Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greenwich ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryttarestod (fullb. 1843) samt gruppen The rescue,
framställande en strid mellan en kolonistfamilj
och en indian (de båda sistnämnda verken i Förenta
staternas Kapitolium). G. skref jämväl åtskilliga
goda afhandlingar öfver estetiska ämnen.
Greenwich [grinidsj], stad i engelska grefskapet
Kent, vid Themsens södra strand, 9,6 km. nedanför
Londonbron. 169,361 innev. (1871). G. är verldsbekant
för sitt forna storartade marinhospital och sitt
observatorium. På den plats der det förra nu står,
invid Themsen, fanns fordom ett kungligt palats
(Greenwich house), som redan 1300 var kungligt
residens, och der Henrik VIII samt hans döttrar
drottningarna Maria och Elisabet föddes. Karl II lät
nedrifva detta palats och påbörjade de nuvarande
byggnaderna, som fullbordades under Vilhelm III:s
regering och bestämdes till hospital för ålderstigne
sjömän. Antalet af de i hospitalet intagna invaliderna
(inpensioners) utgjorde omkr. 3,000, hvarjämte 5–6
tusen hade pensioner derifrån. Sedan 1869 underhållas
inga invalider i hospitalet, hvilket i stället blifvit
inrättadt till en sjökrigsskola (Royal naval college)
samt en skola (Royal hospital school) för barn af
underofficerare och manskap vid flottan. Söder om
hospitalet ligger den stora Greenwichparken (77
har), i hvars midt står på en kulle det engelska
nationalobservatoriet (bygdt 1675), öfver hvilket
engelsmän och andra draga första meridianen (17° 39’
46" ö. l. från Ferro, 2° 10’ 15" v. 1. från Paris’ och
18° 3’ 30" v. l. från Stockholms observatorium). Utom
ofvannämnda inrättningar har G. ett stort antal
försörjningshus och milda stiftelser.
Grefbäck, oriktig form för Gredbäck.
Gref Ebba kallades på grund af sin tilltagsenhet och
sitt manliga väsende Sten Eriksson Leijonhufvuds maka,
Ebba Lilliehök.
Greffe, J. G. Se Grävius.
Grefing, Lorens Ludvig, boktryckare, föddes i Lybeck
1714 och blef 1739 egen boktryckare i Stockholm. I
denna egenskap verkade han mycket för den svenska
typografiens höjande, i synnerhet genom ett för sin
tid mönstergillt utförande af de många och stora
arbeten, hvilka utgingo från hans tryckeri, hvarjämte
han öfvade en omfattande förlagsverksamhet. Bland
hans bästa alster må nämnas Dalins svenska historia,
De Geers Insecta, Modées samling af författningar
m. m. G. afled i Stockholm d. 12 April 1769.
-rn.
Grefsen vandkuranstalt. Se Kristiania.
Grefskap. 1. Ett åt en grefves styrelse öfverlemnadt
område eller en åt honom på vissa vilkor gifven
förläning. – 2. Eng. County, benämning på landskap
eller provinser i Stor-Britannien, Irland och i
Nord-Amerika.
Grefve (i Saliska lagen garafio l. grafio,
Angels. gerefa, T. graf, Holl. graaf, af oviss
härledning, motsv. Lat. comes, Fr. comte, Sp. conde,
Ital. conte, Eng. earl), adlig titel på person,
som innehar rang närmast öfver vicomte l. viscount och
friherre. Grafio betecknade hos frankerna egentligen
styresmannen öfver gau (se d. o.), men nyttjades
äfven såsom
titel för andra slags ämbetsmän, hvarvid ordet
dock erhöll ett på ämbetets art syftande tillägg
t. ex. borggrefve, pfalzgrefve, markgrefve. Då med
feodalväsendet det bruket uppstod att personer fingo
en grefves myndighet inom gränserna af sina egna gods,
började innehafvarna af de gamla gaugrefskapen, som
blifvit ärftliga, kalla, sig landtgrefvar, för att
skilja sig från den nya "länsgrefve"-klassen. Sedan
slutet af 1400-talet tillkom grefvetiteln i Tyskland
äfven sådana herrar, hvilkas besittningar voro
riksomedelbara. I början af 1800-talet mediatiserades
i Tyskland alla grefvar, utom landtgrefven af
Hessen-Homburg, hvilken bibehöll sin suveränitet
till ättens utgång, 1866. Rätten att upphöja i
grefligt stånd var i början kejsarens prerogativ,
men tillkommer numera hvarje regerande furste i
Tyskland. – Sedan Ludvig XI krossat feodaladeln i
Frankrike, upphörde hvarje samband mellan greflig
värdighet och ämbetsmyndighet, och "comte" blef
derefter endast en adlig titel. Denna afskaffades
1789, upplifvades 1806, afskaffades å nyo
1848 och återinfördes af Napoleon III efter
statskuppen 1852. – Hos angelsachserna kallades
högste ämbetsmannen i ett "hundred" (härad) gerefa,
men samma titel nyttjades, med någon förändring,
äfven om andra tjenstemän, t. ex. scirgerefa,
tungerefa, portgerefa m. m. Ordet har bibehållit
sig i ämbetstiteln sheriff. Grefvetiteln motsvaras
i England af predikatet earl (se d. o.). – I Danmark
infördes grefve- (och friherre-)värdigheten af
Kristian V, 1671. Grefvarna erhöllo grefskap
(om 2,600 tnr hartkorn, af hvilka 300 tnr jämte
hufvudgården voro skattefria), tiondefrihet,
domsrätt, patronatsrätt samt hals- och hand-rätt
öfver sina underhafvande. Med tiden inskränktes dessa
privilegier, och genom
1849 års grundlov upphäfdes alla adliga
företrädesrättigheter (Jfr Adel, sp. 126, 127).
De nuvarande danska "länsgrefvarna" äro endast
fideikommissarier, och deras fideikommiss benämnas
grefskap. Grefskapen äro (1882) 22 till antalet
(ett af dem, "Laurvig", är substitueradt med ett
fideikommisskapital). Utom grefskapsinnehafvarna
finnas åtskilliga familjer, hvilka genom kungliga
patent erhållit greflig rang och värdighet. –
På det finska riddarhuset hafva 11 grefliga ätter
blifvit introducerade, men af dessa äro redan fyra
utdöda å svärdssidan. – I Norge finnes hvarken
grefskap eller grefvevärdighet (jfr Adel, sp. 127).
I Sverige infördes den grefliga värdigheten af Erik
XIV, vid hans kröning i Upsala, d. 29 Juni 1561,
då han förlänade henne åt tre sina anförvandter:
riksråden Svante Sture till Hörningsholm,
Per Brahe till Rydboholm och Gustaf Johansson
(Tre rosor) till Haga. Invigningen försiggick med
samma lysande ceremonier, som finnas beskrifna i
art. Friherre. Någon tid derefter erhöllo de grefskap:
Per Brahe (d. 20 Mars 1562) Visingsborg (på Visingsö
i Vettern), Svante Sture (d. 11 Juni s. å.) Vestervik
(i Småland) och Gustaf Johansson (ungef. samtidigt)
Bogesund (i Vestergötland). Dessa län voro såväl med
afseende på område som de förmåner, hvilka åtföljde
dem, af jämförelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
