- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1495-1496

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Justitiekanslersexpeditionen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och 1845 i Leiden. Han inlade stora förtjenster
om den arabiska historieforskningen och geografien
äfvensom om bekantgörandet af den samaritanska
historien och literaturen. De märkligaste af
hans skrifter äro Commentatio in historiam
gentis samaritanae
(1846), Liber Josuae, chronicon
samaritanum, arabice conscriptum
(jämte latinsk
öfvers., 1848) och Lexicon geographicum, cui
titulus est Meracid el-ittila
(3 bd arab. text,
1850-54; af verkets senare afdeln., omfattande
inledning, latinsk öfvers., kommentar och index,
2 bd, 1859 och 1862).

Jühlke, Johann Bernhard Ferdinand, tysk
trädgårdsodlare, f. i Svenska Pommern 1815, blef 1834
trädgårdsmästare vid landtbruksakademien i Eldena
samt anlade, i förening med Langethal, dess botaniska
trädgård och experimentalfält. I Erfurt inköpte han
en stor trädgårdsanläggning, hvilken han betydligt
utvidgade. Sedan 1866 är J. direktör för de kungliga
trädgårdarna i Preussen. Vetenskapligt bildad, har
han verksamt befordrat hortikulturens utveckling
i Tyskland. Så grundade han 1845 "Gartenbauverein
für Neuvorpommern und Rügen" och utgaf 1854-59,
tillsammans med Rhode och Trommer, "Eldenaer
archiv", hvarjämte han författat flere arbeten
rörande trädgårdsodling, såsom Gartenbuch für damen
(1854, 3:dje uppl. 1874), Leitfaden zur behandlung
der samen
(1857), Die hülfsmittel zur verbesserung
der landwirtschaftlichen und gärtnerlschen
kulturpflanzen
(1868) och Die rassenverbesserung der
kulturpflanzen
(1869).

Jülg, Bernhard, tysk filolog, f. 1825, kallades
1851 från en gymnasiilärarebefattning till
Lembergs universitet såsom e. o. professor i
klassisk filologi och literatur samt ledare af
det filologiska seminariet derstädes, blef 1853
ordinarie professor i Krakov och fästes 1863 i samma
egenskap vid universitetet i Innsbruck. J. har gjort
sig ett namn i synnerhet på den jämförande språk-
och sagoforskningens område. Särskildt må nämnas
hans omarbetning af J. S. Vaters "Literatur der
grammatiken, lexika und wörterbücher aller sprachen
der erde" (1847) samt arbetena Die märchen des
Siddhi-kür
(kalmukisk text med tysk öfversättning
och en kalmukisk-tysk ordbok, 1866), Mongolische
märchensammluny
(på mongoliska och tyska, 1868)
och Die griechische heldensage im wiederschein bei
den mongolen
(1869).

Jülich. 1. Fordom sjelfständigt hertigdöme inom det
gamla Tyska riket, beläget på vestra Rhenstranden,
i nuv. preussiska Rhenprovinsen. Det hade en areal af
4,130 qvkm. I äldre tider buro landets herrar titeln
grefve, men 1356 upphöjdes grefve Vilhelm V (d. 1361)
till hertig (såsom hertig V. I). Med hertigdömet
J. var en kort tid (1383-1423) hertigdömet Geldern
förenadt. En gren af jülichska huset förvärfvade
1348 genom giftermål grefskapen Berg (sedan 1380
hertigdöme) och Ravensberg samt förenade efter
ättens utgång i J. (1423) detta land med sina
besittningar. Då hertigliga huset J.-Berg 1511
slocknade på manssidan, öfvergingo landen till den
siste hertigen Vilhelm IV:s måg, Johan III (1511-39),
hvilken efter sin fader 1521 derjämte ärfde
hertigdömet Kleve. Då det jülich-kleve-bergska huset
utdog med hertig Johan Vilhelm (d. 25 Mars 1609),
gjorde flere tyske furstar, bl. a. hertigarna af
Sachsen, kurfursten af Brandenburg och pfalzgrefven
af Neuburg, anspråk på arfvet, som utgjordes af
hertigdömena J., Kleve och Berg samt grefskapen
Mark och Ravensberg. Kejsar Rudolf II:s plan att
indraga landen såsom lediga rikslän höll på att
framkalla ett allmänt europeiskt krig, hvars utbrott
förekoms endast genom Henrik IV:s af Frankrike död
(1610). Striden, jülich-kleveska arfföljdskriget
(1613-14), begränsades emellertid till en fejd
mellan kurfursten af Brandenburg och pfalzgrefven af
Neuburg. I Nov. 1614 ingingo de kämpande förlikningen
i Xanten, hvarigenom Brandenburg erhöll Kleve, Mark
och Ravensberg, Neuburg åter J. och Berg. Efter
neuburgska husets utslocknande, 1742, öfvergick
J.-Berg till Pfalz-Sulzbach. Genom freden i
Lunéville 1801 införlifvades J. med Frankrike
(depart. Roer). Wien-kongressen öfverlemnade
1814 landet, med undantag af ett litet område, som
tillföll Nederländerna, till Preussen. – 2. Stad i
preussiska regeringsområdet Aachen (Rhenprovinsen),
hufvudstad i det forna hertigdömet J., vid Roer. 5,295
innev. (1880). Underofficersskola. J. (Juliacum i
Antoninus "Itinerarium") omtalas ofta från 9:de årh.,
vanligen såsom utsatt för belägringar. 1794-1815
tillhörde det Frankrike. Till 1860, då fästningsverken
slopades, var det en fästning af andra rangen.

Jünger, Johann Friedrich, tysk lustspelsförfattare,
f. 1759, d. 1797, var kejserlig "hoftheaterdichter"
i Wien (1789-94) samt en flitig författare och
öfversättare för teatern. Hans komedier sakna
originalitet och röja mycken likgiltighet för
händelsernas grundande på naturliga yttre betingelser,
men äro rika på komiska situationer och ådagalägga god
kännedom om scenens resurser i detta afseende. De äro
utgifna i tre samlingar: Lustspiele (5 bd, 1785 -90),
Komisches theater (3 bd, 1792-94) och Theatralischer
nachlass
(2 bd, 1803-04). Flere af dem uppfördes på
svensk scen, såsom Die entführung ("Den enleverade
fästmön eller Den tjenstaktige rivalen", 1796),
Das ehepaar aus der provinz ("Det unga gifta paret
från landsorten", 1796) och Freundschaft und argwohn
("Vänskap och misstroende", 1806). Mindre betydande
var J. såsom skald (Gedichte, 1821) och författare
af satiriska romaner.

Jüngken, Johann Christian, tysk kirurg, ögonläkare,
f. 1793, d. 1875, blef 1834 professor i kirurgi och
oftalmiatrik vid universitetet i Berlin samt 1841
tillika professor i samma ämnen vid den militära
medicinsk-kirurgiska akademien derstädes. J. ledde
1828-68 Charité-sjukhusets af honom 1828 organiserade
klinik för ögonsjukdomar och 1840-68 derjämte dess
kirurgiska klinik samt var på sin tid den mest ansedde
ögonläkaren i norra Tyskland, till dess han genom
den revolution, som oftalmologien undergick efter
uppfinningen af ögonspegeln (1850), fördunklades af
sin yngre yrkesbroder A. von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free