Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörberg, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad som först lockade honom till efterbildning var
illustrationer i almanacken och katekesen. "Jag var",
säger han, "utur stånd att "bli egare till någon slik
rar bok; derför måste jag försöka att sjelf rita mig
sådana arbeten". Medlen att framställa dem fann han
också på: brunrot, krita och kol gjorde tjenst på
släta bräden eller träväggar, bärsafter och penna,
när han någon gång kom öfver papper. Emellertid
klarnade hos honom alltmer insigten om att han
behöfde konstnärlig handledning. Han sökte 1760
blifva antagen som lärgosse hos målaren Zschotzscher
i Vexiö och väckte genom sina teckningsprof dennes
uppmärksamhet. Olyckligtvis hade han någon tid förut,
för nöds skull, tagit städja som reserv för faderns
nummer på roten. Förrän han blefve fri från denna,
ville mästaren ej taga honom i sin tjenst, och gossen
måste vända hem igen. Först i Febr. 1762, sedan fadern
förmått skaffa de tio dalerna till sonens friköpande,
kunde H. börja sin lärotid i Vexiö. Mycket var
emellertid ej för honom att der inhemta. Han lyckades
dock förvärfva sin lärares tillgifvenhet, så att
denne vid sin död skänkte honom penningar och kläder
i testamente. År 1767 begaf sig H. till Göteborg och
blef der, efter åtskilliga uppskof, i Febr. "in-
och utskrifven", som det hette, såsom gesäll i
målareämbetet. Han vandrade sedan till Karlshamn,
der han en kort tid hade tjenst hos stadens målare,
och for derefter tillbaka till Vexiö. Genom en von
Schéele erhöll han i April 1768 landshöfdingeämbetets
resolution på rättighet att nedsätta sig som
häradsmålare i Vestra härad och från Maj s. å. tog han
sitt qvarter i Almesåkra. "Och som" - berättar H. på
sitt naiva sätt - "jag nu hade slagit det utur hågen
att vidare försöka min lycka i den lystra verlden,
så tänkte jag på att mina dagar torde blifva mera
nöjsamma uti äktenskapsståndet." Han gifte sig 1769
med en bondpiga från orten. Tre år senare kunde han
tillträda ett torp, Jonsbo, på Almesåkra egor, och
1776 ett annat, under gästgifvaregården Stabäck, der
han byggde sig egen stuga, med skylt, som visade hans
yrke. Förtjensten på detta var emellertid hvarken stor
eller jämn. H. måste då och då förfärdiga tebord och
små schatull, hvilka han målade och sålde, samt äfven
göra slädar, träskor m. m., "ty mina behof lärde mig
gripa till hvad lofligt jag kunde". Dessa och dylika
enskildheter visa under hvilka tryckande vilkor H:s
målaresnille måste utvecklas och söka näring. -
År 1783 fick han tillträda ett fjerdedels hemman i
Mejensjö by under Eksjö Hofgård, hvilken framgång
han sjelf betecknar som märkelig. Derigenom befriad
från de gröfsta göromålen, kunde H. göra sig räkning
på att mer få egna sig åt sin konst. En motgång, som
drabbade honom, i det målningen af Fröderyds kyrka
uppdrogs åt en annan, blef uppslaget till hans nya
utveckling. Han skulle vandra åt Östergötland för
att kopiera några porträtt åt en prost Nyrén och
beslöt att derefter styra kosan åt Stockholm. Vid
framkomsten till Kuddby befanns prosten hafva ändrat
tankar, och af beställningen blef intet. Med fyra
daler smt i fickan begaf han sig vidare, och tio
dagar efter sin resa från hemmet, eller i slutet
af Juli 1783, var H. i hufvudstaden. - Hans egen
skildring af sina första små äfventyr i Stockholm är
en genremålning af högt värde. Han blef af professor
Tempelman, målareakademiens sekreterare, införd i
dennas samlingar, efter hvilka han fick tillstånd
att rita, och rönte mycken uppmuntran från flere
andra håll. H. dröjde två månader i Stockholm och
ritade flitigt. Han begaf sig åter hem på hösten; men
förtjensten i hemorten var klen, och först i slutet
af Okt. 1784 kunde han å nyo resa till Stockholm. Der
besökte han nu konstakademiens läroverk och vann flere
gynnare. I Jan. 1785 kunde H. i akademien utställa
en originaltafla, Zaleucus, som låter utsticka, ett
öga på sig och det andra på sin son, äfvensom "en hop
ritningar" och erhöll tredje medaljen för teckning
efter lefvande modell. Studierna fortsattes och äfven
andra arbeten, så att H. med en god sparpenning kunde
i Juli åter resa till hemmet. Han förmådde då betala
sin skuld å gården, och tillika erhöll han större
beställningar. I Juni 1786 begaf han sig till Sannarp
i Halland, der han bl. a. målade altartaflan i
Årstad, det första arbete af detta slag han utförde. I
Jan. 1787 återsåg han Stockholm för tredje gången,
och hans då i akademien utställda småtaflor och
ritningar skaffade honom andra medaljen och mångas
bifall. På sommaren målade han efter tillstyrkan af
flere akademiens ledamöter prisämnet David smörjes
till konung och återvände i Sept. från Stockholm,
som han sedan aldrig återsåg. Pristaflan lär hafva
vunnit bifall af Sergel. - Sedan denna tid företer
H:s lif en tafla, der omvexlingen betecknas endast af
de ständigt nya arbeten han strödde kring sig. 1788
tillhandlade han sig ett fjerdedels hemman Olstorp,
under Finspång, och rönte sedan dess mycken godhet
af ställets egare, kammarherren De Geer, liksom
han ofta umgicks i den konstälskande krets denne
samlade kring sig. Om somrarna reste H. omkring
och målade altartaflor, när han icke utförde dem i
sitt hem. Beställningarna såväl å dessa som å andra
målningar tillflödade rikligt, så att H. behöfde
all sin flit för att fullgöra dem. År 1796 valdes
han till ledamot af målareakademien, med titel af
hofmålare, en titel, hvilken han enligt sägnen aldrig
ville bära. Under ett besök i hembygden 1800 målade
han en altartafla i Virestad. Hans helsa var en tid
vacklande, tills en lycklig operation 1807 befriade
honom från ett stenlidande. Genom rekommendation af
fru M. Ehrenström erhöll han 1812 ett årsunderstöd
af kronprinsen Karl Johan, och han kunde således
tillbringa sina sista år i ett af näringsbekymmer
ostördt lugn. Han bodde då hos sin äldste son å
ett undantag vid gården Falla i Hällestads socken,
Östergötland. Der hade han på ett berg byggt sig en
verkstad, i hvilken han ofta tillbragte hela dagar
under arbete. Han aftynade stilla och afled i Falla
d. 24 Jan. 1816. - Till sitt väsende skildras H. såsom
i hög grad älskvärd och blygsam, lefvande uteslutande
för sin konst och i den idéverld, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
