Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föllinge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskaper. – Bruket att i följetongen meddela stycken
af längre fortlöpande berättelser och romaner infördes
först mot slutet af 1830-talet af Paris-tidningen
"Le siècle". I synnerhet i slutet af Ludvig Filips
regering var romanföljetongen modern och hade
ofta större andel i spridningen af en tidning än
någonsin dess politiska hållning. Så erhöll Siècle
tusentals prenumeranter genom meddelandet af Dumas’
stora romaner: "Les trois mousquetaires" och dess
fortsättningar samt "Le comte de Monte Cristo"; och
"Constitutionnel" lefde upp till nytt lif, tack vare
Sues sociala romaner, af hvilka "Le juif errant" ensam
betingade ett pris af 100,000 fr. Frankrikes exempel
med afseende å följetongens användning följdes både i
ena och andra riktningen i de flesta andra land, utom
i England, hvars tidningar icke nyttja någon särskild
följetongsrubrik och ej häller intaga romaner. – De
svenska tidningarna började först på 1840-talet att
begagna en särskild följetongsafdelning. Denna fylles
nästan uteslutande af noveller eller längre romaner,
nu för tiden oftast öfversättningar, under det den
literära, teater- och konstkritiken, reseskildringar
och kåserier i allmänhet ingå i textafdelningen.
A. F.
Föllinge (ej Fölinge), lappmarkssocken i
Jämtlands län, Lits tingslag. Arealen (med
Hotagens kapell) uppgifves till 346,283 har. 2,496
innev. (1880). F. med Hotagens kapell utgör ett
konsistorielt pastorat i Hernösands stift, Jämtlands
norra kontrakt.
Fön, Fönvind. Se Föhn.
Fönster, anat., två nära hvarandra belägna
hål i innerörats benkapselvägg. Det ena hålet
leder från trumhålan till innerörats förgård
(vestibulum), är aflångt och kallas det ovala
fönstret (fenestra ovalis); det är tillstängdt genom
den s. k. stigbygelns i detsamma infogade platta
fotskifva. Det andra hålet leder från trumhålan
till snäckan och kallas det runda fönstret (fenestra
rotunda); det är tillslutet med en bindväfshinna.
G. R.
Fönsterflugan l. vanliga husflugan, Musca domestica,
zool., hörande till slägtet Musca under tvåvingarnas
ordning (Diptera) bland insekterna. Hon är till
färgen svartaktig med ljusare panna, mäter omkr. 5
mm. i längd och förekommer i hela Skandinavien,
der hon träffas allmänt i boningshusen, i synnerhet
om sommaren, då hon kan vara ganska besvärlig för
menniskan. Mot hösten dö de flesta husflugorna af
köld. En stor mängd falla äfven offer för ett slags
mögelsvamp. Äggen och larverna träffas i allahanda
slags orenlighet. J. G. T.
För. 1. Skeppsb., betecknar ett fartygs främre
del. Se Förskepp. – 2. Sjöv., motsats mot akter,
nyttjas a) för att beteckna något, som är beläget
i, tillhör eller skall utföras i främre delen af
fartyget, såsom förstäf, förmärsrå, förbrassar,
försegel, fir af för! o. s. v.; b) i bemärkelse tätt
intill, t. ex. hala för en flagg, ta’ för ett skot
o. s. v. Följande sammansättningar, hvaruti för
ingår, nyttjas för att angifva ungefärlig rörelse,
riktning l. läge inuti fartyget l. i förhållande
till detsamma: förifrån, från fören mot aktern;
förlig,
belägen i riktning från aktern åt fören, kommande
förifrån (om vinden); förlig vind begagnas stundom,
ehuru oriktigt, i bemärkelsen "fördevind";
förom, närmare fören l. förligare; förut, i fören
l. förlig riktning; föröfver, mot fören i riktning
från aktern. Ungefärliga riktningen till förligt,
utom fartyget, belägna föremål angifves vanligen
sålunda: rätt förut, omkring 1 streck (1/32 af
kompasskifvan) på hvardera sidan om kölens riktning;
förligare än kranbalksvis, från 1 till 3 streck från
samma riktning; kranbalksvis från 3 till 5 streck
från samma riktning; förom tvärs l. akterligare
än kranbalksvis, från 3 till 1 streck förom en
linie vinkelrät mot kölens riktning. Ett föremål som
befinner sig inom 1 streck på ömse sidor om sistnämnda
linie säges vara tvärs l. tvärs ut. Jfr Akter, Bog.
O. E. G. N.
Föra, socken i Kalmar län, Ölands norra mots
tingslag, Åkerbo härad. Arealen 3,601 har. 1,016
innev. (1880). Annex till Persnäs, Kalmar stift,
Ölands norra kontrakt.
Förankring. Se Ankare 3.
Förband, med., den konstmässigt anlagda betäckning,
hvarmed afses att skydda kroppsdelar, som äro
skadade, vare sig genom sår eller genom brott af ben
o. dyl. Till skyddande af sår, färska eller gamla,
har man användt en ofantlig mängd medikamentösa och
andra ämnen, upplösta i vatten, inmängda i fett, såsom
salvor eller plåster, sammansättningar med glycerin,
grötar, någon gång äfven pulver m. m. Deröfver hafva
lagts linneskaf (charpi), bomull och kompresser af
linne samt bindor af hvarjehanda slag, Den moderna
kirurgien har högst betydligt minskat mängden af
dessa förbandsämnen. På färska sår, åtminstone större
sådana, försöker man att förhindra vargörning genom
de antiseptiska förbanden. Grötarna hafva såsom
betäckning å sår mestadels försvunnit, och salvorna
hafva blifvit förenklade. Å sådana sår, som måste
lemnas öppna, har linneskafvet blifvit ersatt med
bomull, synnerligast sådan, som impregnerats med
antiseptiska medel. För benbrott (se d. o.) äro
förbanden mera sammansatta. Rsr.
Förband, skogsv. Se Förbund.
Förbandsplats. Se Ambulans.
Förbehållet, Andliga (Lat. Reservatum ecclesiasticum,
T. Geistlicher vorbehalt), den, till katolska
kyrkans förmån, i Augsburgsfredsslutet 1555 införda
bestämmelsen att hvarje andlig furste inom Tyska
riket, hvilken öfvergaf ofvannämnda kyrka, skulle
vara förlustig sitt stånd och sitt ämbete. Det var
för att till katolicismen återföra alla de landområden
(ärkebiskops- och biskopsstift o. d.), hvilka i strid
mot denna bestämmelse indragits och kommit under
protestantiska landsfurstar, som restitutionsediktet
1629 utfärdades af kejsar Ferdinand II.
Förbening l. Ossifikation, med., är dels en naturlig
process, som försiggår i delar, som skola blifva
fasta, d. v. s. i de verkliga benen, dels en sjuklig
eller patologisk. Den normala förbeningen eller
benbildningen börjar hos menniskan och de högre
djuren redan under fosterlifvet, men endast i ringa
omfång; den fortsätter sedermera under hela barna-
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
