Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla Upsala - Gamla verlden - Gamleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista gången som templet omtalas; föga mer än ett halft
århundrade senare fanns i G. en kristen biskop. –
En lemning från hednatiden äro de tre stora högarna
bredvid kyrkan, hvilka sägnen uppkallat efter Odin,
Tor och Frö. De äro till en del bildade af den
sandås, som stryker förbi kyrkan. Odins och Frös
högar öppnades 1846–47 och Tors hög 1874, utan att
dock lemna något synnerligen rikt fyndutbyte.
Först 1129 omtalas en biskop Henrik i Upsala, men han
förekommer ej i den biskopslängd (uppsatt i trettonde
årh.), hvilken före den förste ärkebiskopen, Stefan,
uppräknar fem nästan nakna namn: Severinus, Nicolaus,
Sveno, Henricus och Kopmannus. Den sistnämnde Henrik
är finnarnas bekante apostel och samtidig med Erik
d. helige, hvilken konung (enligt en 150 år yngre
källa) skall hafva fullbordat Gamla Upsala kyrka. I
denna kyrka, som var invigd åt den h. Laurentius,
jordades den kunglige martyrens ben, sedan han 1160
afrättats i Östra Aros af sin besegrare. 1164 blef,
på konung Sverkers, Ulf jarls och rikets biskopars
hemställan till påfven Alexander III, Alvastra-munken
Stefanus (d. 1185) invigd, på kyrkomötet i Sens,
till Sveriges ärkebiskop. Hans efterträdare vid
gamla Upsala kyrka voro Johannes (d. 1187), Petrus
(d. 1197), Olaus (d. 1200), Valerius (d. 1219),
Olaus Basatömir (d. 1234), Jarlinus (d. 1255),
Laurentius (d. 1266) och Fulco (d. 1277) af den
lysande Ängel-slägten. Under den sistnämndes tid
flyttades ärkebiskopssätet, 1273.
Orsaken till flyttningen var att Gamla Upsala,
som äfven på den tid, då åns mynning låg vid
nuv. Upsala (deraf dettas namn Östra Aros),
ej hade något synnerligen gynnsamt läge, måste
under jordvallens fortgående höjning och å-ledens
derigenom minskade farbarhet afstå till Östra Aros
all betydelse som handelsplats. Dertill kom förlusten
af att vara hednakultens medelpunkt, hvilken förlust
värdigheten af att rymma Sveriges ärkebiskopssäte
ej tyckes hafva ersatt. När derför kyrkan nedbrunnit
("för lång tid tillbaka" heter det i påfvebullan af
1245), insåg man snart olämpligheten af att på samma
ställe uppföra en ny katedralkyrka, och ärkedjeknen
(sedan ärkebiskop) Fulco utverkade i Rom en bulla af
Alexander IV, dat. d. 5 Sept. 1258, hvilken medgaf,
att kyrkan skulle få, dock med bibehållande af
namnet, flyttas till ett lämpligare ställe. Som orsak
dertill uppgifves, att kyrkan låg på ett obetydligt
och föraktadt ställe, så att ej många der infunno sig,
ej ens på de förnämsta festdagarna, då ärkebiskopen
sjelf predikade. Det dröjde dock 12 år, innan man i
Sverige fick saken afgjord. Men år 1270 förklarade
konung Valdemar och hans stormän på ett möte i
Söderköping, att, alldenstund Upsala kyrka stode ensam
och öfvergifven samt dels för sitt gamla byggnadssätt,
dels för af eldsvåda förorsakad skada lutade till
förfall, hade de beslutit att flytta stiftet till
ett bättre ställe. Att denna plats borde vara Östra
Aros uttalades i en af de sex lydbiskoparna utfärdad
skrifvelse af d. 9 Sept. 1271. 1273 flyttades också,
i närvaro af konung Valdemar och Fulco, Erik d.
heliges och ärkebiskoparnas ben från sitt forna
hvilorum. Östra Aros antog mycket snart namnet
Upsala, och dess namne fick heta Gamla Upsala, en
benämning, som förekommer redan 1306. Glömskan höljde
med sådan snabbhet den öfvergifna platsens minnen,
att man 1302 kunde tala om att ärkebiskop Nils
"vunnit visshet" hvarest Erik d. heliges graf varit
i Upsala.
Sockenkyrkan är af ej ringa arkitektoniskt
intresse till följd af den höga ålder, som,
trots alla förändringar, ännu kan spåras i
dess byggnadssätt. Redan Verelius, Rudbeck och
Peringsköld anmärkte, att den tydligen framgått
ur en äldre byggnad. De icke blott påstodo, i
sin ifver för den fornkunskap de väckt till lif
och för fosterlandets höga ålder, hvarvid de ofta
sköto öfver målet, att denna äldre byggnad varit det
gamla afgudatemplet, utan trodde sig äfven kunna med
säkerhet rekonstruera dettas utseende (se Peringskölds
"Monumenta Uplanadiae"). Den nyare forskningen har
ej velat godkänna detta resultat, och K. G. Brunius,
som noga beskrifvit kyrkan ("Konstanteckningar under
en resa år 1849"), anser, att den äldre byggnad,
hvaraf man för sockenkyrkan begagnat sig, varit den
gamla i korsform byggda och med tornparti i midten
försedda metropolitankyrkan. Han erinrar ock om dess
likhet i vissa hufvuddrag (särskildt i de två höga
rundbågiga genomgångarna å hvarje af tornpartiets
sidor) med S:t Olofs kyrka i Sigtuna och anser,
att bägge härstamma från en fornengelsk, eller,
om man så vill, fornnormandisk typ, hvilket kan
förklaras af den engelska kyrkans starka inverkan
på kristendomens utbredande i vårt land. Rudbecks
gräfningar, med åtföljande fynd af ben efter hästar
och hökar, tyckas antyda, att afgudatemplet dock
stått på ungefär samma plats som den kristna kyrkan.
Allt hvad som berättas om Gamla Upsala efter
de anteckningar, som en biskop Karl i Vesterås
(d. omkr. 1283) skulle lemnat efter sig, såsom
att Sverker I lagt grunden till domkyrkan 1138 och
dermed förenat hvad som efter branden qvarstod af
hednatemplet etc., kan ej längre tagas i betraktande,
då allt talar för att ett falsarium här föreligger.
C. A.
2. Socken i Upsala län, Vaksala härad, Upsala
läns mellersta domsaga. Arealen 3,370 har. 1,002
innev. (1880). Prebendepastorat af 3:dje kl., Upsala
stift, Vaksala kontrakt. (Se vidare ofvanstående).
Gamla verlden kallas med ett gemensamt namn de redan
af forntidens folk kända verldsdelarna: Europa, Asien
och Afrika, till skilnad från den senare upptäckta
Nya verlden (Amerika).
Gamleby. 1. Socken i Kalmar län, Södra Tjusts
härad. Arealen 12,280 har. 2,857 innev. (1880). Regalt
pastorat af 1:sta kl., Linköpings stift, Södra Tjusts
kontrakt. – 2. Köping i ofvannämnda socken, vid öfre
änden af Gamlebyviken. 264 innev. (1879). God hamn,
tillräckligt djup för större fartyg. Jernvägsstation
(vid Vestervik–Åtvidaberg–Bersbo-banan),
telegrafstation, postkontor samt afdelningskontor
för Kalmar enskilda bank. Utförsel af trävaror och
spanmål. I G. hemmahörande fartyg voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
