- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
801-802

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eugenia. Charlotta E. Augusta Amalia Albertina, svensk-norsk prinsessa - Eugenia Pimenta. Se Kryddpeppar. - Eugenie, exkejsarinna af Frankrike - Eugenie, 40-kanons segelfregatt - Eugenin - Eugenius. Fyra påfvar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och industriutställningen i Stockholm 1866), Tron
samt åtskilliga Apostlar. Under en följd af år har
prinsessan E., på grund af sin vacklande helsa, om
somrarna vistats på Gotland, der hon 1861–62 lät
åt sig uppföra den täcka och naturskönt belägna
villan Fridhem i Vesterhejde socken. Hennes
varma menniskokärlek och lifliga intresse för
folkupplysningen hafva särskildt funnit uttryck i de
stiftelser hon gjort på denna ö och bland hvilka må
nämnas: Folkskolan i Vesterhejde (1863), Fridtorps
barnhem (1866), Hemmet för obotligt sjuka (1867),
till hvilket prinsessan anskaffade byggnadsmedel genom
att försälja sina juveler, Visby skyddsförening och
Skyddsföreningen i Vesterhejde (1870). Omkostnaderna
för dessa stiftelser bestridas till största delen af
prinsessan E.

Eugenia Pimenta. Se Kryddpeppar.

Eugénie [ösjeni], exkejsarinna af Frankrike, föddes i
Granada d. 5 Maj 1826. Hennes föräldrar voro grefve
de Montijo, grand af Spanien, och Maria Manuela
Kirkpatrick of Closeburn, dotter till en engelsk
konsul i Malaga. E., hvilken ärft titeln grefvinna
af Teba, fick en synnerligen vårdad uppfostran och
ökade sedermera sina kunskaper genom vidsträckta
resor. 1851 gjorde hon ett längre besök i Paris,
der hennes skönhet och intelligens ådrogo sig
presidenten Louis Napoléons uppmärksamhet. Sedan
Napoleons frieri till prinsessan Carola af Vasa
misslyckats, beslöt han, mot sina ministrars råd,
att förmäla sig med grefvinnan af Teba. Efter
kejsaredömets proklamerande (d. 2 Dec. 1852) egde
förmälningen rum d. 29 Januari 1853. Efter tre års
giftermål födde hon, d. 16 Mars 1856, sonen Louis
Napoléon. Under kejsarens frånvaro uti italienska
kriget, 1859, och under hans resa i Alger, 1865,
förde hon styrelsen såsom regentinna. Dessutom
deltog hon vid flere tillfällen i ministerrådets
överläggningar och presiderade t. o. m. stundom vid
desamma (t. ex. under kejsarens vistelse i Vichy,
1861). 1869 var hon, å sin gemåls vägnar, närvarande
vid Suez-kanalens öppnande och deltog på ett franskt
fartyg i den första färden från Port Said till Suez
(d. 16–18 Nov. s. å.). – Under den tid E. satt på
tronen, gjorde hon sig känd genom sin kärlek till lyx
och nöjen samt genom en strängt kyrklig fromhet. Ifrig
anhängare af påfvedömet, lade hon hela tyngden
af sitt inflytande i vågskålen till förmån för de
klerikala intressena. Detta visade sig bl. a. i den
mångåriga franska ockupationen af Rom till förmån
för påfvens verldsliga makt och i krigsförklaringen
mot Tyskland 1870 ("Ceci est ma guerre", yttrade
hon i ett af de konseljsammanträden, der kriget
diskuterades). Sedan kriget utbrutit och kejsaren
begifvit sig till krigsskådeplatsen, öfvertogs
regentskapet af kejsarinnan (d. 27 Juli 1870). Efter
fransmännens första nederlag utfärdade hon en
uppmuntrande proklamation till franska folket,
beviljade det förhatade kabinettet Olliviers
afskedsansökan och uppdrog åt grefve Palikao att
bilda en ny ministèr. Tillika med Palikao motsatte hon
sig bestämdt, att kejsaren skulle lemna krigsteatern,
och att Mac Mahon med sin armé skulle återtaga till
Paris. Det dröjde emellertid

