Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fäflugor l. Bromsar (brömsar), zool. - Fägerplan, Axel Johan - Fägre (ej Fägred), socken i Skaraborgs län - Fähirde, kallades i Norges medeltid konungens skattmästare - Fäktaren, marmorstoder - Fäktkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under ett starkt brummande läte, och hålla sig stundom
under långa stunder stilla i luften, för att vid
lägligt tillfälle slå ned på sitt byte. Med de skarpa
överkäkarna sticka de uti sitt offer och suga med
den rörformiga öfverläppen dess blod. Dessa insekter
blifva sålunda under sommarmånaderna en verklig plåga
för boskapen. Man känner omkring 500 arter från
alla trakter af jorden. Dit höra: bromsslägtet,
Tabanus, regnbroms-slägtet, Haematopota, och
blindbroms- l. blindknaggslägtet, Chrysops.
J. G. T.
Fägerplan, Axel Johan, historie- och porträttmålare,
föddes i Vestergötland 1788, blef elev vid
Konstakademien och nämnes första gången bland
utställarna derstädes 1813. Först 1822 vågade han sig
på att måla täflingsämnet och eröfrade 1824 akademiens
guldmedalj, hvarpå följde kallelsen till agré. Af
hans historiemålning blef emellertid föga eller
intet, oss veterligt blott ett par altartaflor. I
likhet med flertalet den tiden vände han sig snart
till porträttmåleriet, som lättare kunde föda sin
man. Dermed sysslade han under ett tjugotal af år
ganska flitigt och ej utan framgång. Han bildade sig i
synnerhet efter Krafft, hvars realism i uppfattningen
han delvis stegrade, utan att dock drifva den till
den frånstötande grofhet, som stundom kännetecknar
förebildens verk. I afseende på teckningens finhet
och uttryckets nobless kan han i sina bästa arbeten
anses intaga en jämförelsevis ganska framstående
ståndpunkt. Deremot är färgen ibland rå, oftast med
en benägenhet för violetta toner, som förefaller
obehaglig. Hans arbeten förekomma mest hos enskilda,
hvaremot han ej är representerad i någon statens
samling. Vesterås konsistorium förvarar flere
goda bilder af hans hand. Under sina senare
år sysselsatte han sig äfven med renovering af
äldre målningar. Död i Stockholm d. 17 Juli 1865.
-rn.
Fägre (ej Fägred), socken i Skaraborgs
län, Vadsbo härad. Arealen 7,197,5, har. 2,579
innev. (1880). F. utgör tillsammans med Trästena
ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Skara stift,
Norra Vadsbo kontrakt.
Fähirde (Fornnord. féhirðir) kallades i Norges
medeltid konungens skattmästare, som hade tillsyn
öfver skattkammaren (féhirzla). Ofta tyckes
skattmästaren hafva varit en andlig person,
vanligen konungens kapellan. Senare indelades
riket med hänsyn till inkomsterna i flere distrikt,
och hvarje område hade sin särskilde skattmästare.
Th W.
Fäktaren. 1. Den borghesiske fäktaren, en antik
marmorstod. Se Agasias. – 2. Den döende fäktaren
l. gladiatorn, en antik marmorstod. Se Gallern,
den döende.
Fäktkonst, konsten att strida med blanka vapen,
såsom svärd, värja, sabel, dolk, lans, pik
och bajonettgevär, samt andra vapen, af blandad
konstruktion, t. ex. huggvärja, pallasch m. fl. Alla
dessa vapen, utom piken och bajonettgeväret, föras med
en hand. Lansen, hvilken i sin nuvarande form bäres af
ryttare med hjelp af sjelfva armen, och piken, hvilken
numera nyttjas uteslutande ombord å krigsfartyg och
föres såsom bajonettgeväret, äro af ungefär samma
form. Piken tillhörde fordom fotfolkets beväpning och
hade då en mängd sammansatta och konstiga former för
sin användning. (Se fig. a, som visar utgångsställning
för stöt med pik,
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
