- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1247-1248

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himmel, teol. Enligt bibelns och i allmänhet enligt de gamles verldsåskådning, ett öfver jorden utspändt fast hvalf - Himmel, Friedrich Heinrich - Himmelbjerget, höjdparti i Ry socken, i östra Nörrejylland - Himmelriket, egentl. himlarnas rike, kallas i Nya testamentet det rike, hvilket Jesus såsom Messias kommit för att upprätta - Himmelsbergen. Se Himinbjörg - Himmelseqvator. Se Eqvator - Himmelsfärd. Enligt hebreernas äldsta föreställningssätt gingo de aflidnes själar till underjorden. Blott några få fromme upptogos till himmelen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dan. 12: 3; Uppenb. 4: 6). Himmelen skildras
såsom Guds egentliga säte och änglarnas hemvist
(1 Moseb. 11: 5; Ps. 18: 10; Ps. 104: 3; Ijob 1:
6; 2: 1; Uppenb. 12: 7–9). Till himmelen är den
uppståndne och förklarade Kristus uppstigen, och
derifrån skall han återkomma (Matt. 24: 30; Mark. 13:
26; 16: 19; Luk. 21; 27; 24: 51; Ap. gern. 1:
9–11). Föreställningen om himmelen såsom de saligas
boning efter döden framträder visserligen redan hos
Paulus på några ställen, men ingår i allmänhet icke i
den bibliska verldsåskådningen. Enligt denna gå alla
menniskors själar till ett dödsrike i underjorden
(scheol, hades). I Nya testamentet räknas äfven de
på Kristus troende aflidne till de "underjordiske"
(Filipp. 2:10). Efter Kristi återkomst skola de bo på
den förklarade jorden. (Uppenb. 21 kap.). Först senare
vann föreställningen om himmelen såsom de saligas hem
insteg inom kristenheten. Den utbildade sig alltmera
under medeltiden och erhöll ett poetiskt uttryck
bl. a. i 3:dje delen af Dantes "Gudomliga komedi"
(se Dante, sp. 914). 1. L. A. F.

Himmel, Friedrich Heinrich, tysk tonsättare, f. 1765,
d. 1814, studerade komposition under Naumann i Dresden
och senare uti Italien, hvarest han uppförde två
operor. 1795 blef han hofkapellmästare i Berlin samt
gjorde under de följande åren åtskilliga resor, till
Skandinavien, Ryssland, Paris, London och Wien. Hans
operor voro på sin tid utomordentligt populära,
framförallt Fanchon (Berlin 1804, Stockholm 1822), Die
sylphen
(1806) m. fl. Äfven hans visor voro mycket
omtyckta. För öfrigt skref han oratoriet Isacco,
psalmer, mässor och diverse instrumentalmusik.
A. L.

Himmelbjerget, höjdparti i Ry socken, i östra
Nörrejylland, midt emellan Skanderborg och Silkeborg,
är en af de naturskönaste trakter af Danmark. Det
besökes mycket af resande, och landskapsmålare
hemta ofta sina motiv derifrån. Dess högsta punkt
är 145 m., men icke, såsom man förr antog, den
högsta i Danmark. 1839 och flere derpå följande år
höllos under St. Blichers ledning stora folkfester
på H. 1874 restes der ett 25 m. högt torn till minne
af Fredrik VII. E. Ebg.

Himmelriket, egentl. himlarnas rike, kallas i
Nya testamentet det rike, hvilket Jesus såsom
Messias kommit för att upprätta, emedan det –
ehuru ett rike på jorden – dock var af himmelsk
art och af himmelskt ursprung. Det kallas äfven
"Guds rike" och på några ställen blott "riket"
(Matt. 24: 14). Begreppet framträder i sin början
redan i Gamla testamentet. Israel skulle vara "ett
presterligt konungarike och ett heligt folk". Jehovah
var dess egentlige konung, äfven sedan det, efter de
omkringboende hednafolkens sed, antagit särskilda
konungar. Sedan riket, blifvit deladt samt en tid af
inre förfall och yttre trångmål inträdt, motsågo de
fromme en bättre framtid, då hela folket åter skulle
vara förenadt under en ättling af Davids hus, då all
afgudadyrkan skulle vara försvunnen, Jehovah allena
skulle tillbedjas och hans lag efterlefvas. Det
derigenom uppkommande lyckliga tillståndet skulle,
enligt

