- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1317-1318

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glycium ... - Gniben, en 50 m. hög klint, som bildar den nordvestligaste spetsen af Själlands odde - Gnida, gnidning, ingnidning, med. - Gnipahålan (Gnupahålan). Se Garm - Gnista. Se Elektrisk gnista och Galvanisk gnista - Gnistan, ett i Göteborg stiftadt sällskap - Gnistinduktor, fys. - Gnistmikrometer. Se Gnistmätare - Gnistmätare, fys. - Gnistsläckare, mek. - Gnitaheden. Se Fafne - Gnodingslägtet, zool.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanligen mycket stort rotämne. Dithörande växter äro träd
eller buskar, stundom slingrande, med knöligt ledade,
motsatta eller gyttrade grenar eller stundom med en
uteslutande på bredden eller i omfånget utvecklad
stam (Welwitschia), som å öfre ytan är genom en
fåra delad i två hälfter. Familjen omfattar tre
slägten: Ephedra, Gnetum och Welwitschia, af hvilka
Ephedra tillhör Medelhafslanden, Gnetum Ostindien
och Welwitschia mellersta Afrikas öckenhögslätter.
O. T. S.

Gniben, en 50 m. hög klint, som bildar den
nordvestligaste spetsen af Själlands odde. Derifrån
sträcker sig Själlands rev långt ut i Kattegat.

Gnida, gnidning, ingnidning, med., betecknar ett
tillvägagående, hvarigenom vanligast fett eller
något liknande ämne (t. ex. olja, salva, gyttja)
eller något s. k. liniment af mer eller mindre
retande beskaffenhet utbredes och i större eller
mindre mängd införes i hudens yttre lager eller i
svettkörtelgångarnas mynningar ("hudens porer"), eller
ock, om det använda ämnet är flyktigt retande, får
afdunsta från kroppsytan, sedan detsamma framkallat
rodnad i huden i förening med en känsla af stickning
och sveda i detta organ. Gnidningen verkställes
vanligast på det sätt att man under stadigt,
lindrigare eller hårdare, tryck förer antingen
enbart flata handen eller, vid ingnidning af salvor,
fingerspetsarna fram och tillbaka å huden öfver den
kroppsdel, som skall behandlas. Stundom forstärkes
retningen å huden medelst användandet af ylle,
grofva, sträfva, för ändamålet särskildt förfärdigade
vantar o. d. Man kan äfven på detta sätt bearbeta
huden med en grof handdukssnibb, blött i kallt
vatten o. s. v. Mångfaldiga olika oljor, liniment
och salvor användas vid gnidningar. Allmänheten
sätter vanligen mest lit till de olika slagen
af liniment, såsom verksamma mot, s. k. "håll",
rheumatiska smärtor, svullnader efter stötar,
ledvrickningar m. m. Deremot fäster den sig mindre vid
den helsobringande verkan, som sjelfva gnidningen
åstadkommer, derigenom att densamma framkallar
uppsugning medelst lymf- och blodkärlen af de
"stockade" vätskor, som förorsaka den rheumatiska
smärtan eller svullnaden. All sådan gnidning bör
hälst verkställas så, att hvarje strykning föres
från periferien mot centrum, d. v. s. i den riktning,
som lymfkärlen bortleda de uppsugna vätskorna. (Jfr
Massage.) Ingnidning deremot af sådana salvor,
t. ex. qvicksilfversalva, jodsalva o. s. v., genom
hvilkas uppsugning genom huden och införande på den
vägen i organismen man afser att erhålla allmänna
verkningar, måste verkställas medelst ett lindrigare
tryck med fingrarna, som tillräckligt länge föras i
olika riktningar å huden, tills den använda mängden
salva så mycket som möjligt inträngt i densamma.
O. T. S.

Gnipahålan (Gnupahålan). Se Garm.

Gnista. Se Elektrisk gnista och Galvanisk gnista.

Gnistan, ett i Göteborg, efter mönstret af
Stockholmssällskapet Idun, d. 27 Nov. 1878 stiftadt
sällskap, som har till syftemål att utgöra

en föreningspunkt för Göteborgs konstnärer,
vetenskapsidkare, skriftställare och
konstälskare. Sällskapet, som i början af 1879 antog
namn och stadgar, sammanträder en gång i hvarje månad,
utom under de tre sommarmånaderna. Vid sammankomsterna
hållas föredrag och meningsutbyten, hvarjämte
konstföremål äro utställda. Genom sällskapets försorg
anordnades i Januari 1880 en konstindustri-utställning
och sommaren 1881 en nordisk konstutställning. Vid den
senare (den till nummertalet största konstutställning,
som dittills egt rum i Sverige) voro omkr. 300
nordiske konstnärer representerade med tillsammans
omkr. 750 arbeten, och konstverk försåldes till ett
sammanlagdt belopp af omkr. 100,000 kr. I samband med
denna utställning hölls (Juni 1881) ett konstnärsmöte,
hvari omkr. 150 konstnärer deltogo. F. n. (1882)
räknar sällskapet omkr. 100 medlemmar.
K. W-g.

Gnistinduktor, fys., är en Ruhmkorffs
induktionsapparat. Se d. o.

Gnistmikrometer. Se Gnistmätare.

Gnistmätare, fys., en apparat för att mäta
längden af en elektrisk gnista. Den består af
tvänne mässingskulor, som stå i förening med
hvar sin af en laddflaskas beläggningar, och
af hvilka den ena är rörlig. Å apparaten finnes
en skala, med hvilken afståndet mellan kulorna
uppmätes. Om den rörliga kulan kan förflyttas medelst
mikrometerskruf, kallas apparaten gnistmikrometer.
K. L.

Gnistsläckare, mek., apparater, som begagnas vid
eldstäder med låga skorstenar, t. ex. lokomotiv och
lokomobiler, för att hindra förbränningsprodukterna
att medföra gnistor vid utströmningen genom
skorstenens mynning. Det gifves gnistsläckare af
flere olika slag. Vid en anordning af gnistsläckaren
gör man bruk af en i form af en stympad kon böjd
jernplåt, som är försedd med ett antal små hål,
hvarigenom förbränningsprodukterna strömma,
qvarlemnande de glödande fasta styckena, hvilka
nedfalla. – Vid en annan konstruktion nyttjas
ett slags rost, bildad af snedt ställda, platta,
jernstänger, anbringade i röklådan öfver den högsta
raden af tuber. Förbränningsprodukterna måste passera
genom dessa stängers mellanrum, hvarvid de afvika
från den ursprungliga riktningen. De små glödande
kolstyckena komma då att nedfalla i röklådan. –
Vid en för T. Munktell i Sverige patenterad
s. k. vattengnistsläckare till lokomobiler tvingas
de heta gaserna att förändra riktning, i det de
möta en vid skorstenens nedre del varande konisk
hatt. Kolstyckena nedfalla då i ett med vatten
fyldt kärl, som omgifver en del af skorstenen.
G. R. D.

Gnitaheden, Se Fafne.

Gnodingsslägtet, Trigla, zool., ett till simpfiskarnas
familj hörande slägte bland de taggfeniga
fiskarna. Dithörande fiskar utmärka sig genom
stort, pyramidformigt, såväl ofvan som på sidorna
benklädt hufvud. Kroppen är täckt af mycket små
fjäll. Ryggfenorna äro två, af hvilka den främsta är
den kortaste. Bröstfenorna äro stora, med tre fria,
ledade, tjocka strålar, hvilka tjena både till att
krypa med på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:18 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free