Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjernsjukdomar omfatta i vidsträckt mening äfven sinnessjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
difteri, tyfus, puerperalfeber; tuberkulös
meningit (meningitis basalis tuberculosa), med
bildning af fina (miliära) tuberkler på mjuka
hjernhinnan, vanligen vid hjernans undre yta
(bas), ofta en dödsorsak hos skrofulösa barn eller
hos äldre personer, som hafva lungsot; epidemisk
cerebrospinalmeningit, en inflammation, som från
hjernans hinnor sträcker sig nedåt äfven till
ryggmärgen (se Dragsjuka). – Sjukdomar i sjelfva
hjernsubstansen förekomma af många olika slag:
Hjernskakning (commotio cerebri), en egendomlig
skada i hjernan, som framkallas genom slag eller
fall på hufvudet och indirekt genom stötar på
fötterna, sätet eller ryggraden. Hjernskakningen
är till sitt väsende ännu dunkel, ehuru man sökt
förklara den genom molekylernas förskjutning,
hjernmassans kompression, cerebrospinalvätskans
undanträngande och retning på fjerde hjernkammaren
m. m. Symtomen äro medvetslöshet och minnets
förlust för tillfället (amnesi). I häftigare fall
kan döden följa ögonblickligen eller något senare,
i lindrigare kan full helsa inträda åter efter några
timmar eller dagar. Hjernskakningen är farligare
för en genom alkohol försvagad eller för tillfället
berusad hjerna. Stundom medför den sinnessjukdom.
Hjern-anemi l. blodbrist i hjernan kan vara akut
eller kronisk. Den akuta uppstår t. ex. vid en hastig
blodförlust, vid hastig aftappning af en vätska ur
en annan kroppsdel, t. ex. vatten i buken, då blodet
strömmar till de från trycket befriade kärlen, eller
genom hastigt hinder för det arteriella blodets
tillförsel till hjernan, såsom då hjertat stannar
eller vid afdåning. I alla dessa fall bör hufvudet
hastigt sänkas nedåt och hjertstimulerande drycker
användas. Kronisk hjern-anemi uppkommer genom allmän
blodbrist i en mängd tärande sjukdomar, såsom bleksot,
levkemi, lungsot, maglidanden m. m., och visar sig
genom slappa själsfunktioner, sömnighet, hufvudvärk,
som förbättras genom förtärande af mat och dryck,
nervsvaghet och retlighet samt stundom verklig
sinnessjukdom. Hjernhyperemi l. blodfullhet i hjernan
kan likaledes vara akut eller kronisk och beror på en
mängd orsaker, såsom öfveransträngande själsarbete,
inverkan af hetta, yttre stötar och skador,
stimulerande drycker, särdeles alkoholhaltiga. Den
akuta hyperemien är vanligen aktiv, den kroniska
passiv, beroende på blodstockning, uppkommen genom
hjertlidanden, underlifslidanden (förstoppning)
m. m. Hjernblödning (haemorrhagia cerebri, apoplexia
cerebri) inträffar oftare hos mannen än hos qvinnan
och mera allmänt hos gamla än hos unga. Den föregås
merendels af små utbuktningar på de finare artererna
("miliära anevrismer"), hvilka brista, så att mer
eller mindre blod utsipprar i hjernmassan (vanligen
i corpora striata) och förstör densamma. Blödningen
gifver sig plötsligt tillkänna (hjernslag) genom
medvetslöshet och förlamning, som nästan alltid
inskränker sig till ena kroppshalfvan (hemiplegi) på
motsatt sida mot hjernblödningens ("den apoplektiska
härdens") säte. Sitter härden i en viss region af
venstra hemisferen (frontallobens tredje vindling),
så inträder äfven en viss
mållöshet (afasi). Äfven i andra hänseenden försvagas
ofta själsförmögenheterna, i synnerhet lider minnet,
och vanligen inträder en gråtmild blödighet och
allmän slapphet. Recidiv af hjernslag äro icke
ovanliga. Verklig hjerninflammation, d. v. s. en
inflammationsprocess i sjelfva hjernsubstansen (icke
blott i hinnorna), uppkommer genom stötar och slag på
hufvudskålen, främmande kroppars inträngande genom
densamma, processens fortskridande från skadade
hufvudskålsben eller genom metastaser. Den medför
först uppmjukning af hjernsubstansen och derefter
varbildning (hjernabcess) samt har ofta ett smygande
förlopp och dunkla symtom. Stundom medför den kroniska
inflammationen i stället för uppmjukning en viss
förhårdning af hjernan (hjern-skleros). Hjerntumörer
finnas af en mängd olika slag, storlek och säte,
och symtomen äro derför mycket vexlande. De mest
förekommande äro gliomer, en utveckling af nevroglian
eller hjernmassans kittsubstans, tuberkler och
(mera sällsynta) kräftknölar. Ofta medföra de
hufvudvärk, rubbningar i synförmågan af olika
grad ända till blindhet, konvulsioner, förlamningar
m. m. Hjernvattusot (hydrocephalus) är en vanligen
under fosterlifvet börjande, och under de första
lefnadsmånaderna sig utvecklande abnorm samling af
hjernvätska antingen i arachnoidealrummet mellan
hjernhinnorna (subduralvätskan), hydrocephalus
externus, eller inom hjernkamrarna ("kammarvätskan"),
hydrocephalus internus, i bägge fallen med kroniskt
förlopp (h. chronicus), till skilnad från den
vanligen genom inflammation i hjernhinnorna hastigt
uppträdande h. acutus. Om icke det med hjernvattusot
behäftade fostret redan vid födelsen dukar under,
brukar sjukdomen snart medföra en betydlig förstoring
af hufvudet, som blir klotrundt med öfver det lilla
ansigtet starkt öfverskjutande panna, vida fontaneller
och stora öppna sömmar mellan de tunna isärsprängda
hufvudskålsbenen. Dervid tryckes hjernan mot sin bas
vid h. externus eller utspännes till en tunn blåsa
vid h. internus; i båda fallen störas eller upphäfvas
dess funktioner, medförande lägre eller högre grad af
idioti, inskränkning i sinnenas funktioner, kramp och
förlamning m. m. I några fall har hjernvätskans vigt
uppgått ända till 10–12 kg. och hufvudets omkrets
till öfver 100 cm., under det 60 cm. är medelomfånget
hos en fullväxt menniska. Sällan lyckas man medelst
punktion och vätskans uttömmande samt derefter anlagdt
komprimerande förband att hejda sjukdomen. I de flesta
fall duka offren under i första månaderna; några hafva
dock i decennier fått släpa på sitt tunga hufvud,
som de icke förmå uppbära. Stundom inträffa partiella
utbuktningar mellan hufvudskålsbenen af hinnor,
fyllda med hjernvätska (meningocele, hydromeningocele)
eller äfven af hjernmassa (hjernbråck, encephalocele,
hydroencephalocele). Till den lindrigaste formen
af akut hjernvattusot skulle man kunna räkna
hjern-ödemet (oedema cerebri), men den härvid
förekommande ringa förökningen af hjernmassans och
hinnornas vattenhalt torde rättast betraktas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
