Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ghys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefde han i Florens, der han dog 1873. Bland
hans få i tryck offentliggjorda dikter äro L’esule
(1829, många upplagor) och La visione (1833) de mest
berömda. Det förstnämnda skaldestycket, som utgjorde
det nationella frihetssträfvandets "credo", utöfvade
stort inflytande på Garibaldi.
Giant’s causeway [djejants kåsoä],"jättechaussén",
kallas en egendomlig basaltbildning på norra
kusten af irländska grefskapet Antrim, bestående af
omkr. 40,000 merendels sexkantiga basaltpelare, med
en genomskärning af 40–50 cm., hvilka bilda en 40–46
m. bred damm, som sträcker sig omkr. 170 m. ut i
hafvet och delvis höjer sig 6–12 m. öfver vattenytan.
Giaour. Se Giaur.
Giarre [dsjar-], stad på Sicilien, prov. Catania,
mellan Etna och hafvet. Omkr. 7,000 innev. (17,400 i
kommunen). Två timmars väg derifrån visas lemningarna
af den beryktade jättelika kastanjen på Etna ("de
hundra hästarnas kastanj", It. castagno di cento
cavalli).
Giarretta [dsja-] l. Simeto, flod på Sicilien,
rinner upp i prov. Messina, flyter i sydöstlig
riktning och faller ut i Joniska hafvet, 15 km. s. om
Catania. Längd 148 km. Bifloder: Salso, Dittaino och
Gurna fr. h.
Giaur l. Giaour (turkisk förvrängning af det
arabiska kafir), otrogen, hos turkarna en skymflig
benämning på alla icke-muhamedaner, i synnerhet på
de kristna. – En berättande dikt af Byron bär titeln
"The giaour".
Gibbon [gibbön], Edward, engelsk historieskrifvare,
föddes i Putney, Surrey, d. 27 April (g. st.) 1737. En
ovanlig läslust dref G. redan såsom barn att rent af
sluka böcker, i synnerhet historiska arbeten. Han
blef 1752 student vid Oxfords universitet samt
innehade då, enligt sitt eget vittnesbörd, ett
"förråd af vetande, som skulle hafva bragt en lärd
i förlägenhet, men var på samma gång till den grad
okunnig, att en skolgosse borde blygas deröfver". De
fjorton månader han stannade i Oxford synas mindre
varit egnade åt inhemtande af kunskaper än åt glada
förströelser; den mest märkvärdiga tilldragelsen
derunder var, att han öfvergick till katolska
läran (Juni 1753), hvilket åter hade till följd,
att han relegerades från universitetet. Han sändes
till Lausanne och stannade der fem år, inackorderad
hos en calvinistisk prest, Pavilliard, som hade ett
synnerligen lyckligt inflytande på hans utveckling och
studier. G. förvärfvade djupa insigter i franska och
latin samt i logik, metafysik och lagfarenhet och lade
en god grund i grekiska. Inom mindre tid än två år
gick han åter öfver till sina fäders tro, juldagen
1754. Efter sin återkomst till England. 1758,
fortsatte han sina studier i sin faders hem och
blef så småningom en sansad, förståndig, beräknande
epikureisk filosof, som sökte lifvets högsta goda
i måttliga, ordnade och ädla njutningar. Ett anfall
af patriotisk ifver afbröt detta lugna lif. I juni
1759 inträdde han såsom kapten i Hampshiremilisen, i
hvilken befattning han qvarstod till Dec. 1762. Denna
tjenstgöring skänkte honom en förbättrad helsa och
någon insigt i de krigiska öfningarna samt
blef icke utan gagn för den blifvande
historieskrifvåren. Åren 1763–65 tillbragte han
på resor i Frankrike, Schweiz och Italien. Det var
en höstqväll under denna resa, som han, fördjupad
i tankar bland Capitoliums ruiner, först fick det
infallet att teckna romerska kejsaredömets öden. Efter
hemkomsten fortsatte han tjenstgöringen vid sitt
regemente och steg till rangen af öfverste. Men nu
grep han sig an med en annan för hans sinnesriktning
mera lämplig uppgift. Redan 1761 hade han författat
en Essai sur l’étude de la littérature, 1767 blef
han medredaktör i en literär tidskrift, "Mémoires
littéraires de la Grande-Bretagne" (1767–68),
och 1770 utgaf han Critical observations, ett
tämligen bittert angrepp på den berömde författaren
Warburton, men flödande af lärdom och utmärkt genom
en elegant stil. 1776 utkom första delen af hans
stora verk History of the decline and fall of the
roman empire (2:dra och 3:dje delarna utkommo 1781),
hvars framgång var nästan exempellös. Man beundrade
författarens noggranna och vidsträckta beläsenhet,
hans lifliga beskrifningar, bitande qvickhet,
storartade uppfattning och artistiska gruppering af
detaljerna, men hans försåtliga angrepp och hånande
ton mot den kristna tron väckte stort ogillande. G.,
som 1774 hade blifvit ledamot af parlamentet, der han
aldrig ens försökte hålla ett tal, var 1779–82 en af
the lords of trade (ledamot af handelskammaren). 1783
flyttade han till Lausanne, der han utarbetade de
tre sista delarna af sin historia, hvilka utgåfvos i
London 1788. I Lausanne vistades G., med undantag af
ett besök i England 1787–88, ända till 1793, då han
undan de stormar franska revolutionen framkallade
återvände till hemlandet. Död i London d. 16
Jan. 1794. G:s romerska historia – sannolikt det
största historiska arbete på engelska språket – har
många gånger omtryckts i England och öfverflyttats på
de flesta europeiska språk (på svenska under titeln
"Historia om romerska kejsardömets aftagande och
fall", 1820–34). Efter G:s död utgaf hans vän
lord Sheffield Gibbon’s miscellaneous works,
with memoirs of his life and writings, composed
by himself, illustrated from his letters with
occasional notes and narrative (1796). A. B. B.
Gibbonerna l. Långarmade aporna, Hylobatidae,
zool., bilda en afdelning bland de smalnäsiga
aporna och igenkännas på sitt lilla, äggformiga
hufvud med menniskolikt ansigte, sin smärta kropp
samt sina mycket långa och, då djuret befinner sig i
upprat ställning, nästan ända till marken räckande
armar. Händerna äro långa och hafva stundom pek-
och långfingrarna sammanvuxna inbördes. Sittvalkarna
äro små, och svans saknas. Pelsen är rik och ofta
silkeslen. Dithörande arter tillhöra Ostindien
jämte kringliggande öar, äro af tämligen betydlig
storlek, dock sällan öfver 90 cm. höga, samt till sin
kroppsbyggnad särskildt afpassade för att klättra
och utföra snabba rörelser. Bröstkorgen är vid och
lemnar derigenom plats för stora lungor; benen äro
starka, och de utomordentligt långa armarna ypperliga
griporgan. På marken rör sig en gibbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
