Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordtemperatur, fys. - Jordtermometer l. Geotermometer, en för uppmätning af jordtemperaturen särskildt inrättad termometer - Jordtistel, bot. Se Tistel - Jordugglan. Se Hornufslägtet - Jordvall, jur., en af jord uppkastad vall, hvilken tjenar till inhägnad af egor, utgör en klass af de laga hägnader, hvilka finnas angifna i k. förordn. d. 31 Jan. 1815 - Jordvals (T. erdwalze), befästningsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växter beklädd yta afkyles genom nattlig
värmeutstrålning starkare än luften, hvars
temperaturskilnader dessutom genom strömningar
utjämnas. Öckensandens värme stiger stundom till
50-60°; men den af växter betäckta jordytan håller sig
svalare, dels derför att solstrålarna ej direkt träffa
densamma, dels också emedan växterna afdunsta en
stor mängd fuktighet och sålunda förbruka värme. Att
den gräsbeväxta marken afkyles under natten så
mycket starkare än luften, att temperaturskilnaden
stundom kan uppgå till 7-8°, beror på gräsets
större utstrålningsförmåga. Den hastighet, hvarmed
värmen från jordytan meddelar sig till de djupare
lagren, är naturligtvis beroende på dessa lagers
värmeledande förmåga; emedan denna i allmänhet är
ganska liten, meddelas såväl värmen som afkylningen
från ytan långsamt. Till följd deraf minskas ock
temperaturförändringarna hastigt mot djupet. De
dagliga förändringarna gå endast till 0,5-1 m.,
de årliga sträcka sig betydligt djupare alltefter
markens beskaffenhet samt storleken af luftvärmens
årliga förändring. I tropiska trakter märkes sålunda
jordvärmens vexling under olika årstider endast ned
till 1 m. under ytan eller kanske något derunder,
medan den i mellersta Europa är skönjbar ända ned
till 20 m. och mera. Det är för öfrigt icke ett löst
antagande, utan ett af erfarenheten bestyrkt faktum
att jordtemperaturen på betydligare djup ej företer
märkbara variationer. Sålunda hafva de af Lavoisier
och Cassini under senare hälften af 1700-talet i
källrarna under Paris’ observatorium på omkr. 28
m. djup anbragta, fullt tillförlitliga värmemätarna
under ett halft århundrade visat en temperatur
(+ 11,82° C.), hvilken ej undergått den ringaste
förändring. Med en orts jordtemperatur förstås
just den värmegrad, som råder i det lager, der de
periodiska förändringarna icke längre äro märkbara. I
de ofvan liggande jordlagren äro vexlingarna alltefter
djupet olika stora. I Bruxelles hafva erhållits
följande värden:
på O,19 m. djup 13,28° C. årl. förändring
" 0,45 " " 12,44° " "
" 1,00 " " 10,58° " "
" 3,90 " " 4,49° " "
" 7,90 " " 1,13° " "
Liksom lufttemperaturen under olika år afviker mer
eller mindre från sitt normala värde, företer också
jordtemperaturen ofvan det lager, dit vexlingarna
ej sträcka sig, afvikelser, som dock tydligen
måste vara mindre än luftvärmens. En annan följd
af värmens långsamma fortplantning genom jordlagren
är att temperaturmaxima inträffa senare mot djupet
än i ytan. Dessa förhållanden åskådliggöras genom
vidstående kurvor, som beteckna jordtemperaturen
under årets månader på olika djup i fot efter
iakttagelser af Lamont på en ort i Bajern. Graderna
äro Réaumurs, af hvilka 80° = 100° C. Af fig. ses,
att på 4 fots djup inträffar lägsta temperaturen i
slutet på Febr. och högsta i midten af Aug., på 12
fot äro dessa epoker i midten af April och Okt. och
på 20 fot midt i sommaren, i Juli, och på vintern. I
de trakter, der
medeltemperaturen är under 0°, är jorden under ett visst
djup beständigt frusen. I en stor del af
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
