- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
555-556

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fäflugor l. Bromsar (brömsar), zool. - Fägerplan, Axel Johan - Fägre (ej Fägred), socken i Skaraborgs län - Fähirde, kallades i Norges medeltid konungens skattmästare - Fäktaren, marmorstoder - Fäktkonst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under ett starkt brummande läte, och hålla sig stundom
under långa stunder stilla i luften, för att vid
lägligt tillfälle slå ned på sitt byte. Med de skarpa
överkäkarna sticka de uti sitt offer och suga med
den rörformiga öfverläppen dess blod. Dessa insekter
blifva sålunda under sommarmånaderna en verklig plåga
för boskapen. Man känner omkring 500 arter från
alla trakter af jorden. Dit höra: bromsslägtet,
Tabanus, regnbroms-slägtet, Haematopota, och
blindbroms- l. blindknaggslägtet, Chrysops.
J. G. T.

Fägerplan, Axel Johan, historie- och porträttmålare,
föddes i Vestergötland 1788, blef elev vid
Konstakademien och nämnes första gången bland
utställarna derstädes 1813. Först 1822 vågade han sig
på att måla täflingsämnet och eröfrade 1824 akademiens
guldmedalj, hvarpå följde kallelsen till agré. Af
hans historiemålning blef emellertid föga eller
intet, oss veterligt blott ett par altartaflor. I
likhet med flertalet den tiden vände han sig snart
till porträttmåleriet, som lättare kunde föda sin
man. Dermed sysslade han under ett tjugotal af år
ganska flitigt och ej utan framgång. Han bildade sig i
synnerhet efter Krafft, hvars realism i uppfattningen
han delvis stegrade, utan att dock drifva den till
den frånstötande grofhet, som stundom kännetecknar
förebildens verk. I afseende på teckningens finhet
och uttryckets nobless kan han i sina bästa arbeten
anses intaga en jämförelsevis ganska framstående
ståndpunkt. Deremot är färgen ibland rå, oftast med
en benägenhet för violetta toner, som förefaller
obehaglig. Hans arbeten förekomma mest hos enskilda,
hvaremot han ej är representerad i någon statens
samling. Vesterås konsistorium förvarar flere
goda bilder af hans hand. Under sina senare
år sysselsatte han sig äfven med renovering af
äldre målningar. Död i Stockholm d. 17 Juli 1865.
-rn.

Fägre (ej Fägred), socken i Skaraborgs
län, Vadsbo härad. Arealen 7,197,5, har. 2,579
innev. (1880). F. utgör tillsammans med Trästena
ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Skara stift,
Norra Vadsbo kontrakt.

Fähirde (Fornnord. féhirðir) kallades i Norges
medeltid konungens skattmästare, som hade tillsyn
öfver skattkammaren (féhirzla). Ofta tyckes
skattmästaren hafva varit en andlig person,
vanligen konungens kapellan. Senare indelades
riket med hänsyn till inkomsterna i flere distrikt,
och hvarje område hade sin särskilde skattmästare.
Th W.

Fäktaren. 1. Den borghesiske fäktaren, en antik
marmorstod. Se Agasias. – 2. Den döende fäktaren
l. gladiatorn, en antik marmorstod. Se Gallern,
den döende.

Fäktkonst, konsten att strida med blanka vapen,
såsom svärd, värja, sabel, dolk, lans, pik
och bajonettgevär, samt andra vapen, af blandad
konstruktion, t. ex. huggvärja, pallasch m. fl. Alla
dessa vapen, utom piken och bajonettgeväret, föras med
en hand. Lansen, hvilken i sin nuvarande form bäres af
ryttare med hjelp af sjelfva armen, och piken, hvilken
numera nyttjas uteslutande ombord å krigsfartyg och

föres såsom bajonettgeväret, äro af ungefär samma
form. Piken tillhörde fordom fotfolkets beväpning och
hade då en mängd sammansatta och konstiga former för
sin användning. (Se fig. a, som visar utgångsställning
för stöt med pik,

illustration placeholder


och fig. b, som visar ställning med pik mot ryttare
och huru pikföraren gör sig beredd att nyttja sina
handvapen. Båda fig. utgöra

illustration placeholder


teckningar till prins Moritz’ af Oranien reglemente.) Det
egentliga svärdet, som numera kommit ur bruk, var
kort eller långt och fördes med ena handen eller med
båda händerna. Fäktning med detsamma förutsatte äfven
bruk af sköld. Det korta svärdet nyttjades både till
stöt och hugg och kan anses såsom utgångspunkten
för den nutida fäktkonsten, hvilken likväl fordrar
försvar och anfall med ett och samma vapen. De
fäktvapen, som nu i öppen tvekamp användas, äro
värja och sabel. Bajonettgeväret nyttjas uteslutande
till krigsbruk. – Fäktkonsten har alltid stått i
högt anseende såsom kroppsöfning i allmänhet, men i
synnerhet på grund af dess användning vid tvekampen
i s. k. hederssaker. (Jfr Duell.) I Sverige utgör
fäktning uteslutande en idrott, hvars praktiska nytta
egentligen är det helsosamma inflytande den öfvar på
själ och kropp. Fäktning med värja är fullständigare
och svårare än fäktning med andra vapen, och anses
såsom grundläggande för öfriga fäktvapens riktiga
bruk. För undervisning och öfning häri nyttjas i
allmänhet floretten (se d. o.). Värjfäktningen har i
synnerhet i Frankrike och Italien blifvit drifven på
ett systematiskt sätt till artistisk färdighet. Dess
terminologi, som ursprungligen är italiensk och
fransk, har undergått många förändringar och saknar
all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free