Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foglar - Foglieta, Uberto - Foglietta - Fog-lossning - Foglum - Foglås - Fogo - Foi - Foibe (Phœbe)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämpliga ställen för byggandet af sina bon, hvilka
de tillreda bland trädens grenar, ihåligheter i
trädstammarna, på marken eller på vattnet. Högst olika
är den omsorg och den konstfärdighet, med hvilka bona
byggas. I de allra flesta fall uträttar honan det
mesta arbetet vid boets förfärdigande, och då detta
är i ordning börjar hon att värpa. Somliga foglar
lägga endast ett ägg, under det andra värpa ända till
ett tjog. Om boet blir förstördt eller plundradt på
sina ägg, bygger fogeln i de flesta fall ett nytt bo
och börjar deruti å nyo värpa. Till form, storlek och
färg kunna äggen vexla i högsta grad. Sedan värpningen
slutat, börjar den s. k. rufningen, hvarigenom äggen
skola bringas till kläckning. Vanligen är det honan
ensam, som ligger på äggen eller rufvar dem. Under
liggningen bortfalla ofta fjädrarna på vissa
ställen, hvarigenom de s. k. ruf- l. liggfläckarna
uppstå. Ungarna äro vid sitt utträde ur ägget i hög
grad olika utvecklade. Somliga födas blinda, nakna
och hjelplösa, under det andra komma till verlden
fullt seende och med dunbeklädnad samt med förmåga
att inom kort sjelfva skaffa sig föda. Foglarna
uppnå en högst olika ålder; somliga lära blifva
100 år gamla eller äldre. Åtskilliga foglar vistas
företrädesvis i träden, andra på marken, andra åter
på vattnet. De flesta foglar äro i besittning af
flygförmåga och kunna derför med lätthet förflytta
sig från den ena trakten till den andra. I fråga om
foglarnas förflyttning har man att skilja mellan
stannfoglar eller sådana, som under alla årstider
stanna i sin födelsebygd, strykfoglar, sådana
foglar, hvilka ströfva omkring från trakt till
trakt, allt efter tillgången på födoämnen å det ena
eller det andra stället, sträckfoglar, som under
vissa tider af året draga till sydligare delar af
landet, och flyttfoglar, hvilka hvarje år lemna sina
födelseorter för att under den kallare årstiden vistas
i sydligare land, der de finna en blidare himmel och
en rikligare tillgång på födoämnen. Denna flyttning
företaga de vanligen på hösten eller eftersommaren,
oftast nattetid. Icke sällan sträcka de samlade
skarorna af i en gifven ordning, vanligen på
vissa bestämda stråkvägar. Då våren åter inträder
i norden, bryta de å nyo upp och vända tillbaka
till sina födelsebygder. Härvid bör anmärkas,
att de foglar, som sist flytta bort på hösten,
tidigast återvända. En högst märklig företeelse är
också flyttfoglarnas förmåga att med aldrig felande
säkerhet styra kortaste vägen mot södern eller norden,
genom för dem alldeles obekanta trakter. Svalorna
t. ex. flytta hundratals mil söderut, och ändock
återvända samma foglar årligen ofelbart till sina
gamla häckplatser. Foglarnas flygförmåga är mycket
vexlande. I hög grad utvecklad är denna färdighet hos
t. ex. fregattfogeln, hvilken uppgifves hafva blifvit
funnen hundratals mil ute på hafvet, och hos kondoren,
som stiger upp i luften till en höjd af öfver 7,000
m. öfver hafsytan. – Åtskilliga foglar hafva äfven
förmågan att dyka. Simdykare benämnas de foglar,
som kunna simma långa stunder under vattnet,
halfdykare de, som kunna
sträcka endast hufvudet och halsen under vattnet för
att derur upphemta födoämnena, och störtdykare sådana,
som från luften kunna, kasta sig ned på sitt under
vattenytan befintliga rof. – Först i senare tider
har man allmännare börjat fästa afseende vid den
nytta vissa foglar göra menniskan genom utrotande af
för växtriket skadliga insekter m. m. Många foglar
göra emellertid betydlig skada på nysådda åkerfält
och trädgårdsland samt tillegna sig äfven mycket
matnyttigt villebråd o. s. v.
De skandinaviska foglarna kunna inordnas under
följande tre hufvudafdelningar (underklasser):
I. Foglar, hvilka hafva underbenet och nedre delen
af låret fria, framtårna icke förenade med hvarandra
genom en simhud, baktån sittande i samma höjd med
framtårna o. s. v.: Sittfoglar (Insessores).
II. Foglar, hos hvilka underbenet, låret och
framtårna äro beskaffade på samma sätt som hos
föregående afdelning, men baktån fäst högre än
framtårna: Springfoglar (Cursores).
III. Foglar, hos hvilka underbenet (jämte lårets
nedre del) är beläget inom kroppshuden, framtårna
(stundom alla fyra tårna) äro sins emellan
förenade genom en simhud o. s. v.:
Simfoglar (Natatores). J. G. T.
Foglieta [fålj-], Uberto, italiensk historieskrifvare,
f. i Genua 1519, d. 1581, skref, på renaissance-latin,
bl. a. Historiae genuensium libri XII (1585), den
bästa källa för Genuas äldre historia.
Foglietta [fålj-], Ital. (dimin. af foglia,
Lat. folium, blad, löf), italienskt vinmått, ungefär
motsvarande 1/2 l. (19 kub.-tum).
Fog-lossning, med. Åtskilliga ben i menniskokroppen
äro med hvarandra förenade ej medelst verkliga
ledgångar, utan medelst bandmassor, hvilka medgifva
endast en mycket inskränkt rörlighet. Dessa fogar
kunna blifva mera lösa, antingen till följd af yttre
våld, vrickningar och direkta stötar, eller genom
inflammatorisk uppmjukning. De vanligaste af dessa
fog-lossningar äro de, som under barnsängar inträffa
i blygdbensfogen eller i fogen emellan bäckenet
och korsbenet. Stillhet är vanligen tillräcklig
för att åter bringa fogen i normalt skick. Men
fog-lossningar blifva farliga, när de äro förbundna
med varbildning, ty varet kan taga långa vägar och
anställa svåra härjningar, innan det kommer ut.
Rsr.
Foglum, socken i Skaraborgs län, Barne härad. Arealen
2,285 har. 804 innev. (1880). Annex till Lekåsa,
Skara stift, Vilska kontrakt.
Foglås. Se Fogelås.
Fogo, en af Kap Verde-öarna.
Foi [fåa], Fr. (af Lat. fides, tro), tro,
trovärdighet. – Foi de gentilhomme [dö sjangtijåm],
på adelsmanna tro och heder. – Ma foi, på min ära,
vid min heder.
Foibe (Lat. Phoebe) var, enligt den äldre grekiska
gudaläran, en qvinlig gudomlighet, tillhörande
titanernas slägte. Hon var, enligt Hesiodos, dotter
af Uranos och Gaia, förmäld med Koios och moder till
Asteria och Leto. Hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