profefolket, utan utsträckas till hela menskligheten. Detta
begrepp om det kommande Messiasriket l. Gudsriket
återkommer i Nya testamentet i en förandligad gestalt
i Jesu lära om himmelriket. Detta ord förekommer hos
Matteus 32 gånger. Jesu lära betecknas i sin helhet
såsom ett evangelium om "riket". Såsom delaktige i
himmelriket betecknas "de fattige i anden" och "de,
som lida förföljelse för rättvisans skull". Vilkor
för inträdet deruti äro bättring l. sinnesändring och
tro på budskapet l. läran om detta rike. Himmelrikets
väsende var å ena sidan en innerlig förening mellan
Gud såsom fader och menniskan såsom hans barn, å
den andra sidan ett heligt samfundslif menniskorna
emellan, bygdt på broderskapets idé. I en mängd
liknelser sökte Jesus åskådliggöra detta rikes
beskaffenhet. Han framställde det under bilderna af
en såningsman, som sådde god säd, men i hvilkens åker
en ovän sådde ogräs; vid ett senapskorn, som såddes
i en åker, och hvaraf uppväxte en stor, vidt utgrenad
buske; vid en surdeg, som genomsyrade hela degen; vid
en skatt, som låg dold i en åker; vid en dyrbar perla,
för hvilkens förvärfvande den, som funnit henne, sålde
allt hvad han egde, samt vid ett nät, som kastades
ut i sjön och upptog allahanda fiskar. I Markus’ och
Lukas’ evangelier nyttjas i allmänhet benämningen
"Guds rike" i stället för himmelriket. I alla de
bilder, under hvilka Jesus skildrar detta rike,
framstår det såsom en lifsmakt, hvilken skall
omgestalta det menskliga lifvet och de menskliga
förhållandena. Det omfattar visserligen ej blott
jordlifvet, utan den troendes hela kommande utveckling
och hans eviga lif; men det nyttjas i evangelierna
aldrig för att särskildt beteckna saligheten i ett
tillkommande lif. För denna hafva evangelierna andra
uttryck : "Abrahams sköte" och "paradiset", i fråga
om de troendes tillstånd i Hades, och "uppståndelsen",
i fråga om deras slutliga tillstånd.

Himmelsbergen. Se Himinbjörg.

Himmelseqvator. Se Eqvator.

Himmelsfärd. Enligt hebreernas äldsta
föreställningssätt gingo de aflidnes själar till
underjorden (scheol). Blott några få fromme upptogos
till himmelen. Om Henoch heter det, att "emedan han
vandrade med Gud, tog Gud honom bort" (1 Moseb. 5:
24). Deraf har den senare traditionen gjort en
himmelsfärd. Om Elias berättas, att han for upp till
himmelen i en eldvagn med eldhästar (2 Kon. bok 2:
11). Bland de första kristna var det en allmän tro,
att Jesus blifvit upptagen i den himmelska härligheten
för att snart derifrån återkomma och upprätta
sitt rike, och två af evangelisterna (Mark. 16:
19, 20; Luk. 24: 50–53) samt Apostlagerningarna
(1: 1–11) berätta om en synlig himmelsfärd. Enligt
framställningen i Apostlagerningarna umgicks Jesus
i fyratio dagar efter sin uppståndelse med sina
lärjungar samt uppfor först efter denna tid till
himmelen, och derför firas äfven inom alla kristna
hufvudkyrkor en särskild fest, Kristi himmelsfärdsdag,
på fyrtionde dagen efter påsk, till åminnelse af
denna tilldragelse. Under medeltiden uppstod i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaf/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free