Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irving, Washington - Irving, Edward - Irving, John Henry Brodrib
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Abbey, en hyllning åt Walter Scott och Lord Byron
genom en skildring af deras hem i England och
Skotland, samt Legends of the conquest of Granada,
en erinring från Spanien, hvilket land han ännu en
gång skulle återse. Utan ansökning blef han nämligen
1842 nämnd till nord-amerikansk minister i Madrid,
och han vistades som sådan i Spanien i 4 år, till
1846. Aterkommen till Nord-Amerika, drog han sig
tillbaka till det enskilda lifvet och bodde på sin
villa vid Hudsonflodens sköna strand, sysselsatt till
det sista med literära arbeten. Sålunda ombesörjde
han en stor upplaga i 15 volymer af sina samlade
skrifter (1848-50) och skref äfven några nya,
såsom en biografi öfver Oliver Goldsmith (1849),
ett historiskt arbete, Mahomet and his successors
(1850), hvilket af kritiken ej värderades så högt
som de föregående, samt Life of George Washington
(5 del., 1855-59; "Georg Washingtons lefnad", d. I,
1857-59). Detta var hans sista verk. Han dog på sin
villa i närheten af New York d. 28 Nov. 1859. Såsom
bevis på I:s stora popularitet må nämnas, att vid hans
död voro mer än en half million band af hans skrifter
spridda endast i Amerika. – Det karakteristiska för
I. är hans klara och lifliga stil, i hvilken man
velat finna ett med förra århundradets författare,
särskildt Addison, gemensamt slägtdrag, hans friska
lynne och sunda humor, som göra honom till en äkta son
af den angelsachsiska folkstammen. Men i sin kraftiga
verklighetsskildring är han, som nämndt, särskildt
amerikan, och han är den förste transatlantiske
författare, som i den gamla verlden förvärfvat sig
ett omfattande rykte, hvilket förnämligast stöder och
allt framgent skall stöda sig på hans "Sketchbook"
och "Alhambra" samt teckningarna af Columbus och
Washington. C. R. N.
Irving [örving], Edward, skotsk prest,
grundläggare af irvingianernas sekt, eller den
s. k. katolsk-apostoliska kyrkan, föddes 1792 i
Annan i Skotland. Han studerade vid universitetet
i Edinburgh samt egnade sig derefter en tid åt
lärarekallet, men inträdde sedermera i kyrkans tjenst
och erhöll 1822 anställning som predikant vid skotska
kyrkan i London. Der tilldrog han sig snart allmän
uppmärksamhet genom sina kraftfulla och fantasirika
predikningar. Af naturen böjd för apokalyptiska
svärmerier – något som vid tiden närmast efter de
napoleonska verldskrigen och de stora politiska
hvälfningarna låg liksom i luften –, började han
i förening med några likasinnade vänner, bland
hvilka må nämnas den rike bankiren Henry Drummond,
genom samtal, skrifter och predikningar väcka tron
på de nytestamentliga profetiornas fullbordan i
en snar framtid. Inom denna krets viste man snart
att omtala underbara helbregdagörelser; män och
qvinnor "profeterade" och "talade med tungomål". Det
apostoliska tidehvarfvets utomordentliga nådegåfvor
(karismer) ansågos återskänkta åt de troende. Dylika
yttringar af ett stigande svärmeri förorsakade
emellertid, att I., som dessutom gjort sig skyldig
till uttalandet af heterodoxa åsigter om Kristi
menskliga natur, 1833 uteslöts ur den presbyterianska
kyrkans gemenskap. Redan förut hade han i London
bildat en egen församling, som snart följdes af flere,
jämväl i Skotland. Emellertid var I:s kraft redan
bruten, och han afled i Glasgow i Dec. 1834.
Efter I:s död har den trosvarma hänförelse, som
vid sidan af mycken ensidighet och öfverspändhet
onekligen fanns hos samfundet i dess begynnelse,
alltmera fått vika för en högkyrklig formalism,
som hufvudsakligen lagt an på författningens och
kultens utbildning i katolsk-gammaltestamentlig
anda. Äran af denna organisation tillkommer i första
rummet juristen Cardale, hvilken redan före
I:s bortgång blifvit kallad till "apostel". Efter
Efes. 4: 11 äro församlingens ämbeten i nedstigande
ordning följande: apostlar, profeter, evangelister och
herdar, hvilka sistnämnde vid hvarje lokalförsamling
utgöras af en öfverherde, eller "ängel", samt
sex äldste. Gudstjensten är inrättad med yttre
ståt. Hvarken mässdrägter, altarljus, rökelse
eller vigvatten saknas. Nattvarden firas som ett
offer, ehuru beledsagadt af kommunion, i hvilken
t. o. m. två års barn få deltaga. De invigda
nattvardselementen utställas – efter förebilden
af judarnas skådebröd – på altaret vid de dagliga
morgon- och aftongudstjensterna. Sjuke smörjas,
enligt föreskriften i Jak. 5: 14, med invigd
olja. En för irvingianerna egendomlig akt är den
s. k. beseglingen, som grundas på Upp. 7: 3-9 och
anses rycka de dermed välsignade undan den sista
jämmern före Herrens tillkommelse. "Beseglingen"
kan förrättas endast af en apostel samt sker genom
handpåläggning och smörjelse. För dogmatiska
frågor hafva irvingianerna i allmänhet mindre
intresse. Största vigten lägges nämligen på ämbetena,
kulten och en brinnande trängtan efter tusenårsrikets
härlighet. I försoningsläran ansluta de sig till
den vedertagna uppfattningen, hvaremot de i läran
om nattvarden och Kristi menskliga natur afvika
från den ortodoxa protestantismen. – Irvingianismen
har från Storbritannien spridt sig till Tyskland,
Schweiz m. fl. land. Äfven i Sverige (Stockholm och
Norrköping) finnas två genom k. resol. 1877 och 1883
erkända "katolsk-apostoliska" församlingar. Af de
tolf apostlar, som menade sig skola upplefva Kristi
tillkommelse och hvilka 1835 delade kristenheten
mellan sig i lika många verksamhetsområden, lefver
nu (1883) endast en. Emellertid eger samfundet
fortfarande bestånd och anses ensamt i Preussen räkna
inemot 5,000 anhängare. Den märkligaste proselyt,
som sekten lyckats vinna, torde vara Marburg-teologen
H. W. J. Thiersch, som i flere skrifter förfäktat
dess grundsatser. P. F.
Irving [örving], John Henry Brodrib, engelsk
skådespelare, f. 1838, debuterade 1856 på Sunderland
theatre och var under de 15 följande åren omvexlande
anställd vid skådebanor i Edinburgh, Glasgow,
Manchester, Liverpool och London. Han utbildade
sig derunder till en utmärkt framställare
af lustspelsroller, i synnerhet skurkaktiga
karakterer. Från 1871 har han tillhört Lyceum theatre
i London, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
