Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irland, ett med Storbritannien förenadt konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talaren och agitatorn O’Connell med outtröttlig kraft för
upplösandet af föreningen mellan Irland och England
(the repeal-agitation). Visserligen afled 0’Connell
(1847), utan att hafva vunnit målet för sina mångåriga
sträfvanden; men i hans ställe trädde "det unga
Irland", ett ultraradikalt parti, som gick vida längre
än den gamle frihetskämpen, hvilken alltid afrådt
sina anhängare från användande af våld. "Unga Irlands"
ledare, Smith 0’Brien, Mitchel, Meagher m. fl., trädde
1848 i förbindelse med de franske revolutionärerna
och förberedde genom rustningar och vapenöfningar
ett uppror, hvars utbrott dock förekoms genom den
engelska regeringens energiska åtgärder. Smith
0’Brien togs efter ett misslyckadt upprorsförsök
i Aug. 1848 till fånga och dömdes till döden, men
fick straffet förvandladt till deportation. Lugnet
blef derigenom återstäldt, men i stället rasade
hungersnöd och sjukdomar. Emigrationen från den af
olyckor hemsökta ön till Amerika antog under dessa
år kolossala dimensioner, så att I:s folkmängd under
tiden från 1845 till 1881 minskades från 8,295,061
till 5,159,839. Bland de irländska emigranterna i
Nord-Amerika, hvilka snart uppgingo till millioner,
uppstod "det feniska brödraskapet" under ledning af
John 0’Mahony i Amerika och James Stephens i Irland,
i öppet syftemål att medelst revolutionära medel
göra I. till en af England oberoende republik (se
Fenier).
Under åren 1865-67 inskränkte sig den engelska
regeringen till att undertrycka den feniska
sammansvärjningen och straffa dess medlemmar. Men
1868, då Gladstone första gången blef premierminister,
börjar de stora reformernas tidehvarf för det så
länge förtryckta och försummade I. 1869 upphäfdes
den anglikanska kyrkan i I., hvarigenom I:s fattiga
katolska befolkning befriades från en den orättvisaste
och mest tryckande börda, och 1870 förbättrades
de irländska arrendatorernas ställning genom en
"landbill". Men dessa reformer gjorde icke slut på
den irländska agitationen. "Homerulers", som gjort
till sitt mål att skaffa I. särskildt parlament och
särskild förvaltning, lyckades vid de allmänna valen
1874 vinna många platser i parlamentet. Den energiske
och hänsynslöse Ch. S. Parnell, som 1875 vid 29 års
ålder kom in i underhuset, svingade sig snart upp
till ledare för homerulers och för den af M. Davitt
stiftade "landligan". Dåliga skördar och hungersnöd
på I. 1878-80 ökade landligans inflytande, och
förbrytelserna mot jordegarnas personer och egendom
("agrariska brott") tilltogo på ett oroväckande
sätt under de sista åren af lord Beaconsfields
ministèr. Då Gladstone i April 1880 för andra gången
blef premierminister var ställningen på I. redan
högst betänklig. De allmänna valen till underhuset
hade utfallit så, att af de 103 irländska ledamöterna
icke mindre än 63 tillhörde homerulers. Då öfverhuset
d. 3 Aug. 1880 af Beaconsfield och Salisbury lät förmå
sig att förkasta Gladstones af underhuset d. 26 Juli
antagna lagförslag om understöd åt vräkta irländska
arrendatorer, blef jäsningen på I.
fruktansvärd. Landligan underblåste missnöjet,
och en massa agrariska brott föröfvades
under hösten och vintern. Många landligister
predikade öppet utrotningskrig mot jorddrottsväldet
("landlordismen"). Ställningen blef så hotande, att
Gladstone inkallade parlamentet en månad tidigare än
vanligt samt genomdref, trots homerulers skandalösa
"obstruktionstaktik", d. 25 Febr. 1881 i underhuset
en ytterst sträng irländsk tvångslag, som äfven
beredvilligt antogs af öfverhuset. En för de
irländska arrendatorerna ytterst gynsam "landbill"
antogs emellertid d. 29 Juli 1881 af underhuset
och d. 16 Aug. s. å. af öfverhuset. Landbillen
påbjuder upprättandet af en "landdomstol", som
eger att fastställa arrendesummans belopp, i fall
tvist derom uppstår mellan jordegare och arrendator;
vidare arrendators oinskränkta rätt att till annan
person öfverlåta sitt arrende; slutligen statens
pligt att med förskott hjelpa arrendatorer till att
genom köp blifva egare af den arrenderade jorden,
till att företaga nyodlingar, till att utvandra
till de engelska kolonierna o. s. v. Utan att
fästa afseende vid de stora fördelar den nya billen
tillförsäkrade arrendatorerna förklarade Parnell, att
"arrendeafgifterna måste afskaffas", och landligans
uppträdande blef så utmanande och upproriskt, att
regeringen d. 13 Okt. 1881 lät arrestera fem af
ligans ledare, Parnell, Sexton, Dillon, 0’Kelly och
Quin, samt d. 20 Okt. förklarade ligan för olaglig
och brottslig. Men i April 1882, då de agrariska
brottens antal började betydligt minskas, lössläppte
regeringen Parnell och landligans öfriga chefer ur
fängelset i Kilmainham. Till statssekreterare för
I. utsågs den försonlige lord Cavendish, son till en
af I:s störste och liberalaste jordegare, hertigen
af Devonshire, och till vicekonung lord Spencer,
hvilken 1869-74 styrt I. och då förvärfvat stor
popularitet. Men försonlighetspolitiken måste
plötsligen öfvergifvas, då lord Cavendish och
understatssekreteraren Burke d. 6 Maj 1882 mördades
i Phoenix park, i Dublin. Gladstone föreslog nu en ny
sträng tvångslag, hvilken äfven antogs af parlamentet,
men genomdref tillika, trots öfverhusets motstånd,
en lag om efterskänkande af en del af de icke
inbetalda arrendeafgifterna. Denna nya välgerning
mot de irländske arrendatorerna i förening med
det energiska sätt, hvarpå lord Spencer och den nye
statssekreteraren, Trevelyan, tilllämpat tvångslagen,
har haft till följd att de agrariska brotten alltsedan
hösten 1882 högst betydligt minskats. Derjämte har
den irländska polisen lyckats upptäcka och häkta
den fruktansvärda mördareliga, hvilken föröfvade
såväl morden i Phoenix park som många andra af de
illbragder, hvilka under de senaste åren spridt
fasa öfver I. Medan tvångslagen sålunda tillämpats
med framgång, hafva den irländska landbillens
verkningar redan hunnit komma många tusen af öns
fattiga arrendatorer till godo. Landbillen kan,
enligt officiella beräkningar, tillämpas på ej fullt
300,000 arrendatorer. 55,933 af desse hunno komma
i åtnjutande af lagens fördelar redan under de 15
första månaderna af dess tillämpning (Nov. 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
