Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallonskalbagge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktämnets spets. Frukten – hallon, hjortron, åkerbär
– är bildad af en stor mängd stenfruktsartade,
spiralställda och med hvarandra sammanhängande
karpeller, sittande på ett kägellikt eller platt, icke
köttigt fäste (jfr Smultron). De flesta rubus-arter
äro refviga, några upprätta, taggväpnade buskar,
hvilkas stammar årligen förnyas, i det den stam,
som uppskjuter från roten under ena året, först det
andra bär frukt och sedan bortdör. Bladen äro hos
de flesta 3–7-fingrade, mera sällan parbladiga och
hos de örtartade (t. ex. hjortron) mera enkla. De
vanliga svenska hallonen hafva trinda årsstammar,
väpnade med borstlika taggar; bladen äro oftast
parbladiga och utgöras af fem nästan oskaftade,
äggrunda, lansettlika, tunna, under hvitludna
småblad. Blommorna, som äro mindre än hos öfriga
arter, sitta i qvastlika klasar; kronbladen äro
hvita, aflånga, uppstående; frukten är fint luden,
röd, eller hos vissa odlade varieteter, gul. Genom
odling hafva flere hallonsorter, "trädgårdshallon",
uppkommit, hvilka utmärka sig genom sina stora,
saftiga frukter. Frukterna, hallonen - af allmänheten
ansedda såsom "bär" – innehålla växtsyror, socker,
pektin och en egen flyktig olja, hvaraf deras
behagliga smak och lukt härrör; de förtäras i
sitt naturliga friska tillstånd, ofta med mjölk
eller grädde, såsom en smaklig rätt. För öfrigt
användas de till sylt, saft och syrup. Af de
nämnda beredningarna är hallonsyrupen, Syrupus
Rubi Idaei, upptagen i Sv. farmakopén (likasom
i de flesta lands) och begagnas mycket ofta till
att förbättra smaken å mixturer. Hallonsaft med
vatten är en vanlig uppfriskande sommardryck,
och hallonsyltet fortäres såsom ett tillägg till
åtskilliga rätter, oftast till s. k. efterrätter.
O. T. S.
Hallonskalbagge, Dasytes niger, zool., tillhör
afdelningen Pentamera (med femledade tarser) af
Coleoptera bland insekterna samt gruppen Malacoderma,
de mjukvingade (emedan täckvingarna äro mjuka och
böjliga), hvilken grupp tillhör familjen Serricornia,
som har i de flesta fall sågade eller kamlika
antenner. Slägtet Dasytes har långsträckt kropp, utan
blåslika sidobihang; antennerna äro fästa vid ögats
framkant och längre än torax samt trubbsågade; klorna
äro försedda med 2 tunna membraner. Hallonskalbaggen
är svart och ragghårig samt lefver som larv
å hallon. Slägtet omfattar flere arter.
O. T. S.
Hallordning. Genom 1700-talets lagstiftning blef
en skilnad gjord emellan handtverk å ena sidan och
fabriker och manufakturer å den andra, i det en
större frihet medgafs för bedrifvandet af de båda
sistnämnda (jfr Fabrikslagstiftning). De bestämmelser,
genom hvilka denna skilnad grundades, blefvo till
allra största delen intagna i en s. k. hallordning,
som utfärdades d. 21 Maj 1739. Denna innehöll först
bestämmandet af en myndighet, hallrätten (eller, der
hallrätter ej funnos, magistraten), under hvilken de
förutnämnda verkstäderna skulle lyda; föreskrifter
om den befattning denna myndighet egde att taga med
ärenden, som angingo dem, de vilkor, under hvilka
någon egde att blifva gesäll eller mästare vid
manufakturer och
fabriker, arbetarnas förhållande till arbetsgifvarna,
arbetarnas skyldigheter vid arbetet och ordningen
vid förlags gifvande och tagande samt slutligen
föreskrifter om de tillverkade varornas besigtning
och stämpling (se Hallstämpling). En ny
hallordning utfärdades d. 2 April 1770, hvilken
dock ej synnerligen afvek ifrån den äldre. Genom
Fabriks- och handtverksordningen d. 22 Dec. 1846
upphörde hallordningen att vara gällande i sina flesta
stycken, i det att rättigheten att idka manufaktur-
och fabriksrörelse blef beroende af helt andra än de i
hallordningen bestämda vilkor och äfven förhållandet
emellan arbetsgifvarna och arbetstagarna ordnades på
annat sätt. Th. R.
Hallorer, arbetare i saltverken i Halle. Se Halle.
Hallr Thorarinsson. Se Haukadal-ätten.
Hallr Thorsteinsson, kallad Siðu-Hallr, bodde först
på Å, i östra delen af Island, hvarest han mottog
Thangbrand, då denne missionär först kom till ön,
och lät döpa sig och sitt hus i den förbiflytande
ån, som derefter kallades "Tvottå". Sedermera
flyttade han till Siða, i öns södra del – deraf
hans tillnamn – och spelade en framstående rol
i flere slägtfejder, bl. a. i den stora strid,
som uppstod sedan Njål blifvit innebränd.
C. R.
Hallrätt. I sammanhang med den särskilda ordning,
som 1739 stadgades för rättighet att tillverka
varor vid manufakturer och fabriker bildades
en särskild myndighet att taga befattning med
åtskilliga ärenden rörande dessa verkstäder och
tillverkningen vid dem. Denna myndighet kallades
hallrätt. Den skulle egentligen finnas i alla städer,
der fabriker voro upprättade; men der allenast
fanns en eller annan fabrik, handlades hallrätternas
göromål af magistraterna. Ordföranden skulle vara en
magistratsperson och, enl. den senare Hallordningen,
bisittarna i Stockholm åtta, i andra städer fyra
(handlande och fabrikanter). Såväl den förre som
de senare valdes af de under hallrätten lydande
fabrikanterna. Hallrätternas göromål bestodo i att
gifva tillstånd till anläggande af manufakturer
och fabriker (manufaktur-privil. d. 29 Maj 1739,
ehuru detta ändrades i afseende på fabrikerna genom
Resol. å städernas besvär 1752, § 6), att hafva allmän
tillsyn öfver de under dem ställda verkstäderna,
att upptaga och afdöma vissa ordningsmål, såsom
angående arbetets bedrifvande, inteckning af förlag,
förhållandet mellan förlagstagare och förlagsgifvare,
förhållandet mellan mästare och arbetare, arbetares
anställning och afskedande, arbetares oordentlighet
och försumlighet vid arbetet, mästares och gesällers
godkännande, vissa mindre brottmål, såsom arbetares
uppstudsighet emot mästare, skuldfordringsmål
emellan mästare och arbetare samt slutligen att
utöfva tillsyn öfver tillverkningarnas beskafhet
(se Hallstämpling). Besvär öfver hallrätternas
utslag gingo dels till magistraterna (i de
s. k. ekonomimålen), dels till kommersekollegium
(skuldfordringsmål samt politie- och brottmål),
dock så, att der summan i ett skuldfordringsmål
ej öfversteg 50 daler, besvärsrätt ej egde
rum. Kommersekollegiets befattning med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
