- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
419-420

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritt om bord ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frivillig jurisdiktion, Lat. jurisdictio voluntaria,
jur.,
är en sådan domstols eller annan offentlig
myndighets verksamhet, som frivilligt påkallas till
följd af lagens stadgande om iakttagande af vissa
formaliteter såsom vilkor för grundläggande eller
bevarande af vissa rättigheter eller förekommande
af vissa rättskränkningar. Till den frivilliga
jurisdiktionen räknas sålunda proceduren för
vinnande af lagfart eller inteckning, för
bevakande af testamente m. m. – Motsatsen till
jurisdictio voluntaria är jurisdictio contentiosa,
den rättskipning, som sliter tvister mellan parter.
A. Th. S.

Frivillig sjukvård i fält. Sedan äldre tider har sådan
sjukvård funnits i större eller mindre utsträckning,
men först i vår tid har densamma blifvit fullständigt
organiserad och internationel. Under italienska
kriget 1859 var sanitetsväsendet inom franska hären
till den grad illa ordnadt, att ännu fem dagar
efter slaget vid Solferino fördes från slagfältet
och dess närhet sårade, som under tiden lemnats
utan all hjelp. Kort tid derefter utgaf schweizaren
Henri Dunant "Un souvenir de Solferino", hvari han
visade otillräckligheten af de hjelpkällor för sjukes
och sårades vård, hvilka i allmänhet stå krigförande
härar till buds. Boken vann stor uppmärksamhet, utgafs
på olika språk och spriddes i hela den civiliserade
verlden. I ändamål att för framtiden inskränka detta
missförhållande bildades i Genève en förening, som
1863 till denna stad sammankallade en kongress. På
denna utreddes förhållandena närmare, en rättslig
bas uppställdes, och beslut fattades om att utfärda
ett upprop till de europeiska regeringarna. Dessa
nekade ej sitt biträde, och 1864 afslöts i Genève
en internationel konvention, i hvilken tolf
europeiska makter deltogo. – Innehållet af denna
konvention, Genève-konventionen, som fortfarande
eger gällande kraft, är hufvudsakligen följande:
Ambulanser och militära sjukhus anses neutrala,
skyddas och respekteras af de krigförande, så länge
sjuke eller sårade der befinna sig. Neutraliteten
upphör dock, om sjukinrättningarna äro bevakade af
militärstyrka. De till fältsjukvården hörande personer
– äfven intendenter och fältprester – åtnjuta vid
tjensteutöfning neutralitet samt ega äfven efter
fientlig ockupation att fortsätta sin verksamhet vid
ambulanser och sjukhus eller ock att förena sig med
den kår de tillhöra, i hvilket fall de utlemnas
till sin armés förposter. När de lemna sjukhusen,
ega de, enligt krigslagarna, ej medföra annat än sin
enskilda egendom; ambulanserna bibehålla deremot sin
materiel. Landets innevånare, som bispringa sårade,
skola respekteras och åtnjuta frihet; det åligger
de krigförande makternas generaler att underrätta
innevånarna om den neutralitet, som derigenom blifver
en följd. Hvarje till vård i ett hus mottagen sårad
utgör ett skydd för detsamma, och de, som i sina
hem mottagit sårade, befrias från inkvartering
samt från en del krigsumgälder. Sårade och sjuke
mottagas och vårdas, oafsedt hvilken nation de
tillhöra. Öfverbefälhafvaren eger rätt att utlemna
de sårade till de fientliga

förposterna, då omständigheterna det tillåta, och
båda parterna dertill samtycka. De tillfrisknade,
som äro oförmögna att tjena, återsändas hem;
äfven de öfriga kunna återsändas under vilkor
att icke, så länge kriget varar, å nyo gripa till
vapen. Sjuktransporterna och den personal, som leder
dem, skyddas af fullkomlig neutralitet. Flaggor
och armbindlar med rödt kors på hvit botten,
de förra alltid i förening med nationalflaggen,
tjena som neutralitetstecken; utdelandet af sådana
tillkommer den militära myndigheten. Enskildheterna
vid konventionens verkställande bestämmas
genom de respektive regeringarnas föreskrifter,
i öfverensstämmelse med konventionens allmänna
grundsatser. – De makter, som deltogo i konventionen,
inbjödo derefter öfriga europeiska regeringar att
biträda densamma, och af dessa anslöto sig äfven
de fleste snart till densamma. En internationel
centralkomité bildades i Genève, och i alla land,
som biträdde konventionen, uppstodo frivilliga
sjukvårdsföreningar med underafdelningar och
sektioner. – Senare kongresser, i Genève 1868,
i Berlin 1869 o. s. v., hafva sökt att ytterligare
fastställa den frivilliga sjukvårdens ställning till
den militära administrationen, hvilket mött åtskilliga
svårigheter. Att den frivilliga sjukvården, för att
göra gagn, måste vid mobilisering införlifvas med
den officiella samt att den endast undantagsvis
har sin plats i första linien, synes numera vara
allmänt erkändt, och resultaten hafva visat gagnet
af en sådan arbetsordning. Sedan sin stiftelse har
föreningen för frivillig vård af sårade och sjuke
i fält, eller, som den numera allmänt benämnes,
röda korset, alltjämt utvecklat sig och har i hög
grad bidragit till underlättande af det från kriget
oskiljaktiga eländet. Personlig hjelp, högst betydliga
penningesummor, massor af sjukvårdsmateriel och
förnödenheter af alla slag hafva blifvit lemnade
för detta ändamål. Alla Europas land, Persien,
Bolivia, Perù ocb Chile äro nu medlemmar af
Genève-konventionen.

Den svenska "Föreningen för frivillig vård af sårade
och sjuke i fält" trädde i verksamhet 1864, samtidigt
med att Sverige anslöt sig till Genève-konventionen
och valde dåvarande hertigen af Östergötland till
ordförande. Föreningen eger till uppgift att i
fredstid, genom utgifna skrifter, sprida kännedom
om förbättrad sjukvård i fält, att utverka bidrag
af penningar för inköp af sjukvårdsmateriel, att
utbilda sjuksköterskor m. m. I krigstid har den,
enligt uppgjord mobiliseringsplan, till uppgift att
till krigsskådeplatsen afsända sjukvårdspersonal,
materiel, förfriskningsmedel o. s. v., att medverka
vid sjuktransporter samt att anskaffa hjelp åt
invalider och mindre arbetsföra krigare. Utbildningen
af sjuksköterskor har skett med framgång, och många
af landets sjukhus äro försedda med sköterskor,
utbildade på föreningens bekostnad och antagna i dess
tjenst. Många af dem hafva blifvit undervisade vid
Upsala akademiska sjukhus under ledning af fröken
E. Rappe, som genomgått Nightingale-Institution
i England. Till de senaste europeiska krigen har
föreningen på sin bekostnad utsändt läkare, vid alla
större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 15:57:11 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free