ej länge, innan hon fann sig stå ensam och öfvergifven
af alla. Budskapet om nederlaget vid Sedan (d. 2
Sept.) och kejsarens fångenskap blef signalen
till kejsaredömets fall och tillsättandet af en
republikansk regering. Den 4 Sept. på aftonen lyckades
E. – åtföljd af ett par förtrogna – att undkomma
från Paris. Den 7 uppnådde hon den lilla hamnplatsen
Deauville, hvarifrån hon for öfver till England, der
hon slog sig ned i slottet Camden house i Chiselhurst
(nära London). Dit kom äfven exkejsaren (d. 20 Mars
1871) efter sin befrielse ur krigsfångenskapen. Den 9
Jan. 1873 blef E. enka. Men icke häller efter denna
tid upphörde hon att hoppas på och arbeta för en
napoleonsk restauration i Frankrike (till förmån för
sin son). De resor, som E., efter Napoleon III:s död,
med sin son tid efter annan företog på kontinenten,
väckte i Frankrike uppmärksamhet och oro i anseende
till de politiska planer, som voro eller ansågos vara
förbundna med desamma. E:s bemödanden kröntes ej med
den framgång hon väntat. Napoleonismen kunde numera
påräkna sympati endast hos ett parti i Frankrike,
ej hos franska folket. Genom händelsernas gång
omintetgjordes slutligen E:s alla förhoppningar på det
för henne sorgligaste sätt. Kejsarprinsen, som rest
ut till Syd-Afrika för att deltaga i engelsmännens
krig mot zulukaffrerna, blef d. 1 Juni 1879 i ett
bakhåll anfallen och dödad af desse vildar. Denna
olycka träffade E. hårdt. Under några veckor satte
sorgen hennes lif i fara. Sedermera (på våren 1880)
företog hon en resa till Zulu-landet för att se det
ställe, der hennes son dött.

Eugenie [ösjeni], 40-kanons segelfregatt, färdigbyggd
i Karlskrona 1844, är bekant såsom det enda svenska
örlogsfartyg, som gjort resan omkring jorden. Under
befäl af kommendörkapten K. A. Virgin, lemnade
fregatten Sverige d. 30 Sept. 1851 och återkom till
fäderneslandet d. 24 Juni 1853. Expeditionen var
utrustad hufvudsakligast i ändamål att bereda de
Förenade rikena handelsförmåner i aflägsna land. De
förnämsta platser, som derunder besöktes, voro
Portsmouth, Madeira, Rio de Janeiro, La Plata-floden,
hvarifrån vägen togs genom Magalhaens sund till
Valparaiso, Callao, Panama, Galapagos-öarna,
Honolulu, San Francisco, Tahiti, Sidney,
Hongkong, Manila, Singapur, Batavia, Mauritius,
Kapstaden, Plymouth och Cherbourg. Ändrad till
korvett 1876–77 och bestyckad med 17 kanoner,
har Eugenie sedan sistnämnda år användts såsom
öfningsfartyg för Stockholms exercisskolas manskap.
O. E. G. N.

Eugenin, kem., ett med nejliksyra isomeriskt ämne
(C20 H<sub<12</sub> O4), som afsätter sig i form af fina,
hvita, genomskinande, perlglänsande blad ur
det vatten, som vid destillation af nejlikolja
ur kryddnejlikor öfvergår tillsammans med den
flyktiga oljan. Eugeninet har ingen smak, men
svag lukt af kryddnejlikor. Se Caryophyllus.
O. T. S.

Eugenius. Fyra påfvar hafva burit detta
namn. – 1. E. I innehade ämbetet 654–57 och blef
kanoniserad. – 2. E. II, 824–27, erkände Kejsarens
öfverhöghet öfver påfvestolen och rätt att bekräfta
påfvevalet. – 3. E. III,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:16 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free