Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jörgensen, Adolf Detlev - Jörgensgårdar kallades i Danmark under medeltiden hospitalen - Jörlanda, socken i Göteborgs och Bohus län - Jörlin, Engelbert - Jörmunrek. Se Järmunrek - Jörn, kapellförsamling i Vesterbottens län - Jösse. 1. J. härad, i Värmlands län - Jösse. 2. J. kontrakt, i Karlstads stift - Jösse Eriksson, väpnare - Jössehäradspolska. Se Polska - Jösslunda, socken i Skaraborgs län. Se Gösslunda - Jötunfjällen. Se Jotunfjällen - Jötunhem, Nord. mytol. Se Jättehem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historie (1882). Derjämte har han författat åtskilliga
mindre afhandlingar, såsom om Köpenhamn i äldsta tider
(1872-81), om Dannebrogen (1877), om det danska
kungliga vapnet (1879), i hvilken han uppvisade,
att det danska kungavapnets "hjertan" snarare borde
fattas som "sjöblad" (näckrosblad) samt Synspunkter
for opfattelsen af Valdemar Atterdags og dronning
Margretes historie (i "Nordisk tidskr.", 1883).
E. Ebg.
Jörgensgårdar kallades i Danmark (efter
S:t Göran) under medeltiden hospitalen för
spetälske. Vanligen lågo de i närheten af en
stad. Efter S:t Jörgensgården vid Köpenhamn har
S:t Jörgenssjö fått sitt namn, och ett liknande
ursprung har namnet på den södra delen af staden
Flensborg: Jörgensby. Dylika "gårdar" funnos äfven
vid Ålborg, Århus, Randers, Svendborg m. fl. städer.
C. R.
Jörlanda, socken i Göteborgs och Bohus län,
Inlands nordre härad. Arealen 5,579 har. 1,821
innev. (1882). Annex till Solberga, Göteborgs stift,
Elfsyssels sö&ra kontrakt.
Jörlin, Engelbert, botaniker, född d. 8 Juni 1733
i Jörlanda socken, Bohus län, inskrefs 1757 vid
Upsala universitet, der han blef en af Linnés
skickligaste lärjungar och 1761 promoverades till
filos. magister. Efter vetenskapliga resor i utlandet
förordnades han 1769 till docent i botanik i Lund;
men hvarken der eller i Göteborg, der han sedermera
tjenstgjorde som lärare vid gymnasiet, lyckades han i
befordringsväg göra sina vetenskapliga förtjenster
vidare gällande, än att han 1781 utnämndes till
e. o. adjunkt vid universitetet. Slutligen erhöll han
dock 1784 rektorsbeställningen i Göteborg och innehade
densamma i flere år, hvarefter han bosatte sig på en
egendom i Jörlanda. Död derstädes 1810. J. författade
flere för den stora allmänheten afsedda skrifter,
såsom Flora macelli hortensis, eller den svenska köks-
och kryddgården (1784) samt Svenska vilda träds och
buskars plantering (1801).
Jörmunrek. Se Järmunrek.
Jörn, kapellförsamling i Vesterbottens län,
Skellefteå tingslag. Arealen 165,100 har. 2,520
innev. (1882). J. skall (vid nuv. kyrkoherdes afgång)
skiljas från Norsjö och utgöra ett regalt pastorat,
Hernösands stift, Vesterbottens andra kontrakt.
Jösse. 1. J. härad, i Värmlands län, omfattar
socknarna Köla, Eda, Arvika, Arvika köping, Ny, Elgå,
Gunnarskog, Bogens kapell, Brunskog, Mangskog och
Boda. Arealen 198,300 har. 33,859 innev. (1882). –
2. J. kontrakt, i Karlstads stift, omfattar pastoraten
Arvika landsförsamling med köpingen och Elgå samt
Ny; Gunnarskog med Bogens kapell; Kola (Kölen) med
Jernskog och Skillingemark; Eda; Brunskog med Boda
och Mangskog. 37,573 innev. (1882).
Jösse Eriksson, väpnare, Eriks af Pommern fogde i
Vesterås, var antagligen dansk till börden och bar
i vapnet en tvärbjelke, prydd med en ranka. Att han
ej varit en obetydlig man, kan man sluta deraf att
det högättade norska riksrådet Ulf Jonsson (Ros),
hvilken sedan Margaretas tid var bosatt i Ervalla
i Vestmanland, gaf honom sin dotter, Birgitta, till
äkta. Redan så tidigt som 1414 var J. E. fogde öfver
större delen af Vestmanland, Bergslagen och Dalarna,
och såsom sådan gjorde han sig synnerligen illa känd
genom sin hårdhet och snikenhet. Allmänt bekant är
rimkrönikans troligen icke öfverdrifna berättelse
om huru han sökte tvinga bönderna till lydnad genom
att hänga några af dem i rök och genom att spänna
deras hustrur för hölass. J. E. var dock ej den
ende bland den tidens fogdar, som utvecklade en
sådan hårdhet. Dalkarlarna tröttnade slutligen på
J:s utpressningar. Genom Engelbrekt klagade de hos
konungen. Engelbrekt hänvisades till svenska rådet,
som undersökte. J. E:s sak och fann honom hafva
handlat straffvärdt. Då konungen ändock vägrade att
straffa honom, reste sig dalkarlarna (1433 och 1434),
tågade till Vesterås och tvungo honom att lemna
sitt län åt grefve Hans af Eberstein. J. E. begaf
sig derefter till Vadstena och vistades under
befrielsekrigets fortgång i klostret derstädes. 1436
ryckte östgötabönderna honom ut ur klostret och förde
honom till tinget vid Motala, der han dömdes till
döden och halshöggs (d. 9 Dec. s. å.). J. E. visade
stor frikostighet mot Vadstena kloster, i hvars
kyrka han ligger begrafven (grafstenen finnes der
ännu i behåll).
Jössehäradspolska. Se Polska.
Jösslunda, socken i Skaraborgs län. Se Gösslunda.
Jötunfjällen. Se Jotunfjällen.
Jötunhem, Nord. mytol. Se Jättehem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
