Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fuller, Thomas - Fuller, Sarah Margareth - Fullerton, Georgine Charlotte - Fullerö - Fullestad - Fullgångenhet - Fullmakt - Fullmåne - Fullmäktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minne. Hans stil är liflig och full af antiteser,
och han förstod att göra de allvarligaste ämnen
roande. Hans förnämsta arbeten äro: The Holy and
Prophane states (1642), Churchhistory of Britain (1655)
oeh The Worthies of England (1662; ny uppl. 1840).
Fuller, Sarah Margareth. Se Ossoli, Sarah Margareth.
Fullerton, Georgine Charlotte, engelsk
skriftställarinna, f. 1814, dotter till lord
Granville, gifte sig 1833 med A. G. Fullerton. 1844
uppträdde hon med romanen Ellen Middleton ("Ellen
Middleton", 1855), som väckte stor uppmärksamhet i
England. Bland hennes öfriga arbeten märkas Grantley
manor (1847; "Slottet Grantley", 1850), Lady Bird
(1852), som blifvit kalladt ett poem på prosa, Rosa
Leblanc (1860), A stormy life (1867) och Life of
father Henry Young of Dublin (1874).
Fullerö, gods i Barkarö socken, Vestmanlands län, vid
Vesterås-fjärden af Mälaren. 19 mtl med underlydande
i Barkarö och Lundby socknar. Taxeringsvärde 338,900
kr. (1875). F. tillhörde under medeltiden Vesterås
domkyrka, egdes sedan af slägten Oxenstierna till
midten af 1600-talet, då det kom till direktör
Gavelius, adlad Cronstedt, inom hvilkens slägt det
är fideikommiss sedan 1739. Den nuvarande (1882)
innehafvaren är grefve V. A. Cronstedts enka,
grefvinnan A. U. M. Cronstedt, f. Rothlieb.
Fullestad, socken i Vestergötland, Elfsborgs
län, Kullings härad. Arealen 1,937,6 har. 432
innev. (1880). Annex till Lena, Skara stift,
Kullings eller Gäsene kontrakt.
Fullgångenhet. Se Foster.
Fullmakt (Lat. plena potestas), jur., den
handling, hvarigenom någon af annan erhåller uppdrag
och rättighet att i dennes namn och ställe uträtta
något lofligt ärende, fullgöra något lofligt värf. Den
brukar i allmänhet grundas på ett civilrättsligt
aftal (mandatum), hvarigenom en kontrahent (mandant)
uppdrager åt annan (mandatarie) att såsom syssloman
eller ombud "något syssla och uträtta", med skyldighet
att göra reda och besked för det, som om händer fås,
samt med den påföljd att hvad ombudsman efter fullmakt
gör och sluter, det vare så gildt, som om hufvudman
sjelf det gjort och slutit hade (jfr Handelsbalken
kap. 18, §§ 1, 2). Detta fullmaktsuppdrag skiljer sig
från den tjenst, som på grund af legoaftal uträttas,
deri att fullmakt behöfves, för att ombudet skall
vara berättigadt att i förhållande till tredje
person handla. Ett särskildt slag af sådan fullmakt
är den, som härleder sig från uppdrag att såsom
laga ombudsman eller fullmäktig kära eller svara
för annan inför rätta, vare sig i tvistemål eller i
brottmål. (Rättegångsbalken kap. 15, § 4.) Inom den
offentliga rättens område plägar fullmakt användas
för att styrka erhållet uppdrag att fullgöra något
lofligt värf, vare sig såsom ämbets- eller tjensteman,
eller ock såsom statens sändebud hos främmande makt
(ministre plénipotentiaire), eller ock att, såsom
riksdagsman, eller eljest i andra fall, der sådant
är tillåtet, såsom representant eller ombud, utöfva
någons rösträtt eller föra hans talan i offentliga
angelägenheter. Hvad
ämbets- och tjenstemansfullmakt angår, sa innebär
fullmakten en försäkran om bibehållande af ämbetet
eller tjensten och dermed förenade förmåner,
så länge innehafvaren fullgör dermed förenade
åligganden på ett tillfredsställande sätt, och
gäller i Sverige med få undantag den regeln att
den, som erhållit fullmakt på en tjenst, ej kan,
utan laga ransakning och dom, derifrån afsättas.
(R. F. § 36) Då ämbetet eller tjensten ej öfverlåtes
åt dess förvaltare med här ofvan angifven trygghet i
afseende på dess bibehållande utfärdas konstitutorial,
eller ock tillsättes ämbetet på förordnande
tills vidare. Skriftligen affattad fullmakt
erhåller ett sändebud till legitimation hos
utländsk statsmakt, då en bestämd förrättning eller
underhandling blifvit åt sändebudet uppdragen, och
angifver fullmakten såväl ändamålet som gränserna
för uppdraget. Denna fullmakt är skild från de
särskilda instruktioner, som gifvas sändebudet af
dess statsmakt med afseende på de närmare vilkoren,
liksom ock från kreditivbrefvet (lettre de créance),
hvarigenom den afsändande suveränen tillkännagifver
för den utländske sitt sändebuds karakter och
mission i allmänhet. Riksdagsmannafullmakten utgör
ett bevis af valförrättaren att den, för hvilken
fullmakten blifvit utfärdad, vid förrättadt val för
uppgifven valkrets blifvit till riksdagsman utsedd,
men den innebär ej någon ovilkorlig försäkran
att den, som erhållit fullmakten, äfven skall
ega inträda i utöfningen af riksdagsmannakallet
(valet kan nämligen till följd af besvär förklaras
ogiltigt). Ej häller är fullmaktens företeende ett
oeftergifligt vilkor för rättigheten att utöfva
riksdagsmannakallet. Vederbörande kammare kan
nämligen, derest behörigheten på annat sätt styrkes,
eftergifva fullmakten, t. ex. då någon företer
Högsta domstolens utslag, hvarigenom han förklarats
vara utsedd till riksdagsman. – Vid offentliga
angelägenheters behandling kan äfven ifrågakomma,
att någon, som är berättigad att dervid deltaga, må
medelst fullmakts utfärdande öfverlåta åt annan att
utöfva sin rätt och föra sin talan. Då emellertid
denna rätt att deltaga i öfverläggningar och beslut
är en rent personlig rätt, som betingas af gifna
personliga qvalifikationer, så kan ej rätt att
utöfva rösträtt genom befullmäktigad person tillåtas
i andra fall, än då sådant är i lag uttryckligen
medgifvet. Sådant kan, enär författningarna
medgifva åt röstegande denna rätt, ega rum i
kommunalstämma, allmän rådstuga, kyrkostämma
och vid prestval, men ej vid riksdagsmannaval
i Sverige. I representantförsamlingar, såsom hos
kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige eller
i riksdagens kamrar, kommer ej detta röstsätt i
fråga. En egenhet i detta afseende utgör förhållandet
i Englands öfverhus, der medlem kan befullmäktiga
annan att å hans vägnar rösta (vote by proxy).
H. L. R.
Fullmåne. Se Fas 3).
Fullmäktig, den, som erhållit fullmakt, vare sig såsom
ombud eller representant. Emellertid användes denna
benämning egentligen endast på mandatarie, ombud,
men ej på representant. Ombudsmannaskapet skiljer
sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
