Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giles ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt utnämndes 1863 till lektor i grekiska och
latinska språken vid Gefle högre elementarläroverk
och förordnades omedelbart derefter till rektor vid
högre elementarläroverket i Hudiksvall. 1871 blef
han t. f. rektor vid Stockholms gymnasium, hvilken
befattning han tillträdde 1872 och innehade till
1880, då Stockholms gymnasium upphörde, hvarefter han
förordnades till rektor vid högre allmänna läroverket
å Norrmalm (Stockholm), hvilken befattning han ännu
(1882) innehar. 1881 öfverflyttades han såsom lektor
till sist nämnda läroverk. Under treårsperioden
1879–81 var G. en af Stockholms stads representanter
i Andra kammaren. 1873 deltog han såsom ledamot i
komitén för afgifvande af betänkande och förslag till
inrättande af en pedagogisk undervisningsanstalt för
elementarlärare och 1874 i komitén för revision,
efter vissa förut bestämda grunder, af då gällande
stadga för rikets elementarläroverk. Utom tvänne
akademiska afhandlingar har G. offentliggjort
åtskilliga uppsatser i läroverksprogram och i
"Pedagogisk tidskrift".
Gillmore [gilmår], Quincy Adams, nordamerikansk
militär och författare, född i Ohio 1825, utnämndes
1849 till sekundlöjtnant vid artilleriet och
tjenstgjorde åren 1852–56 såsom biträdande
instruktör i praktisk artillerivetenskap i
West-Point. Vid inbördeskrigets utbrott (1861)
blef han artillerikapten och anställdes vid general
Shermans stab. Efter att hafva intagit Fort Pulaski
i Georgia (April 1862) befordrades han 1863 till
brigadgeneral vid de frivilliga, förde befälet i
slaget vid Somerset (Mars 1863) och ledde belägringen
af Charleston. Vid krigets slut (1865) erhöll
G. afsked från sin tjenst vid de frivilliga och blef
i stället major vid artilleriet. Han har författat
bl. a.: A practical treatise on limes, hydraulic
cements and mortars (1863), Official reports of
operations against the defences of Charleston harbour
(1864), A supplementary report on the engineer and
artillery operations (1865).
Gillray [-rä], James, engelsk karikatyrtecknare
och kopparstickare, f. 1757, drog först omkring i
landet med en skådespelaretrupp och ingick sedan
som lärjunge vid Londons kungliga akademi. 1779
började han teckna karikatyrer och egnade sig
sedan uteslutande åt denna konstart, i hvilken hans
ovanliga förmåga att återgifva personers anletsdrag,
äfven om han sett dem endast en enda gång, kom
honom väl till pass. Hans satir riktades oftast
mot fransmännen, särskildt mot Napoleon I, men med
sin skarpa grafstickel anföll han äfven Fox, Pitt,
prinsen af Wales, konung Georg III och dennes gemål
m. fl., ja sjelfva den engelska konstitutionen. G. är
måhända den ypperste karikatyrtecknare, som någon tid
frambragt. "Han angrep hvarhälst hans underbart skarpa
öga upptäckte en blottad punkt, en motsägelse, ett
missbruk, en lumpenhet. Och i konsten att framhålla en
sådan punkt har ingen gått längre. Hans teckning var
korrektare och finare, hans gruppering konstnärligare
än Hogarths, och hans säkerhet så stor, att bilderna
flöto direkt, utan föregående skiss, genom nålen på
plåten"
(Estlander). G. dog 1815 på ett dårhus, dit hans regellösa
lefnadssätt slutligen hade fört honom. The caricatures
of Gillray utkommo 1815–26. En ny upplaga af hans
arbeten utgafs 1874.
Gillstad, socken i Skaraborgs län, Kållands
härad. Arealen 1,485 har. 503 innev. (1880). Annex
till Örslösa, Skara stift. Kållands kontrakt.
Gilly [sjilli], Friedrich, tysk arkitekt, son af
arkitekten David G. (f. 1745, d. 1808), f. 1771,
var verksam i Berlin. Han dog redan 1800, men hade då
likväl hunnit skapa sig ett namn såsom banbrytare för
den antika stilriktningen inom arkitekturen i Berlin,
sådan denna riktning sedermera utbildades af hans
ryktbare lärjunge Schinkel.
Gilm, Hermann von. österrikisk skald, f. 1812,
d. 1864, trädde 1834 i statens tjenst och erhöll
1847 anställning i hofkansliet i Wien samt blef 1854
ståthållaresekreterare i Linz. G. utmärkte sig såsom
lyriker genom rik fantasi och formfulländning. Hans
Sonetle aus Wälschtirol räknas till de bästa på
tyska skrifna sonetter. En samling af hans Gedichte
utkom 1864–65.
Gilman, Caroline, född Howard, amerikansk
författarinna, född i Boston 1794, framträdde vid
16 års ålder med poemet Jephthah’s Rash Vow och
derefter med Jairus’s daughter. 1819 flyttade hon till
Charleston och gifte sig med den unitariske presten
och skriftställaren Samuel G. 1832 började hon utgifva
barntidningen "Rosebud", sedan kallad "Southern Rose",
för hvilken hon författade en mängd uppsatser.
Gilolo. Se Djilolo.
Gil Polo [chil], Gasparo, spansk skald,
f. omkr. 1540, d. 1591, var till en början advokat i
sin fädernestad, men tjenstgjorde efter 1572 i finans-
och domänförvaltningen. G. är i synnerhet bekant för
sin under titeln Diana enamorada ("Den förälskade
Diana") 1564 utgifna fortsättning af Montemayors
herde-roman Diana. G:s arbete öfverträffar Montemayors
i språkets skönhet och renhet samt i de i romanen
inströdda skaldestyckenas formfulländning.
Gil Vicente [sjil visängti], "det portugisiska
dramats fader", f. omkr. 1475, d. omkr. 1536, skref
både på spanska och portugisiska flere teaterstycken,
dels s. k. autos (andliga stycken), i hvilka spåras
inflytande af de franska och latinska mysterierna,
samt dels tragikomedier och farcer, hvilka på det
mest glänsande sätt vittna om författarens skarpa
uppfattning af verkligheten. Vid nästan alla större
portugisiska hoffester på hans tid uppfördes af honom
författade dramatiska stycken. 1834 utgafvo Bareto
Feio och Monteiro en korrekt upplaga af hans arbeten
jämte inledning och glossarium. De på spanska skrifna
"autos" intogos 1832 i Böhl von Fabers "Teatro
español anterior á Lope de Vega". G., som äfven var
skådespelare, bildade omkring sig en diktareskola,
till hvilken äfven Camoëns räknas. Hans dotter Paula,
hofdam hos infantinnan Maria, utvecklades af honom
till sin tids förnämsta skådespelerska. B. M.
Gil y Zarate [chil], Antonio, spansk dramatiker,
f. 1793, fick 1820 anställning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
