äro qvartetterna Farväl och Aftontankar,
med ord af tonsättarinnan, samt duetterna Till
vågen
och Die glocken. Till hennes modelleringar
(af hvilka några äro reproducerade i parian) höra
bl. a. kompositionerna En norsk hornblåsare, Svensk
gardist
(utställda på skandinaviska konst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:16 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free