- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1383-1384

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jovinianus, romersk munk, död omkr. 406, lefde ett
asketiskt lif; men ehuru han ansåg, att munk-askes
och ogift stånd i ett och annat särskildt fall voro
goda och behöfliga för kristendomslifvets bevarande,
bekämpade han den då gängse åsigten att de skulle
inför Gud vara något förtjenstfullt och förläna en
högre grad af helighet och salighet. En på tro och
dop grundad gemenskap med Kristus är det heliga
kristendomslifvet, som, enligt J:s åsigt, höjer
alla troende i jämbredd med hvarandra. Kyrkofadern
Hieronymus uppträdde i skrift med bitterhet mot J.;
biskop Siricius af Rom exkommunicerade honom (390)
och sedan biskop Ambrosius af Milano. Åtskilliga
protestantiske kyrkohistoriker i nyare tid
hafva i J. sett en "sin tids protestant".
J. P.

Joyeuse entrée [sjåajös angtre], Flam.
Blijdeincomste ("det glada intåget"), Brabants äldsta
författningsurkund, besvors från 1355 till 1792 i
ständernas närvaro af hvarje regeringen tillträdande
hertig af Brabant och Limburg vid hans intåg i
residenset (deraf namnet). Den bestod ursprungligen
af 59 artiklar, men erhöll 3 nya artiklar af Filip
den gode (1419-67) och 2 af Karl V. Märkligast var
den artikel, som bestämde, att undersåtarna skulle
vara frie från sin trohetsed, om hertigen på något
sätt bröt mot författningen.

Juan [chuan]. Se Don Juan och Johan.

Juan d’Austria [chuan], Don. 1. Don J. d’A. (Johan
af Österrike), oäkta son till kejsar Karl V och den
sköna Barbara Blomberg, en borgaredotter i Regensburg,
föddes d. [??] Febr. 1547 i Regensburg, uppfostrades
under namnet Geronimo i Spanien under Louis de
Quijadas tillsyn och blef först efter faderns död
(1558) framdragen ur sin tillbakadragenhet samt af
sin halfbroder, konung Filip II af Spanien, erkänd
såsom broder (1559), hvarefter han kallades Don
Juan d’Austria. Fadern bestämde honom till munk,
men böjelse dref honom till krigareyrket, och 1568
utnämndes han af Filip II till generalkapten öfver
Medelhafvet. 1569-70 bekämpade han framgångsrikt
moriskerna i Granada, och 1571 vann han den lysande
segern öfver turkarna vid Lepanto. År 1575 blef
han generalguvernör öfver de spanska besittningarna
uti Italien, och 1576 erhöll han ståthållareskapet
öfver de i uppror mot spanska regeringen stadda
Nederländerna. J. sökte genom mildhet vinna dem, men i
Dec. 1577 uppsade honom de nederländska ständerna tro
och lydnad. J. lyckades sedan besegra de upproriske
vid Gembloux (1578), men afled kort derefter i lägret
vid Namur (d. 1 Okt. s. å.). Under sin vistelse
uti Italien uppgjorde han en plan att genom Maria
Stuarts befrielse ur den engelska fångenskapen
och genom sitt giftermål med henne vinna Skotlands
krona, men något försök att utföra denna plan gjordes
aldrig. – 2. Naturlig son af spanske konungen Filip
IV och skådespelerskan Maria Calderon, född 1629,
utnämndes 1656 till ståthållare i Nederländerna, blef
af Turenne slagen vid Dynerna (1658) och förde efter
fredsslutet med Frankrike (1659) till 1665

öfverbefälet i kriget med Portugal. Sedermera var han en
tid vicekonung i Aragonien samt förste minister hos
sin halfbroder spanske konungen Karl II. Död 1679.

Juan Fernandez [chuan], en till chilenska
prov. Valparaiso hörande ögrupp i södra
delen af Stilla hafvet, 660 km. v. om staden
Valparaiso. Gruppen består af två större öar:
Mas-a-tierra ("närmare land"), 85 qvkm., och den
160 km. längre vester ut belägna Mas-a-fuera
("längre ut åt hafvet"), 95 qvkm., samt en nära
den förstnämnda liggande mindre ö, Santa Clara,
5 qvkm. Mas-a-tierra, som äfven ensam kallas J., är
en slocknad vulkan, uppfylld af bråddjup och berg,
af hvilka det högsta är El Yunque, 983 m. Klipporna
bestå af trapptuffer och basalt. Endast på norra sidan
i Cumberland-viken finnes en god ankarplats. På
Mas-a-fuera finnes ingen ankarplats. Inga inhemska
däggdjur förekomma. Svin och getter hafva ditförts
af sjömän och förvildats. Öarna upptäcktes 1563 af
en spansk sjöfarare, Juan Fernandez, och fingo
sitt namn efter honom. De förblefvo emellertid
obebodda. Okt. 1704 - Febr. 1709 vistades der skotten
Alexander Selkirk (d. 1723) alldeles ensam. Hans
dagböcker för denna tid lade Defoe till grund
för sin allbekanta roman "Robinson Crusoe". (Till
minne af Selkirk uppsatte britiska officerare 1868 en
minnestafla på ön.) 1819 tog Chile öarna i besittning
och använde dem till deportationsort till 1855. I Maj
1877 utarrenderades öarna till en tysk för en summa
af 1,500 doll. om året och hafva nu en liten koloni,
som 1879 räknade 64 personer.

Juarez [chuares], Benito, mejikansk president,
född d. 21 Mars 1806, tillhörde en fattig
indianfamilj, men sattes af rika gynnare i tillfälle
att studera juridik och blef professor i kanonisk rätt
vid institutet i Oajaca samt deltog såsom liberal
medlem af staten Oajacas lagstiftande församling i
det politiska lifvet. Efter att hafva blifvit utsedd
till denna stats förste domare valdes han 1846
till medlem af mejikanska kongressen. 1848-52 var
han guvernör i Oajaca och utmärkte sig såsom sådan
genom klok finansförvaltning, folkundervisningens
höjande och anläggning af nya vägar. 1853 förvisades
han ur landet af diktatorn Santa Aña, slöt sig 1855
till general Alvarez’ uppror mot denne och utsågs
efter Santa Añas fall s. å. till utrikes-, kultus-
och justitieminister. När Alvarez i Dec. 1855 trädde
ifrån president-skåpet, återtog J. sin befattning som
guvernör i Oajaca. Vid kongressen 1856-57 arbetade
han med sådan kraft för den sedermera (1857) antagna
författningen, att denna kan sägas vara hans verk. Ett
erkännande af hans förtjenst var att han valdes (1857)
till president i högsta domstolen, i hvilken egenskap
han, enligt författningen, äfven var republikens
vice president. Efter Comonforts flykt (Jan. 1858)
blef han dennes efterträdare såsom republikens
president, men fick i tre år kämpa om makten med
det konservativa prest- och militärpartiet, ledt af
Zuloaga och Miramon. Detta parti hade hufvudstaden
i sina händer, och J. måste i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free