Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritt om bord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utställningar af sjukvårdsmateriel har den varit
representerad och erhållit flere pris för exponerade
artiklar. Under fransk-tyska kriget (1870–71)
offrade föreningen af sin egen kassa 20,000 fr.;
den föranstaltade insamlingen i hela landet uppgick
till omkr. 114,000 kronor, och värdet af utsända
sjukvårdspersedlar m. m. till omkr. 30,000 fr. Äfven
under rysk-turkiska kriget (1877–78) utvecklade
föreningen liflig verksamhet. I Stockholm har en
samling af modeller för sjukvårdsmateriel blifvit
åvägabragt, och ett sjukfartyg med fullständig
utredning genom dåvarande hertigens af Östergötland
föranstaltande blifvit ordnadt. En frivillig
ambulanskår har blifvit bildad i Stockholm,
och i samhand med föreningen har stiftats en
damkomité, som årligen förarbetar större qvantiteter
linne till sjukvårdspersedlar. Såsom offentligt
organ för sin verksamhet begagnar föreningen
"Svenska militärläkareföreningens tidskrift".
E. E-m.
Frivillig skarpskytteförening. År 1860, då
nödvändigheten att stärka det svenska försvarsväsendet
började göra sig känbar, uppstod hos mången tanken
på att bilda frivilliga trupper efter mönstret
af de kort förut uppkomna engelska volunteers
(frivilliga kårer). Från tanke skred man snart till
handling, och innan nämnda år gått till ände, hade
en mängd s. k. frivilliga skarpskytteföreningar
bildat sig i olika delar af landet. Medborgare
af alla samhällsklasser inträdde i dem för att
öfva sig i vapnens bruk, så att de i krig skulle
kunna användas vid ortförsvaret (d. v. s. såsom
landstorm). Regeringen tog snart rörelsen om hand
och utfärdade d. 8 Mars 1861 en kungörelse, enligt
hvilken hvar och en af dessa föreningar skulle omfatta
ett visst område. Föreningarna egde rätt att välja
sitt befäl, men skulle stå under en af K. M:t bland
tre föreslagna personer utsedd öfverbefälhafvare. I
krigstid skulle de, efter uppbåd, tjenstgöra inom ett
af dem sjelfva bestämdt område, och endast vid sådant
tillfälle skulle de stå under krigslagarna. Nästan
alla föreningarna ställde sig ifrågavarande
kungörelse till efterrättelse. Rörelsen spred sig
öfver hela landet, och vid slutet af år 1865 utgjorde
föreningarnas styrka omkr. 40,000 man. De hade
särskild uniform, fingo till låns gevär från kronans
förråd, vapenöfvade sig företrädesvis om söndagarna
och utbildade sig i målskjutning. Genom k. kung. af
d. 11 Aug. 1863 och d. 26 April 1864 erhöll medlem
af frivillig skarpskytteförening, som ådagalagt
en viss färdighet, befrielse från vapenöfning
med första beväringsklassen. Riksdagen 1862–63
beviljade åt de frivilliga skarpskytteföreningarna
ett anslag af 75,000 kr. till inköp af gevär
och ett årligt understöd af 40,000 kr. till
instruktörers aflöning, anskaffande af skarp
ammunition och målskjutningspremier. Detta
årliga anslag steg småningom ända till 100,000
kr. En gemensam prisskjutning har sedan 1868
årligen varit anordnad i Stockholm. Delaktiga
af detta anslag voro endast de föreningar, som
årligen till landtförsvarsdepartementet insände
vederbörlig rapport. Den hänförelse, med hvilken
skarpskytterörelsen först
omfattades, höll sig omkr. tio år, men började sedan
märkbart aftaga, så att föreningarnas och ledamöternas
antal oupphörligt minskades, och verksamheten vid
dem, som ännu fortlefde, alltmer mattades. Vid 1880
års utgång funnos redovisade endast 11,691 frivilliga
skarpskyttar. Anslaget nedsattes af 1876 års riksdag
till 50,000 och af 1879 års till 30,000 kr. Att
en stor och fosterländsk tanke låg till grund för
skarpskytteinrättningen, torde väl vara obestridligt,
om man än icke kunde fästa stora förhoppningar
vid detta sätt att på frivillighetens väg erhålla
en fältduglig trupp. Skarpskytteföreningarnas
sammansättning är för öfrigt alltför löslig, och deras
öfningar alltför knapphändiga, att detta mål skulle
kunna vinnas. Skarpskytterörelsen har emellertid
varit af stort inflytande derigenom att den fäst
allmänhetens uppmärksamhet på försvarsväsendet,
att den lärt henne inse, att krigarens yrke
kräfver arbete, och att den bidragit att öka
skjutskickligheten bland en del af de män, som
ingå i bevärningen. En del skarpskytteföreningar
ombildas f. n. till skytteföreningar (se d. o.).
C. O. N.
Frivol (-vål; Fr. frivole, af Lat. frivolus,
dålig), flärdfull, ytlig, lättsinnig. – Frivolitet
(Fr. frivolité) fåfänga, ytlighet, lättsinne;
i plur. lapprisaker; ett slags fina spetsarbeten.
Froben, Johannes, tysk boktryckare, f. 1460,
upprättade 1491 en officin i Basel. Hans första tryck
var en latinsk bibel (1491), hvarpå följde upplagor af
åtskilliga latinska kyrkofäder samt arbeten af Erasmus
Rotterdamus. Död 1527. – Jfr Boktryckarekonst, bd II,
sp. 818.
Froberger, Johann Jakob, tysk organist och
tonsättare, född i Halle (årtalet obekant), var
1637–57 hoforganist i Wien och studerade under denna
tid, 1637–41, med kejserligt understöd för Frescobaldi
i Rom. Död 1667 såsom lärare hos hertiginnan Sibylla
af Würtemberg. Vid sidan af Buxtehude var han
den berömdaste af 1600-talets tyska organister
och tonsättare för orgel. Han var äfven virtuos på
clavicymbalum och var en af de förste, som förstodo
att med smak komponera för detta instrument. Mera
populär och behaglig, ehuru mindre sträng och
djupsinnig än Frescobaldi, synes han till denne
intaga ungefär samma ställning som senare Emanuel
Bach till sin fader, Sebastian. Hans arbeten bestå
i toccater, canzoner, ricercater, kapriser m. m.
A. L.
Frobisher (Forbisher), Sir Martin, engelsk
sjöfarande, född omkr. 1535, företog 1576, efter
att under 15 år hafva verkat för en expedition till
uppsökande af en nordvestlig genomfart till Kina
och Indien, med tvänne små fartyg på 20 ton och 35
man sin första arktiska upptäcktsresa. Han uppnådde
den efter honom uppkallade Frobisherviken, som han,
i tanke att den var ett sund, sökte genomsegla, men
tvangs af infödingarna, hvilka frånröfvat honom 5
man af besättningen, att återvända. Från denna färd
hemförde F. några jordklumpar, som ansågos innehålla
guld. Detta fynd föranledde en ny expedition, hvartill
drottning Elisabet skänkte sitt understöd. Med ett
200 tons fartyg och 120 man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
