Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förgyllning - Förgården i örat - Förgät mig ej - Förhala - Förhand - Förhandlings-metod (-princip l. -maxim) - Förhud - Förhuggning (befästningskonst) - Förhuggning (skogshushållning) - Förhus, Salomos (Salomos pelaresal)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven lösningar af guldklorid och natriumpyrofosfat,
af cyanguldkalium o. s. v. användas. Föremål af jern
och stål förkoppras före förgyllningen, eller ock
kunna de efter etsning med salpetersyra förgyllas
med en lösning af guldklorid i eter. – Om galvanisk
förgyllning se Galvanoplastik. – Förgyllning på glas
och porslin åstadkommes medelst påläggning af fint
fördeladt guld, blandadt med basiskt vismutnitrat,
blyhvitt eller borax och utrördt med terpentin,
gummivatten e. d., hvarefter föremålen brännas
i ugn och poleras. Mindre hållbar förgyllning
erhålles genom påläggning och inbränning af med
svafvelbalsam utrifvet knallguld. Förgyllning
på glas kan äfven åstadkommas med en blandning
af guldklorid, ammoniak och citronsyra.
S. J-n.
Förgården i örat (vestibulum), anat., kallas det
inuti klippbenet befintliga rum, som är beläget
mellan båg-gångarna och snäckan, och i hvilket
en stor del af det egentliga inre membranösa
hörselorganet (sacculus, utriculus och ampullerna
jämte deras nervutbredningar) befinner sig.
G. R.
Förgät mig ej, bot. Se Myosotis.
Förhala, sjöv., medelst kablar eller trossar,
fastgjorda i land eller i utförda ankare, eller
ock medelst bogsering förflytta ett fartyg kortare
sträckor, såsom från ankarplats till kaj eller
brobänk. Jfr Bogsera, Varpa. O. E. G. N.
Förhand, sjöv. I förhand vid ett arbete sägas den
eller de vara, som äro främst och leda arbetet; vid
halning af ett tåg (en "ända"), de som befinna sig
närmast beläggningsstället för att i rätt tid stoppa
och belägga. – Komma i förhand, vid halning af en
ända förflytta sig från "sladden" närmare ändans
ledarblock, hvarigenom kraften bättre användes. –
Förhandsbukt, en del af ankarkettingen eller
ankartåget, som uppskjutes på däck, akter om beting
eller bråspel, för att, då ankaret skall fällas,
tillåta detsamma obehindradt nå bottnen. Jfr
Beting, Bråspel. – Förhandskarl, den, som är i
förhand vid eller närmast leder ett arbete samt
för detsammas utförande bär ett visst ansvar.
O. E. G. N.
Förhandlings-metod (-princip l. -maxim), jur.,
den anordning af rättegången, enligt hvilken sakens
utredning är helt och hållet öfverlemnad åt partenia,
hvilka förhandla inför domaren, som på grund deraf
dömer. Den motsatta metoden kallas undersökningsmetod,
emedan domaren sjelf, oberoende af parternas
åtgöranden, undersöker saken och söker utreda dennas
sammanhang. Dessa olika metoder kunna användas såväl
i tvistemåls- som i brottmålsprocessen. I denna
senare betecknas motsatsen vanligen genom uttrycken
ackusatoriskt och inqvisitoriskt förfarande. –
Denna motsats innebär egentligen endast en olikhet i
domarens ställning och sjelfverksamhet i rättegången,
men inverkar ej bestämmande på rättegångssättets
karakter i det hela. Skarpast har den framträdt
i brottmålsprocessen. Inom civilprocessen sökte
Fredrik II genom den preussiska "Allgemeine
gerichtsordnung" (promulgerad 1793) strängt genomföra
undersökningsmetoden. Men
i allmänhet har i fråga om tvistemålen
förhandlingsmetoden vunnit öfvervägande
tillämpning. 1734 års lag antager icke någondera
metoden i dess renhet; i brottmålen tillkommer domaren
en mer vidtgående verksamhet än i tvistemålen, ehuru
äfven der bristen på rättsbildade rättegångsbiträden
måste ersättas genom domarens biträde åt parterna. I
Norge och Danmark är förhandlingsmetoden skarpt
genomförd i civilproprocessen. – Företrädet i
fråga om de olika rättegångsmetoderna kan icke
utan hänsyn till gifna förhållanden bestämmas. Mot
undersökningsmetoden kan anmärkas, att den gör domaren
till part i saken och sålunda tvingar honom till en
verksamhet, som med det egentliga domarekallet är
oförenlig. Men då målet för all rättegång, ej mindre
i tvistemål än i brottmål, måste vara sakens riktiga
afgörande på grund af en fullständig utredning
af dennas sammanhang, bör förhandlingsmetoden ej
strängt fasthållas, der parterna sakna förmåga att
sjelfva åstadkomma en sådan, såsom fallet är, der
ett verkligt advokatstånd saknas. I alla händelser
kräfver icke förhandlingsmetodens genomförande en
fullständig passivitet å domarens sida. De nyaste
civilprocesslagarna, hvilka med ett utbildadt
advokatväsende tillämpa denna metod, medgifva likväl
domaren en vidsträckt "processledande verksamhet".
I. Afz.
Förhud, anat., den hudfålla, som betäcker den
yttersta delen af mannens könslem, ollonet, och som
hos en del af de österländska folken aflägsnas genom
"omskärelsen". Rsr.
Förhuggning, befästningsk., utgöres af en mängd
korsvis öfver hvarandra fällda träd, med topparna
vända mot den fientliga sidan. De läggas i flere
rader bakom hvarandra, så att de bilda ett bälte af
20 till 40 m. bredd. För att försvåra förhuggningens
undanrödjande brukar man, om hon skall anbringas
på platsen, der träden fällas, ej fullständigt
afhugga dessa från stubbarna. Skola träden släpas till
annan plats, släpförhuggning, fastpålas stammarna
vid marken, och grenarna bindas tillsammans, eller
genomflätas med ett nät af jerntråd. Förhuggningar
hafva en stor passiv motståndsförmåga och användas
derför såsom stormhinder (se Fältbefästning),
synnerligast vid skogars och bebyggda orters
inrättande till försvar. De användas företrädesvis att
stänga mellanrummen mellan ställningens skansar eller
andra taktiska stödjepunkter. Grenförhuggningar
utföras af stora grenar eller mindre träd, som
väl fästpålas. De läggas vanligen i djupa grafvar
utmed ytter- och innerbranten, för att försvåra ned-
och uppklättrandet. O. A. B.
Förhuggning, skogsh., en afverkning, som
företages i bokskogar för att skaffa virke under
den tid, som förflyter mellan tvänne fröår, då
någon egentlig afverkning icke får utföras inom
hufvudbeståndet. Förhuggningen har dessutom till
ändamål att påskynda och befordra en ymnig frösättning
samt att åstadkomma en för fröets groning lämplig
fröbädd. C. G. Hz.
Förhus, Salomos, eller rättare Salomos pelaresal
(Grek. stoa), var en täckt pelaregång på östligaste
sidan af tempelplatsen i Jerusalem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
