- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1003-1004

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falu grufva l. Stora Kopparbergs grufva - Falu kontrakt - Falun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en mugg öl på köpet. Emellertid utfärdade Karl XII
från Topolno, d. 16 Nov. 1703, befallning om grufvans
upphjelpande genom skattelindringar m. m. Sedermera
hafva andra betydliga ras inträffat, såsom år 1833
och 1876, men intet af den omfattning som 1687.

Falu grufva var länge, såsom statsegendom, ett regale,
ehuru bergsmännen mot skatt och afrad tillätos
bearbeta henne. Andelarna i grufvan voro indelade i
par, hvarje par delades i fyra helfjerdingar, och
dessa slutligen i fyra fjerdeparter. Antalet par
vexlade under tidernas lopp; än innehade kronan större
eller mindre antal par, än voro alla öfverlåtna åt
enskilda. Paren arbetade grufvan turvis, och under
en kortare tid arbetade de privates par tre dagar
och kronans den fjerde, d. v. s. de underhöllo
folk i grufvan och anskaffade ved till bränningen
eller "tillmakningen". 1615 var parens antal 75,
helfjerdingarnas 300 och fjerdeparternas 1,200, vid
hvilket antal de sedan förblifvit. (Fjerdeparterna
anses som fast egendom, då deremot öfriga grufvor
i Sverige äro lös egendom. – Namnet fjerdepart har
öfvergått på senare tidens delar i Stora Kopparbergs
bergslag. Se Falu bergslag). Då emellertid stora
olägenheter voro förknippade med att paren arbetade
skiftevis, blef hela grufbrytningen 1716 ställd
under bergstjenstemännens styrelse och uppsigt samt
verkställdes genom dessa för gemensam räkning. Malmen
fördelades genom lottning mellan fjerdepartsegarna,
hvilka sedan smälte densamma vid sina egna hyttor,
eller bortsålde den till hytteegare. Då äfven detta
system led af stora ölägenheter, upphörde lottningen
d. 1 Nov. 1862, då bergsmännens hyttor inlöstes,
och smältningen började bedrifvas för gemensam
räkning. Bergverkets styrelse hade i forna tider
omhänderhafts af bergsstatens tjenstemän, men 1853
indrogos de lägre bergstjensterna, och styrelsen
öfverlemnades åt bergshauptmannen och två ledamöter,
valda af bergsmännen. Detta fortfor till 1862,
då bergshauptmans-tjensten indrogs, och styrelsen
öfvertogs af Falu bergslags eller Stora Kopparbergs
bergslags styrelse.

Den i grufvan brutna malmen skräddes och genomgick
derefter flere förberedande processer, såsom
röstning, och flere smältningar, innan den i form
af garkoppar utkom i handeln. 1872 och 1873 började
man uttaga kopparn på våta vägen (se Cementkoppar)
och med 1879 års utgång upphörde råsmältningen
fullständigt. Falu koppargrufva brytes på två
olika slags malm, hårdmalm och blötmalm. Hårdmalmen
är qvarts med insprängd kopparkis; blötmalmen är
svafvelkis med insprängd kopparkis. Derjämte
förekomma blyglans och zinkblende samt, såsom
relativa sällsyntheter, många andra mineral. – Den
geologiska bildning, inom hvilken Falu grufva ligger,
tillhör urberget. Grufvans blötmalm förekommer i
tvänne större partier, Storgrufvekisen och
Källarortskisen. Storgrufvekisen bildar en något sned
kon, ställd på sin spets. Källarortskisen ligger
straxt s. ö. om Storgrufrekisen och är ej så
betydande. Storgrufvekisen omgifves af skölar af
klorit och talk. Sådana skölar

förekomma ganska ymnigt. De stå till en början tämligen
rakt upp och ned, men stupa småningom mot hvarandra,
så att de slutligen på 344 m. djup sammanträffa
och afskära blötmalmen, d. v. s. bilda konens
spets. Utanför dessa skölar ligga hårdmalmerna, det
hela bildande en elliptisk figur med den större axeln
i n. ö.–s. v. Hårdmalmernas qvarts omgifves vidare
af glimmerskiffer. som begränsas af eurit, och denna
åter af en grof röd gneis. Många försök att finna
fortsättning af eller maken till Storgrufvekiskonen
äro gjorda, men utan framgång. Inom konen finnes
dock blötmalm för århundraden, och på hårdmalm
är ej häller brist. Blötmalmen förer guld; högsta
iakttagna guldhalten är 8,3 milliondelar. Silfver
förekommer i ej obetydlig mängd och tillgodogöres
numera i kopparextraktionsverket. Brytningssättet har
varit det gamla vanliga; och derigenom hafva väldiga
tomrum uppstått, hvilkas tak uppburits af mer eller
mindre starka pelare. Dessutom finnes en labyrint af
gångar; och man kan göra sig ett begrepp om grufvans
utsträckning, då man får veta, att hela längden af
orterna före 1876 års ras var 33 km.

Efter 1876 har tvärbrytning införts. Derigenom vinnes
småningom säkerhet för grufvans bestånd (der ej gamla
arbeten åstadkomma ras), och malm kan uttagas, utan
att dyrbara pelare behöfva qvarlemnas, då tomrummen
utfyllas med ofyndigt gråberg.

Värdet af den ur grufvan sedan äldsta tider upphemtade
kopparen kan ej beräknas, men antages vara för tiden
1250–1875 omkr. sexhundra och en half mill. kr. År
1633 infördes kronovågen. Värdet af den sedan dess
brutna kopparen stiger till omkr. 330 mill. kr. Årliga
tillverkningen är numera mellan 600,000–640,000
kg. Berguppfordringen belöper sig i rundt tal till
51 mill. kg. årligen, hvarur erhålles omkr. 57,5 %
malm. Den grofskrädda hårdmalmen håller omkr. 4 %
koppar, och blötmalmen omkr. 3 %

I förening med kopparverket stå dels det år 1788
anlagda "Gustaf III:s silfververk", som numera (i
rundt tal) lemnar ända till 640 kg. silfver årligen
jämte något guld, dels en större svafvelsyrefabrik,
rödfärgsverk, svafvelbruk samt vitrioltillverkning.
Th. N-m.

Falu kontrakt, Vesterås stift, omfattar följande
pastorat: Falu stadsförsamling med Kopparbergs
församling och Stora Kopparbergs socken, Stora
Skedvi, Svärdsjö med Svartnäs bruksförsamling,
Enviken, Torsång, Aspeboda, Vika med Hosjö samt
Sundborn. 29,437 innev. (1880).

Falun, bergsstad i Dalarna, Kopparbergs län,
ligger på ömse sidor om ett litet vattendrag,
som förenar sjön Varpen med Runn och bär namnet
Östanfors- l. Faluån. Den omgifvande, mycket
kuperade trakten är ful mot v., i närheten af
grufvan, men erbjuder åt andra håll punkter af
ganska mycken naturskönhet. Arealen utgör 1,348
har, hvaraf stadsplanen upptager 108,6 har. Staden
tillhörande jord är satt till 3,81 mtl. Sammanlagda
fastighetsvärdet uppgick 1875 till 4,924,250
kr. Stadens olika delar hafva särskilda namn. Ö. om
ån ligga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 13:54:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free