Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Here ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pret. o. sup. kasta, men t. ex. sjworo, svara,
lika i alla former; blott enstafviga ha -r i
pres. Substantiven hafva särskilda dativformer i
fullt bruk, sing. m. -a, f. -en, n. -an, pl. -um;
best. sing. fem. -a, pl. -a, -ur, -er, best. -an,
-en; gen. är ej bruklig. Adj. på -en hafva olika
former för de tre könen. Märk best. en stor en kar,
best. storkorn o. s. v. – Närmare Helsingland,
t. ex. i Elfros, behålla vokalerna sin ton, ll och
nn mouilleras ej, w är utbytt mot v, sk ersättes af
ett enkelt sj-ljud, hvarförutom "tilljämningen" är
betydligt mindre utpräglad. Här ersättas för öfrigt
y och ö af i och e. Genom alla dessa egenheter är
det nästan omöjligt att utan förberedelse förstå
herjedalska, och blott få mål äro mera afvikande
från riksspråket. En kort, men god redogörelse för
några af målen finnes i "Notitser om dialecter
i Herjedal og Jemtland" af E. Jessen (i norsk
"Historisk tidsskrift’’ 3 b., 1872); språkprof i
"Sv. landsmålen" III. 2.
H. (egentl. Herjardal) blef sent bebygdt och
troligen ej kristnadt, förrän Jämtland (omkr. 1111)
underkastade sig den norske konungen. H. kom derför
att tillhöra Trondhjems stift, medan Jämtland
tillhörde Upsala. Under unionstiden hölls inom
landskapet ett s. k. allthing vid Sveg. I fredsslutet
vid Brömsebro (1645) afträddes H. tillika med
Jämtland till Sverige. H. har i allmänhet fått
följa med Jämtland i alla skiften; dock har H.,
såsom mera afsides liggande, icke varit så hemsökt
af gränskrig och öfverfall som Jämtland. Någon
kort tid efter återföreningen med Sverige synas
de båda provinserna hafva bildat ett län, men 1660
förlades de till Vesternorrlands län, enligt 1634
års länsindelning. Då detta 1762 delades, förblef
Jämtland en del af det nya Vesternorrlands län, men
H. kom till det nybenämnda Gefleborgs län. Genom den
nya länsindelningen 1810 sammanslogos åter de båda
provinserna till ett län. K. S. E. E. Lll.
Herjulf säges hafva varit en från Halfdan Svartes
hof flyktad norsk man, som slagit sig ned i
Herjedalen, hvilken efter honom skulle hafva fått
sitt namn. Landskapets namn skrifves dock aldrig
Herjulfsdalen, utan Herjardal, Hæradal, Herdal samt i
nyare tider Herjeådalen och Herjedalen. Traditionen
om H. synes äfven af andra skäl vara tämligen
osäker. Th. W.
Herkeberga, socken i Upsala län, fördelad med större
delen, 1,482 har, 380 innev. (1880), å Trögds härad
och med en mindre del, 372 har, 135 innev. (1880), å
Lagunda härad, tillsammans 1,854 har, 515 innev. Annex
till Långtora, Upsala stift, Lagunda kontrakt.
Herkogami (af Grek. herkos, binder, och
gamos, gifte), bot., kallas det hos ett mindre antal
fanerogama växters blommor förekommande förhållandet
att genom beundransvärda, på olika sätt bildade
hinder sjelfbefruktning mellan pistiller och ståndare
inom samma blomma förekommes, under det att på
samma gång anordningen är sinrikt beräknad på ett
ofelbart öfverförande af frömjöl från andra likartade
blommor till märket å pistillen i en sådan herkogam
blomma. Familjerna Asclepiadeae, Periploceae,
Apocyneae och Orchideae hafva herkogama blommor,
vidare åtskilliga andra växter, såsom Thunbergia
alata,
Pinguicula, Potygala och Viola. Ehuru ståndare
och pistiller äro samtidigt befruktningsfärdiga
inom samma blomma, är dock genom det anbragta
hindret pollination, eller öfverförande af frömjöl
till pistillens märke, inom en och samma blomma
alldeles omöjliggjord. Befruktningen mellan olika
blommors ståndare och pistiller kan endast ske
genom lämpligt stora insekters hjelp (eller genom
menniskors åtgärd hos odlade herkogama växter,
t. ex. vaniljen). Huru dessa hinder äro anordnade
i de olika herkogama familjerna och slägtena finnes
skildradt i specialarbeten af Ch. Darwin, Delpino
("Relazione sull’ apparecchio della fecondazione
nelle Asclepiadeae") m. fl. och bland svenskar
af S. Axell, i en afhandling "Om anordningarne
för de fanerogama växternas befruktning"
(1869). Jfr Dikogami och Pollination. O. T. S.
Herkomer, Hubert, tysk-engelsk aqvarellmålare,
f. 1849 i Bajern, son af en träsnidare, som 1851
utvandrade till Nord-Amerika och 1857 slog sig ned i
England, uppfostrades till konstnär dels i München,
dels i South Kensingtons skola och uppträdde 1869
med sjelfständiga bilder. 1870 flyttade han till
London och skördade rikligt bifall hufvudsakligen
för sina kompositioner i tidningen "The Graphic" och
för en i Normandie målad tafla, Underrättelser från
krigsskådeplatsen. Sedan dess har hans anseende,
stigit allt mer och mer. Berömda bilder af honom
äro De gamle invalidernas gudstjenst (1875),
Vid dödens portar (1876), en stor aqvarell,
kallad Life, light and melody (1879), samt ett
porträtt af skalden Alfred Tennyson (s. å.).
C. R. N.
Herkules. 1. Grek. mytol. Se Herakles. –
2. Astr., stjernbild på norra himmelen mellan Lyran och
Ophiuchus. Vårt solsystems rörelse är riktad mot
denna stjernbild. – 3. En berättande lärodikt af
"den svenska skaldekonstens fader", Georg Stjernhjelm.
Herkulesbagge. Se Dynastes.
Herkules’ stoder. Se Abyla.
Herlen, Fr Se Herlin, Fr.
Herlicius. Se Herlitz.
Herlin (Herlen), Friedrich, tysk målare, som fick sin
utbildning i den flandriska skolan, antages härstamma
från Nördlingen och arbetade i denna stad, likasom
äfven i Ulm, der han troligen haft borgarrätt, samt
i Rothenburg. När han studerade i Flandern är icke
kändt, men 1467 betecknades han i Nördlingen såsom en
målare, hvilken "förstod att umgås med nederländskt
arbete". Död i Nördlingen 1491. Hans betydelse ligger
icke i någon originalitet, utan i den skicklighet,
hvarmed han tillegnat sig flandriska motiv och
flandriskt behandlingssätt. Hvad han af egen fatabur
tillagt är stelt och oskickligt. Hans äldsta arbete är
flyglarna till ett i trä skuret altare i Nördlingen
(1462?), der han framställt Kristi ungdomshistoria,
med landskap såsom bakgrund. Detta, jämte flere
andra arbeten å samma ställe, påminner om målarna ur
van Eycks skola. Ännu vigtigare är ett altarskåp i
S. Jakob i Rothenburg (1466), hvilket i vissa delar
erinrar om Rogier van der Weyden. H:s sista verk är
ett flygelaltare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
