- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1289-1290

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joki ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stycket Fjällbruden. – I de J:s pjeser, hvilka
uppfördes å den kongl. scenen, spelade han alltid
sjelf en för hans egen konstnärsindividualitet
afpassad komisk eller humoristisk rol (Kolmodin,
Rollén
o. s. v.). Han har dessutom uppträdt i en stor
mängd andra roller såväl inom den finare komedien
(Acres i "Rivalerna", Michel Lambert i "Kärlek
och egoism", Coqunet i "Förtalet" m. fl.) som på
det mera burleska området (Gaspard i "Debutanten
och hennes far", Briquet i "Nya garnisonen", Per
i "Vermländingarna" m. fl.). – År 1872 började
J. utgifva sina Skrifter, af hvilka 1:sta serien
(berättelser och smärre uppsatser) utkom i 6
b. 1872-81 och 2:dra serien (romaner) började utkomma
1882. Sedan 1848 är han sällskapet "Par Bricols"
ordensskald och sedan 1880 sekreterare i Patriotiska
sällskapet.

Joll, sjöv., en liten skeppsbåt, vanligtvis ej afsedd
för mer än tre, högst fyra roddare. På handelsfartyg
nyttjas ofta i stället för joll en "snipa" eller en
"eka" (N. sjægte, pråm), hvilka betydligt skilja
sig från den vanliga skeppsbåtsformen. Jfr Julle.
R. N.

Jollbom, sjöv., båtdäfvert, afsedd för
jollen. Jollbommarna hafva på mindre fartyg sin plats
akterut, der jollen med s. k. jolltaljor upphissas
till hackbrädet. Större fartyg hafva under resan
sin joll stående inuti någon större båt på däck. Jfr
Båtdäfvert. R. N.

Jolly, Philipp Gustav von, tysk fysiker, f. 1809,
blef 1847 professor i Heidelberg och är sedan
1854 ordinarie professor i fysik vid Münchens
universitet. Redan hans första större experimentella
arbete, öfver endosmosen, lemnade för vetenskapen
vigtiga resultat. J. har konstruerat den efter honom
uppkallade lufttermometern, hvilken satte honom
i stånd att på ett särdeles beqvämt sätt beräkna
gasernas utvidgningskoefficienter, äfvensom den
s. k. Jollys fjädervåg, som låter spänstigheten
hos en spiral ersätta vigterna, hvarigenom man
undviker inverkan af dessas attraktion till
jorden. Genom blotta vägningar har J. (1875-76)
mäktat urskilja förändringarna i den atmosferiska
luftens sammansättning. Med vågen har han ock bestämt
jordens täthet. Utom uppsatser och meddelanden till
"Heidelberger jahrbücher" (1840-45), Poggendorffs
"Annalen" och "Schriften der Münchener akademie"
har J. skrifvit Anleitimg zur differential- und
integralrechnung
(1846), Die principien der mechanik
gemeinfasslich dargestellt
(1852) och Physik der
molekularkräfte
(1857).

Jolly, Julius, badensisk statsman, f. 1823, blef
1857 professor i juridik i Heidelberg. 1861 erhöll
han plats i inrikesministeriet såsom råd. Då han i
likhet med Bluntschli, Mathy och Roggenbach arbetade
för Tysklands enhet, utträdde han ur ministeriet
1866 vid Badens anslutning till Österrike, men
återinträdde i detsamma s. å. efter preussarnas seger
öfver österrikarna och blef 1868 statsminister. I det
inre följde han sina föregångares liberala grundsatser
samt var särskildt nitisk för den kyrkliga och civila
förvaltningens omorganisation; i det yttre verkade
han för den tyska enhetstanken

och ställde sig 1870 afgjordt på Preussens sida. Det
var också han, som ledde underhandlingarna om Tyska
rikets bildande. 1871 blef J. medlem af tyska
förbundsrådet. 1876 nedlade han presidentskapet
i ministerrådet, enär hans förvaltningsreformer
och uppträdande mot den katolska kyrkan syntes
storhertigen alltför radikala. Sedan 1876 är han
president i Oberrechnungskammer.

Jolster, jolsterpil, bot., är det vanligaste svenska
namnet på en öfver hela Sverige växande pil-art,
Salix pentandra L. (nat. fam. Salicineae Rich.,
kl. Dioecia L.), hvilket träd, eller oftare buske, för
öfrigt är utbredt öfver nästan hela Europa. Jolstern,
som i olika trakter af landet kallas Juster, Ilster,
Hilster, Hjelster och Halster, har 5 ståndare
(det typiska antalet) i hanhängenas blommor, då
deremot de allra flesta pil-arter hafva blott 2
ståndare utvecklade. Jolstern igenkännes lätt genom
den mörkt gröna färgen och starka glansen å öfre ytan
af de vanligen aflånga, ovala, smalt spetsiga, fint
och tätt glandelsågade bladen, hvilkas korta skaft äro
försedda med små vårtlika glandier. Jolstern hör till
samma grupp af pilslägtet som skörpilen (S. fragilis
L.) och står denna närmast, men har icke så bräckliga
grenar och qvistar som den sistnämnda. Barken af
jolster var icke länge sedan officinel i Sverige
under namnet Cortex salicis. Den innehåller salicin
(se d. o.), en feberfördrifvande glykosid, hvarför
jolsterbark, liksom flere andra pil-arters bark, förr
varit mycket begagnad och ännu nyttjas af allmogen
mot frossan. O. T. S.

Jomala, socken af Ålands härad och domsaga,
Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal
143 qvkm. Befolkningen svensk, 2,392
pers. (1880). Jämte staden Mariehamn, som ligger
inom dess område, bildar J. ett imperielt pastorat
af 1:sta kl., Åbo ärkestift, Ålands prosteri.
O. I.

Jomard [sjåmar], Edme François, fransk geograf
och arkeolog, föddes 1777, deltog i expeditionen
till Egypten 1798-1801 såsom ingeniör och medhann
att vid sidan af sina topografiska arbeten afteckna
och beskrifva landets fornlemningar. Han egnade
sedan 18 år åt att utarbeta sin andel i det stora
verket "Description de l’Égypte", blef medlem
och hedersledamot af flere akademier, stiftade
1821 geografiska sällskapet i Paris samt bidrog,
såsom medlem af undervisningskomitén, kraftigt till
införandet af vexel-undervisningen. Död 1862, såsom
kejserlig överbibliotekarie. J. gällde som auktoritet
i frågor, som rörde Afrika. Inom arkeologien inlade
han stor förtjenst om tolkandet af de gammalegyptiska
mått- och talhieroglyferna. Utom de nämnda bidragen
till "Description de l’Égypte" efterlemnade han
åtskilliga afhandlingar samt Monuments de la
géographie
(8 bd, 1854-62), en samling äldre,
vigtiga kartor.

Jomelli, Niccolò, italiensk kompositör, f. 1714,
studerade i Neapel samt debuterade 1737 lyckligt
med en opera, L’errore amoroso, hvarefter hans rykte
snart utbredde sig öfver hela Italien. 1749 blef han
Bencinis substitut vid Peterskyrkan i Rom och 1754
kallades han till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free