Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarekrona ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kejsarekrona. 1. Herald. Se Kronor. – 2. Bot.,
benämning på dels Fritillaria imperialis L. (se
Fritillaria), dels, och vanligare, den i våra
trädgårdar ofta odlade kroll-liljan, Lilium Martagon
L. (se Lilium). O. T. S.
Kejsarekrönikan (T. Kaiserchronik), en medelhögtysk
rimkrönika från midten af 12:te årh. Den består
af 16,000 verser och är sannolikt författad af
någon prest, hufvudsakligen efter latinska källor,
men äfven med upptagande af innehållet i äldre
tyska dikter, såsom "Annolied". Kejsarekrönikan
företer den underligaste samling helgonlegender,
sagor och noveller kring en fantastiskt utspunnen
historisk tråd. Den börjar med Caesars krig, och
berättelsen ledes öfver de romerske kejsarna upp
till hohenstaufern Konrad III (1138). I 13:de
årh. fortsattes krönikan fram till Rudolf af
Habsburg och omrimmades slutligen 1594 af Christoph
v. Tegernsee. Den är utgifven af Massmann ("Der keiser
und der kunige buoch", 3 bd, 1849–54) samt af Diemer
(1849).
Kejsarerätt (Lat. jus caesareum, T. kaiserrecht),
ett under medeltiden i Tyskland brukadt uttryck,
hvarmed betecknades dels den romerska rätten,
sådan den förelåg i det kejserliga justinianska
lagverket "Corpus juris civilis", dels tysk
rikslagstiftning, sådan denna framträdde i de
på germanska rättssedvänjor grundade, af tyske
kejsares rikspåbud och i någon mån äfven direkt af
den romerska rätten påverkade lagsamlingar, som
afsågos att blifva allmänt gällande för "Heliga
romerska riket af den tyska nationen". Särskildt
var det den i slutet af 1200-talet sammanfattade,
under namnet "Schwabenspiegel" kända lagboken, som
ansågs innehålla den tyska kejsarerätten, hvarför den
ock i en del senare handskrifter och äldre upplagor
bär titeln kejsarerätt (Kaiserrecht). Den mindre
kejsarerätten (Kleines kaiserrecht) benämnes en
hufvudsakligen på "Schwabenspiegel" hvilande, mera
kortfattad rättsurkund från 1300-talet (senaste
och bästa upplagan af Endemann 1846); en annan
dylik kallas den minsta kejsarerätten (Das kleinste
kaiserrecht; utg. af Zöpfl 1860). – Äfven i Danmark
kallades under hela medeltiden den romersk-tyska
rätten kejsarerätt. Särskildt utmärktes med detta
namn ett vid Kristian III:s tid på danska affattadt
utdrag af Damhouders "Practica rerum criminalium".
Kejsaresnitt (sectio caesarea), gastrohysterotomi,
laparohysterotomi, med., en obstetrisk operation,
bestående deruti att bukvägg och lifmoder genomskäras
samt fostret och dess bihang uttagas genom de sålunda
bildade öppningarna, hvilka sedan omsorgsfullt
tillslutas. Denna operations äldsta historia är
höljd i ett visst dunkel. Dess utförande på aflidna
barnaföderskor var redan i äldsta tider icke så
ovanligt. På lefvande deremot torde den första
operationen hafva verkstälts af Trautmann 1610. Man
antager nämligen, att det i Talmud omtalade "jötze
dofan", eller framfödandet genom bukväggen med lycklig
utgång för både moder och barn, grundar sig mera på
fantasien än på verkligheten. De fall från 1500-talet,
hvilka omtalas, särdeles svinslagtaren Nufers
operation på sin egen hustru, torde icke
häller hafva varit fullständiga kejsaresnitt,
utan endast "laparotomier", buk-incisioner vid
extra-uterint hafvandeskap. Först i slutet af
1700-talet fick kejsaresnittet, företrädesvis genom
Levrets och Steins bemödanden, fullt anseende
bland vetenskapsmännen, och gränserna för dess
användbarhet fastställdes trots de häftiga angrepp
mot operationen, hvilka gjordes under franska
revolutionstiden af "l’école anticésarienne" med
Lacombe i spetsen. Kejsaresnittet utföres nästan
endast vid hög grad af bäckenträngsel, medan fostret
ännu är vid lif, då moderns och barnets lif icke på
annat sätt kunna räddas, eller sedan fostret dött,
då moderns lif skulle sväfva i större fara genom
andra förlossningsmetoder. Numera sker incisionen
på buken endast i dess midtlinie (linea alba) och
under kloroformnarkos. Bland de hittills flere tusen
opererade har lifvet räddats i nära 50 proc. af
fallen. För fostret ställer sig operationen
ännu gynsammare, om den blott göres i tid.
F. B.
Kejsarespetten, Picus imperialis, zool., hör till
hackspettarnas familj, de partåigas ordning och
foglarnas klass. Han blir 60 cm. lång och är glänsande
svart, med en hvit strimma från kinderna utefter
halsens sidor nedåt skuldrorna samt de bakersta hand-
och armpennorna hvita. Hannen har skarlakansröd hufva;
hos båda könen är näbben elfenbenshvit. Arten tillhör
Nord-Amerikas förenta stater, är utomordentligt stark
och förföljes ifrigt af indianerna, hvilka använda
dessa ståtliga foglars nacktofsar och näbbar som
prydnader och amuletter. C. R. S.
Kejsareörnen, Aquila mogilnik, zool., hör till
underfamiljen örnar af dagroffoglarnas familj,
roftoglarnas ordning och foglarnas klass. Han blir
80 till 86 cm. lång, är mörkbrun, med rostbrun
eller blekgul nacke och en stor hvit fläck på
skuldrorna, samt har stjerten försedd med smal
hvit spets och smala svarta tvärband på askgrå
botten. Kejsareörnen förekommer från Ungern ända
till Kina och är hufvudsakligen en steppfogel,
ehuru han finnes äfven i skogar på slätterna och i
måttligt höga bergstrakter. På stepperna synes hans
förnämsta föda utgöras af den derstädes allmänna
siseln; äfven fångar han hvarjehanda andra djur,
men synes mera än kungsörnen hålla sig till mindre
rof. Till skaplynne och lefnadssätt liknar han
mycket kungsörnen, men från denne skiljer han sig
derigenom att han visar sig orädd och slår sig ned
i närheten af menniskoboningar, om han icke ofredas.
C. R. S.
Kejserliga interim kallas de under
reformationsstridigheterna af kejsar Karl V
i Regensburg 1541 och i Augsburg 1548 utgifna
förmedlande bekännelseskrifterna Augsburgska interim
(se d. o.) och Regensburgska interim (se d. o.). Jfr
Interim. J. P.
Kekri l. Köyri [hårdt k], Finsk mytol., en finsk
skogsgudomlighet, som vårdade sig om boskapens
välbefinnande och tillväxt. Om honom finnes intet
nämndt i runorna; men till hans ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
